Privat fantasy

Anya tittade ner i marken.
"Det var det när mina föräldrar levde också" sa hon och skakade på huvudet. Hon förstod inte hur folk kunde hata ett så empatiskt djur som draken. Hon skulle precis lägga ner ägget när det började pulsera i det ljusaste ljuset hittills, och började skaka och bli varmare. Anya kastade en snabb blick på Maya.
"Jag tror det är dags" sa hon och lade ner ägget på marken. Det låg och skakade en stund och plötsligt sprack det. Ägget slocknade och man kunde se någonting röra sig inne i de delarna som fortfarande var intakta. Anya lutade sig närmare och plötsligt stack ett litet drakhuvud upp. De lila ögonen på draken mötte Anyas gröna, och det var som en chock gick genom kroppen på henne, och en svart markering bildades på hennes handled. Det var svarta streck, och om man tittade koncentrerat nog så såg man att det var två drakhuvuden som var vända mot varandra. Hon tittade förvånat på sin nya kroppsmarkering och sedan på den lilla, lilla draken som nu försökte klättra ur ägget. Den var så liten att den fick plats i Anyas hand.

Maya log svagt. Hon kände sig lite utanför och som tredje hjulet och hon ville inte störa.
- ni ska få vara ifred sa hon mjukt och reste sig upp med en suck. Hon hade väl hoppats på att de skulle haft kul och umgåtts som jämngamla. Men så hade det inte blivit. Om hon skulle erkänna så hade Maya aldrig haft en riktig vän eftersom hon var prinsessa och folk ofta utnyttjade henne. Men hon förstod att anya ville vara själv med Draken. Hon gick mot dörren.

"Du behöver inte gå om du inte vill, hon har somnat ändå" sa hon och lade försiktigt ner den sovande drakbebisen i äggskalet som fanns kvar. Hon vände sig mot Maya.
"Det var rätt trevligt att få prata om det, jag har inte berättat det för någon annan" sa hon och log lite. Hon hoppades verkligen att Maya var någon hon kunde lita på, annars hade Anya stora problem framför sig. Hon hade alltid haft svårt att lita på folk, eftersom de alltid tillslut hade brutit förtroendet på ett eller annat sätt. Därför var det enklast att leva ensam, som hon gjorde.

Maya log svagt.
- nej jag borde ändå gå. Du behöver sömn om du ska ge dig vidare imorgon sa hon och gav henne ett litet leende.
- godnatt sa hon mjukt och gick in i sitt eget rum som låg bredvid. Hon suckade lågt och satte sig på sin säng och lyfte upp sin katt i famnen. Mer eller mindre hennes ända vän. Hon smekte hennes päls mjukt och log svagt. Kanske ho nävar menad att vara ensam? Varför trodde hon ens att hon och anya skulle bli vänner? Anya skulle ju iväg.

Anya nickade. Hon följde Maya till dörren och stängde den efter henne. Hon bet sig i läppen. Hon tog av sig sina kläder och studerade sin ärrade kropp. Hon skakade på huvudet och tittade på det nya tillägget på handleden. Hon satte sig ner på sängen och lade sig under täcket. Det var den mjukaste säng hon någonsin hade legat i, hon undrade hur hon skulle kunna gå över till att sova på marken igen efter att ha sovit en natt i en underbar säng. Hon blundade och somnade rätt fort, hon var mer utmattad än hon trodde.

spolar

---

morgonen efter kom en tjänsteflicka in med frukost till Anya. Maya hade bett henne eftersom hon var ute i trädgården och satte blommor. Hon suckade lågt. Satte sig ner vid sin mammas grav.

Anya gick upp och vek ihop den gråa klänningen från gårdagen. Hon lade den på sängen och tog på sig sin slitna gröna. Det var en bekant känsla när tyget rörde vid kroppen, som om hon var hemma. Hon tittade på den lilla draken, som hon hade döpt till Aena. Eller, rättare sagt så hade Aena talat om för Anya att det var hennes namn. Med drakmärket på handleden kom tydligen även kunskapen att tala med drakar, något som Anya aldrig hade kunnat drömma om.

Anya tog upp draken och la den försiktigt i hennes väska, tillsammans med resten av ägget, så ingen skulle misstänka Maya för någonting. Hon tog på sig sin väska och tog sig friheten att gå ut i trädgården lite, mest för att se hur den såg ut. Den var enorm, precis som allt annat på slottet. Anya såg Mayas ryggtavla lite längre bort, hon satt ner vid något som Anya gissade var hennes mammas grav. Hon bet sig i läppen och funderade på att gå fram, men valde att inte göra det, det var för privat.

Maya bet sig löst i läppen. Hennes mammas grav var pyntad med både diamanter och bitar av drakägg. Maya suckade tyst och la händerna runt benen. Hon var väl helt enkelt dömd att vara ensam eftersom inte ens hennes mamma fanns med henne. Hon log svagt när en räv stack fram huvudet ur en buske. hon sträckte försiktigt fram handen och räven som förmodligen sprungit iväg för många andra gick fram och nosade på hennes hand. Djur hade alltid dragits till henne.

Aena gnydde till och flög upp ur Anjas väska. Det var rätt fascinerande hur fort de började flyga, om än lite vingligt. Den lilla gröna Draken flög vingligt iväg, och Anya kallade tyst på den, för att inte störa Maya. Aena ignorerade henne totalt och flög bort till gravstenen och satte sig på den. Anya sprang bort till dem.
"Förlåt, jag har inte fått lära mig hur man får dem att lyssna" sa hon och tittade på den lilla draken som satt uppe på stenen och betraktade Maya med sina lila ögon.

Maya log svagt och kollade på draken med ett litet leende.
- det är lugnt, mamma hade inte klagat sa hon mjukt.
- mamma var mamma till 4 drakar sa hon med ett litet leende.