PRS Yehet och Hupp (aka en fluffig jävla potatis)

Han tittar förvirrat på henne. Varför är det viktigt?? "...varför ska jag göra det?"frågar han förvirrat och snyftar lite

Jealynn ler försiktigt mot honom och rycker på axlarna.
"Du mår bättre om du umgås med människor, och jag saknar att se dig le," säger hon och drar bort lite av Mikaels lugg från hans ögon. "Jag tror du saknar dem också."

"...jag vet inte. har inte känns nått annat än sorg och saknad sedan du gjorde slut"mumlar han och tittar sorgset in i hennes ögon. "All glädje jag kände förut har bara ersatts med sorg. Samma sak med lycka.." säger han och försöker att inte titta ner. Mikael har alltid haft svårt att kolla Jealynn i ögonen

"Gör det, för min skull?" frågar Jaelynn och skjuter upp hans haka så att han kollar på honom. "Du kommer må bättre ut av det."

Det var allt hon behövde säga. Så fort hon sa dom orden så gjorde han alltid precis som hon sa åt honom att göra. "Jag ska försöka" säger han tyst och ler ett litet leende

Jaelynn smeker sin tumme över hans kind.
"Förlåt Mikael.. jag suger som i helvete," säger hon och skrattar bittert. "Jag ska försöka att bli en bättre flickvän."

"s...så du ger mig en andra chans?!"frågar han och tittar hoppfullt på henne

Jaelynn rufsar till hans hår och nickar.
"Javisst," ler hon.

Han börjar gråta igen och kramar om henne. Han vill säga nått men kan inte. Han gråter bara och kramar om henne riktigt hårt

Jaelynn lägger armarna om honom ännu en gång med ett leende på läpparna. Hon har saknat hans kramar något otroligt.