Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Raina skrattade till och sedan gick det upp för henne.
"Du är killen hon var så förälskad i, eller hur?" Log hon roat och smekte hans kind med ett litet flin på läpparna. "Och nu, enda gången du kan känna henne så är det inte hon, utan mig. Vad tragiskt." Skrattade hon och flinade stort.

Trots att han inte kunde känna hennes beröring kände han ett stark obehag. Han la sin hand på hennes och flyttade den till hennes knä.
"Vad får dig att tro att jag någonsin besvarade hennes känslor? Hon var lätt att utnyttja tack vare hennes höga tankar om mig." Ace fuktade läpparna. "Du och jag har någonting gemensamt, överraskande nog."

Raina flinade smått och såg på honom en stund.
"Om jag tillåter henne att minnas dig, hur gynnar det mig? Alla som har en del av hennes liv blir en del av mitt, så sötnos, hur gynnar ert hittepå- förhållande mig?" Sade hon roat. Hon köpte inte alls att han inte brydde sig om henne.

"Varför skulle jag vilja att det gynnar dig?" frågade han med ett hest skratt. Han kunde inte bry sig mindre om Raina eller hur det gick för henne. "Varför tror du att tjejer känner sig så attraherade till mig? Förutom det självklara, alltså." Han pekade mot sitt ansikte och gjorde sedan en gest mot resten av sin kropp.
"Du skulle få njuta av mitt sällskap, jag skulle påstå att det är en bra orsak nog."

"För att jag kan få tillbaka hennes minne. Därför ska det gynna mig." Log Raina och skrattade sedan till. Hon skakade lite på huvudet och granskade honom. "Jag har pojkvän, därför jag behöver din söta sidechick." Flinade hon.

"Men det betyder ju inte att jag vill att det gynnar dig," påpekade han uttråkat. Raina gick honom på nerverna men det var antagligen något hon ville att hon skulle göra.
"Och? Vad har din pojkvän med saken att göra?" Det intresserade honom inte det minsta att hon hade en pojkvän - det hörde väl inte till saken heller.

Raina log stort och såg på honom en stund.
"Det finns en ängel som jag vill bli av med. Gör det och hon får tillbaka sina fåniga minnen." Log hon snett och ryckte på axlarna.

Ace la huvudet på sned och betraktade henne en lång stund. Han undrade om hon trodde att han var dum i huvudet, åtminstone hittade han inte på någon annan anledning till varför hon gav honom ett sådant krav. Han hade ingen som helst anledning att lita på henne och han tänkte inte ta emot order från någon annan heller.
"Inte så fort," började han och smackade förebrående med tungan, "du ger Freya hennes minnen tillbaka först. Sedan kan vi prata vidare om den ängeln du pratar om."

Raina skrattade till och skakade på huvudet. Hon var inte dum.
"Hon kan få tillbaka att hon vet vem du är, bli av med ängeln, hon minns sina känslor." Log hon snett och såg på honom. "Tänker inte ge dig allt på en gång." Log hon.

Han skakade på huvudet. Det räckte inte för honom. Raina skulle mycket väl kunna ta ifrån Freya det minnet också när han var klar med ängeln. Plus att han aldrig skulle kunna lyckas övertala henne om att hålla sig långt ifrån Raina om hon inte litade på honom. Gav inte den fallne med sig så fick Ace helt enkelt komma på ett annat sätt hur han skulle komma åt Freya utan att Raina fick nys om saken.