[PRS yehet och Levi_Nikiforov]

"Nu?" frågar han och höjer på ögonbrynen. "Som i, nu?"
Direkt efter han frågat så känner han sig dum. Ja, han sa nu, vad trodde du han menade, ugh.
Plötsligt börjar han känna sig lite ängslig. De hade inte ens haft lunch än så skoldagen var långt ifrån slut. Jimin hade aldrig skolkat förut, nånsin. Det kändes inte bra, men det skulle vara svårt att få en sån här möjlighet med Taehyung igen, och han vill inte missa det. Det verkar som att den äldre vill gå, och det kan vara ett viktigt steg i "planen". Ugh, det kändes inte bra att tänka på det som en "plan", Jimin vet inte riktigt varför, men varje gång han hörde ordet plan så associerade han det med nåt ondskefullt geni eller nåt, vilket inte fick det hela att kännas bättre.
Istället harklar han sig och ställer en annan fråga.
"Är det verkligen ok? " Han tittar över den andres axel på hans smått läskiga vänner som lyckats att se ännu mer obehagliga ut än förut, och sen tillbaks till Taehyung. "För de, menar jag"

Frågan får Taehyung nästan att börja gapskratta, men han försöker att hålla sig då andra i hans närhet, inklusive Jimin, skulle backa därifrån. Istället låter han sig själv skratta tyst innan han rycker på axlarna.
"Jag tror inte de bryr sig," berättar han. "Nam.." tvärt ångrar han sig, även om Jimin verkar ytterst ickekriminell så kan han inte direkt chansa på att ge ut hans namn. Taehyung börjar undra varför Namjoon valde ett täcknamn som rap monster, varken diskret eller häftigt. Häftigt var antagligen det den äldre letat efter, även om både han och Yoongi är otroligt duktiga på att rappa. Men sen var det ju också så att Namjoon bara var lite bebiskriminell innan han startade med maffian, så det var antagligen femtonåriga Namjoon som hittat på det. Även om han redan då var ett mattegeni. Taehyung harklar sig, det är inte direkt säker att säga hans täcknamn heller, över huvud taget. Eftersom att andra kriminella känner honom som rap monster, och polisen har varit nära på att få ett litet spår av det. "Jag tror egentligen inte att de vill gå alls, de blir nog glada om jag hittar någon annan."

"Åh..." svarar han. "Ok då, det var ju bra"
Han bli aningen mer lättad. Det var tillräckligt nervöst att skolka med Taehyung, men att göra det med dem två också hade känts lite värre, så det var skönt att slippa de.
Han funderar lite. Hur ska han göra nu då? Han är just på väg att skolka, nåt som aldrig känts som nåt han skulle göra. Hur ska han göra med all plötslig frånvaro? De kommer säkert maila pappa, och han kommer ju undra. Det kommer inte bli nån härlig diskussion, plus att det påverkar hans betyg.
Han vill prata med JungKook om det. JungKook kanske kan täcka honom lite, hitta på en förklaring till varför han är borta. Familjekris eller nåt, det brukar funka.
I Jimins fall så kan det vara en rätt bra ursäkt, med tanke på vissa tillstånd hans familjemedlemmar är i, men det är ingen lärare som vet om det. De vet bara att han har väldigt "upptagna" föräldrar, som inte kan komma på många föräldramöten. Det var inte riktigt en lögn, hans pappa var en upptagen affärsman som inte var hemma ofta alls, det händer, men inte så ofta. Det är kul när han väl är hemma, men han sticker lika snabbt som han kommer. Det är väl inget jätteproblem egentligen, finansiellt sett i alla fall. Han får in pengar till räkningar som han betalar och skickar hem pengar till Jimin då ock då som lite hjälp så att han kan handla. Det behöver han inte alltid göra, men när hans mamma har sina värsta dagar så sköter han hela hushållet själv. Hans mamma är för tillfället sjukskriven, så lite pengar får hon ju in.
Till slut bestämmer han sig. Det hade varit lite dumt att bara sticka utan att säga nåt om det till JungKook. Han hade ju kunnat skicka ett sms om det till honom på vägen, men det kändes inte rätt.
"Jag måste bara säga en grej till mina vänner innan vi sticker..." säger han till slut. "Men jag känner inte att jag behöver be dig om lov för att göra det..." Han drar upp ena mungipan igen.
Jisses. De här senaste minuterna hade varit speciella för Jimin. Han hade aldrig betett sig på det här viset för en främling. Han blev lite nervös när han pratade med Taehyung, men inte den vanliga nervösa känslan. Det var lite svårt att förklara, men det var liksom en annan typ av nervös. Det kanske var ungefär samma känsla, men de hade skapats av helt olika anledningar. Det finns prata med pappas högsta chef nervös, och prata med Taehyung nervös.

Taehyung lägger huvudet på sned medan han blinkar några gånger.
"Om du är orolig för frånvaron så är det redan fixat," berättar han med ett roat flin. "Jag förstår att sånt där är viktigt för.. er." Frånvaron är aldrig ett problem för honom. Visst, hans lärare vet att hans ursäkter för att vara borta från lektionerna är falska. Men Namjoon är duktig på att styra hela Seoul med sina händer, vilket gör att Taehyung kommer på toppbetyg oavsett vad som händer i skolan. Lärarna har länge varit rädda för alla som har någonting med den där maffian att göra. Vilket är en fördel för Taehyung. "Men du kanske vill prata med dina vänner iallafall. Kom bara tillbaka sen." han ler enkelt mot Jimin innan han vänder sig om, för att gå och vänta vid sina två bästa vänner.

Taehyung går bort mot sina vänner. Jimin vänder sig om för att fylla i för JungKook vad som nu kommer hända. När han ser honom så ser han att JungKook tittar på honom, och han får en känsla av att han sett allt, vilket gör honom aningen generad. Han ser också på hans ansiktsuttryck att han antagligen sett det, vilket inte är något bra. Han har en rynka mellan ögonbrynen vilket gör att han ser besvärad ut. Jimin förstår honom, han själv hade nog inte blivit så glad om hans ex hade en sån konversation med hans bästa vän. Han försöker att inte nämna det när han kommer fram till sin vän.
"Hej.." säger han.
JungKook väntar lite med att svara.
"Hur gick det?" frågar han aningen kort. Han undviker ögonkontakt och pillar med något på sin väska.
"Bra, tror jag". Han tittar ner i golvet. "Han bjöd med mig att sticka ut med honom."
Nu tog han JungKooks uppmärksamhet. Han tittar upp från väskan på Jimin.
"Huh? Vart? Närdå?"
Jimin tittar fortfarande ner lite.
"Han pratade om nån karneval inne i stan eller nåt. Vi ska dit nu, jag tänkte bara att jag ville säga det till dig." Han tittar upp på JungKook. "Det funkade."
JungKook ser nu förvånad och förvirrad ut istället.
"Vänta, va? Nu?". Han lutar sig närmare Jimin och pratar lågt. "Ska du skolka?"
Jimin kliar sig på armbågen och sjunker med blicken igen.
"Tja, det skulle man kunna säga..."
Inte skulle kunna säga, det är exakt vad han ska göra, men det låter värre än vad det är.
"Men frånvaro och så är fixad" fyller han snabbt i och lyfter blicken från golvet. JungKook var på väg att säga något, men han avbröt.
"Vi kan inte missa det här..." säger han lågt och tittar sig om så att ingen ska höra.

Jungkook biter sig hårt i läppen medan han försöker bestämma om han ska tvinga sin bästa vän att stanna kvar eller inte. Förut tyckte han att planen var perfekt, han var tacksam. Men just nu kan han inte känna något annat än avundsjuka. När han själv var tillsammans med Taehyung så skolkade han en hel del också, det bara hände. Hans föräldrar blev aldrig kontaktade, och Jungkook ifrågasatte ingenting, för ärligt talat så älskade han att va med den äldre. Även om de Taehyung ibland bara pratade med sina vänner, för att få något arbete klart, så älskade han att umgås med honom. För ibland hände det att Jungkook fick syn på sidor han aldrig trott den äldre haft. Jungkook suckar men nickar enkelt.
"Jag antar att jag inte kan tvinga dig att stanna här direkt," berättar han och kliar sig bakom nacken. "Berätta för mig hur det går senare, okej?" Den mörkhåriga killen låter sin blick glida från Jimin, till den brunhåriga lite längre bort. Han får ett absolut som svar från Jimin, innan han lämnar Jungkook i korridoren.

Jimin vänder om och lämnar JungKook. Även fast han fortfarande inte gillade tanken på att skolka så kan han inte riktigt låta bli att tycka att det hela var lite spännande. Han hade aldrig gjort det, och han hade aldrig riktigt fattat vad grejen var med det. Och han måste erkänna att det där med karneval inte lät så tokigt ändå. Han kommer fram till Taehyung igen som precis pratat med sina vänner. Han vänder sig om och tittar på Jimin när han närmar sig medans han ler ett riktigt playboy leende.
"Så, jag är klar att gå nu, är du?" frågar Jimin leendes när han kommer fram. Han märker direkt att Taehyungs blonda, äldre vän tittar på honom. En rysning av obehag går längs nacken han tycker fortfarande att hans vänner verkar läskiga, men han försöker ignorera det så mycket som möjligt och håller ögonen på Taehyung.

"Absolut!" säger Taehyung och tar emot sin ryggsäck som Yoongi slänger till honom. Han drar den över sina axlar medan de börjar röra sig mot Namjoons bil, som står ståendes på den avlägsna parkeringen. Eller ja, Yoongi och Taehyung börjar springa fram till den, för att tävla om vem som ska få sitta fram. Det slutar upp med att Yoongi enkelt knuffar Taehyung så att han snubblar till, vilket ger honom tillåtelse att kasta sig ner i passagerarsätet. Taehyung själv lägger andfått en hand på bilen medan han försöker att få tillbaka sina jämna andetag innan han enkelt sparkar mot bildörren som Yoongi sitter bakom. "Jag tror jag kommer behöva öva mer på konditionen innan vi börjar dansa, om jag ska vara ärlig." berättar han för Jimin och pustar ut.
"Bara hoppa in i bilen Tae, jag har inte hela dagen på mig," säger Namjoon som hoppar in i förarsätet. Taehyung grimaserar enkelt innan han sätter sig ner i baksätet, tillsammans med den yngre.

Jimin skrattar åt Taehyungs kommentar. "Det ser ut så ja, är du redan trött?"
Herregud, de hade knappt lämnat skolområdet och hade redan sprungit som galningar ut mot parkeringen, och de andra hade knuffats om vem som skulle sitta fram. Jimin såg framför sig att detta skulle bli en intressant dag. Det lustiga var att han trodde att han skulle känna sig mer ängslig, men än så länge så kändes det faktiskt inte som något konstigt. Det kändes som att han tog ledigt för att göra något kul med en kille han just träffat, vilket egentligen var precis det han gjorde. Sen hade han ju blandade känslor om den killen...
Han visste inte vilka Taehyungs kompisar var eller vad de jobbade med, men en av de måste vara väldigt rik, för att detta var nog en av de lyxigaste bilarna han nånsin suttit i. Det märktes att den var använd, men det här var inte vilken bil som helst inte. Svarta lädersäten, högtalare och ljusgrått tak med några inbyggda lampor är några exempel på bilens insida. Den luktar som de allra flesta bilar gör, med ton av läder och man kan också känna en aning cigarettrök. Den blonda startar bilen och motorn börjar spinna tyst. De rullar ut från parkeringen och nu var de utanför skolterritorie.

"Hyung, kan du kasta hit tuggummipaketet?" frågar Taehyung som låter Namjoons irriterade ton sjunka in i huvudet. Sjuttonåringen börjar undra om det var en dålig ide att ta med Jimin, eftersom att den blonda inte verkar vara på ett särskilt bra humör under dagen. Taehyung ruskar bort tanken när han får det lilla paketet från Yoongi, som höjer volymen på radion när manolo börjar spelas. Taehyung får upp ett tuggummi och slänger det i munnen, medan han lyssnar på Yoongi som rappar med i musiken. "Vill du ha?" frågar han den yngre och låter blicken falla mot Jimin återigen, för att sedan sträcka fram tuggummipaketet. Musiken stannar upp när Namjoons mobil, som är inkopplad till högtalarna i bilen, börjar ringa.
"Suga, kan du koppla ifrån mobilen?" frågar han Yoongi efter han sett vem det är som ringer. När det är gjort så tittar han strängt på Taehyung i backspegeln, och Taehyung förstår genast vad det är han vill att han ska göra, Yoongi också. Den äldsta ut av dem börjar rappa utan musiken, då ha kan texten utantill, så högt han bara kan. För att försöka få Jimin att höra så lite av Namjoons konversation med personen på andra sidan som möjligt.
"Ja, jag har världens sämsta kondition, faktiskt," ljuger Taehyung som svar på frågan den yngre tidigare ställt. Han har inte alls en dålig kondition, efter all träning har den blivit bättre och bättre. Däremot så suger han på att springa.