[HP] Lumos :3 & Cipriano

Jace vaknade upp i sjukstugan. Han sträckte händerna mot huvudet. - Det var inlindat. Han kollade ut genom fönstret och insåg att det hade börjat skymma. Hur länge hade han egentligen varit medvetslös? Han såg sig yrt omkring. Det var bara han där för tillfället.

Freya gick osäkert in i sjukstugan, hade väntat till sköterskan var upptagen innan hon smugit in. Hon såg sig omkring och fastnade direkt med blicken på Jace. Hon gick försiktigt till honom och bet sig på läppen.
"Ehm... Hej, är du okej?" frågade hon osäkert och tittade bort från honom. Hon var den enda som fick henne att känna sig osäker och nervös.

Jace såg mot nattduksbordet där flera hade lämnat krya-på-dig kort. Plötsligt öppnades dörren. Jace trodde nästan att det var Alison, men hans hjärta hoppade över ett slag när han insåg att det var Freya.
"Hej", mumlade han. Hans huvud kändes som om det brann, och hela hans kropp var öm. Han ville bara sova, och inte tänka på hur han såg ut för Freya. "Vad hände?"

Freya satte sig på sängkanten och såg på honom en stund.
"Förlåt, det är mitt fel." Sade hon tyst och tittade skamset bort ifrån honom. "Vad heter den där bollen som är typ våldsam? Iallafall, du fick den i huvudet för Caleb sköt den mot dig." Sade hon tyst och undvek att se på honom.

Jace pressade ihop läpparna.
"Dunkaren? Men det är ju inte ditt fel", menade han med höjt ögonbryn. Freyas ansikte glittrade i ljuset av månen som hade börjat stiga på himlen, och Jace blev ännu en gång påmind om hur vacker hon var.

"Jo, det var mitt fel." Sade hon envist och såg på honom. Hon smekte försiktigt hans arm och svalde hårt, kände sig otroligt skyldig. "Caleb har sagt hela veckan att Slytherin ska krossa er och vinna och sånt så jag har sagt att det är mycket snack och lite verkstad så uppenbarligen tog han ner sig för att få tyst på mig." Mumlade hon och såg på honom.

Jace visste inte riktigt vad han skulle säga, men ryste till när Freya drog sin hand över hans arm.
"Jag har saknat dig", erkände han med ett sorgset leende. Det var deras första konversation på ett år.

Freya sken upp och kramade försiktigt om honom.
"Jag har saknat dig med." Mumlade hon och lutade kinden mot hans axel. Hon slöt ögonen och hade kvar armarna runt honom.

Jace log och besvarade kramen. För ett ögonblick så kändes allt som vanligt igen. Det var som om bråket aldrig hade existerat. Plötsligt hörde Jace steg i trappan, och han förstod att Madam Pomfrey var på väg upp. Personalen hade blivit varnade om honom och Freya.. Om hon fick syn på dem tillsammans.. Han ville inte ens tänka tanken.
"Du måste gå härifrån", sade han, en aning besviket.

Freya suckade tyst och nickade lite.
"Jag kommer imorgon, jag lovar." Mumlade hon och kysste mjukt hans kind innan hon smög därifrån. Under deras första år så körde dom alltid kurragömma så hon kunde varje gömställe som de vuxna aldrig skulle hitta. Hon tog sig till fängelsehålorna utan problem och smög tyst in i elevhemmet och vidare till sitt rum.