Cipriano & Everly [privat]

Hon mötte hans blick för en kort stund innan hon tittade bort igen. Hon visste inte vad hon skulle tänka eller tro: hon kände sig otrygg. Hon kunde inte höra några andra ljud längre förutom någon skogsfågel hon inte visste namnet på, hade han någon orsak att hålla fast henne nu längre?

Jason höll kvar henne en stund till, för att vara säker på att dom var borta. Han släppte henne sedan och började gå tillbaka. Han såg sig omkring efter blondinen och lyfte upp henne.
"Jag skjutsar hem er." Sade han sedan igen och sneglade mot Kay.

Hon andades ut då han släppte taget om henne och flyttade sig omedelbart en bit ifrån honom. Då han lyfte upp Olivia i sin famn kunde hon dock inte bara stå och se på, hon behövde rädda sin vän. Inte för att hon trodde att Jason skulle skada henne men för att hon inte ville att han skulle röra vid Olivia. Eller henne för den delen.
"Det behövs inte," suckade hon förargat.

"Hur ska ni ta er hem då? Olivia har däckat och du är ett känslomässigt vrak. Ingen av er kan köra bil. Ingen där inne är nykter. Bara sluta käfta emot." Sade han och himlade med ögonen. Han gick till sin bil och låste upp den. Han la in Olivia i baksätet och såg sedan på Kay. "Sätt dig där bak med henne." Sade han och satte sig bakom ratten.

Det var en bra fråga Jason ställde. Hon försökte tänka men det stod alldeles tomt i hennes huvud. Det brukade vara så: hon kunde aldrig ge svar på tal i rätt stund utan kom alltid på något klokt att säga någon timme senare. Motvilligt följde hon efter honom till bilen och klev in i baksätet, kastade en orolig blick på Olivia som sov sött - helt ovetande om vad som hände.

"Vart bor hon?" Frågade han och startade bilen. Han började köra och sneglade mot dom lite då och då. Han tvekade lite innan han började köra mot stan, tänkte köpa snabbmat till Olivia så hon kunde nyktra till lite. Han behövde veta vad hon sett och vad hon mindes.

"Varför skulle jag avslöja det för dig?" frågade Kay och höjde på ögonbrynen. Han var ju farlig och hon visste på ett ungefär vad han var kapabel till. Det kändes inte som en bra idé att avslöja för honom var flickorna bodde, han kunde ju utnyttja den informationen genom att vända det hela mot dem i ett hot.

"För jag tänker skjutsa hem er, Kay. Om jag ville döda er hade jag dödat er redan." Suckade han högt och fuktade sina läppar. "Hon behöver äta något så hon nyktrar till." Sade han sedan och körde in på drive thru i McDonalds.

"Det betyder inte att jag vill att du ska veta var vi bor någonstans." Kay lutade huvudet mot fönsterrutan och blundade. Till hennes besvikelse var det här ingen mardröm utan verklighet som hon mot sin vilja blivit inblandad i.

"Vad vill ni ha?" Frågade han och suckade lågt. Han såg på henne genom spegeln och bet sig på läppen. Han hade verkligen inte velat dra in henne men hon var för nykter för att han skulle kunna släppa iväg henne.