[PRS]LunaLovegood123 & WeasleyHufflepuff

" Du vet inte allt!" sa hon argt och jag suckade bara.
" Jag vet iallafall mer än dig," sa jag, det var lågt till och med för att komma från mig. Jag satte mig ner på en sten en bra bit i från Simone. Det hade redan hunnit mörkna och vi var inte i närheten av något hotell men Simone kollade konstigt på något. Jag gick fram för att se vad hon kollade på. Det var en neonskylt som blinkade i alla regnbågens färger. Jag var tvungen att blinka för att se vad det stod.
" Lotus Hotell och Kasino," sa jag, det kändes fel. Ett hotell mitt ute i ingenstans. Men jag var trött även om jag inte ville erkänna det.
" Ska vi checka in?" frågade jag, Simone nickade kort. Vi tänkte inte vara vänner pågrund av ett hotell. Vi gick ner mot hotellet när vi kom närmare så såg jag ner hur det såg ut. Det såg ut som ett fem stjärnigt Las Vegas Hotell. Det stod en ung tjej i lobben, hon log när hon såg oss. Inte läskigt utan helt normalt.
" Ska ni checka in?" frågade hon

"Absolut" Sa jag snabbt, kom närmare och började rota fram sedelbunten från fickan.
"Ni ser helt slut ut, ni behöver inte betala. Se det som en tjänst" Sa kvinnan när jag sett vad jag drog fram. Först tvekade jag-ingen gör något gratis såhär- men sedan stoppde jag ner bunten igen.
"Schysst" mumlade jag. Alice hade ställt sig bredvid mig och tittade skeptiskt på efter kvinnan, som hade vänt och gick mot den stora, lyxiga ingången.
"Det här känns fel" hon lär dessutom skeptisk, men ändå frestad.
"Bara för bra för att vara sant. Vi tar en titt." svarade jag.
Ovanför dem stora svängdörrarna satt en stor skyllt med färgglada ljusslingor slingrades runt.
Alice gick mot dörrarna och dem gled ljudlöst upp.
Svalan var beroendeframkallande. Klart.

Det var så skönt där inne, jag var nära att tappa nyckeln när jag såg hur det såg ut där inne. Det fanns en rutshkana som slingrade sig runt hela hissen. Det fanns även bungyjump, det här var det bästa hotellet jag någonsin varit på.
Simone verkade reagera likadant som jag för hon vände sig om mot mig.
" Kom vi lämnar väskorna, så vi sedan kan vara här," sa hon glatt och jag nickade ivrigt. Vi tog hissen upp och jag tog fram nyckeln till rum 456.
" Wow," sa Simone och tappade väskorna i chock, likadant gjorde jag. Det var två gigantiska rum, ett som såg ut att vara anpassat för mig och ett som var anpassat för Simone. Jag la väskan på min säng och tog mitt gröna kreditkort.
" Kom nu ska vi ha kul!" skrek jag och svängde mig ner för ruschkanan. Jag såg hur kvinnan i lobben log och vinkade, hur kunde jag någonsin tro att hon skulle göra något elakt. Simone verkade ha slagits av samma slutsats för hon hade samma avslappnade uttryck som jag.

Rummet var som om jag beställt mitt drömrum. Och jag hade faktiskt aldrig önskat så mycket till rum, ändå så var det här perfekt.
Alice svängde sig ned från en rutschkana, och hon log som jag aldrig sett henne göra.
Allt var perfekt här, precis vad vi behövde.
"Wait for me" ropade jag efter och satte mig baklänges i en rutschbana bredvid Alices, för att sedan putta ifrån.
Jag kände mig galen, liksom galet glad. Ändå avkopplad.
Kvinnan som hade välkomnat oss in tittade roat på oss, vilket fick mig att känna mig ännu gladare.
En madrass förvånade mig när rutschbanan oförberett tog slut. Det gjorde inte ont, och det skulle jag skitigt i, då lavaväggar, och andra övningar på lägret var mycket värre. Dessutom hade vi fånga flaggan, som man inte heller brukade komma tillbaks från utan ett par blåmärken här och där, för att underdriva.

Det fanns verkligen allt här, blev man hungrig kunde man beställa alla slags mat i restaurangen så kom den inom fem minuter. Man saknade aldrig något, allt man ville ha fanns. Jag had redan hoppat bungyjump runt 20 gånger, man behövde inte stå i långa köer.
" Show kolla på mig!" skrek Simone när hon hoppade, jag skrattade. Just då kom en ur personalen fram, han log och sträckte ut ett varsitt silver kort med rosa lotusblommor till oss.
" Vi ska öppna en ny avdelning med spel på övervåningen, virtuell reality och sånt. Vill ni testa?" frågade han, jag nickade ivrigt och lika så gjorde Simone. Vi tog korten och följde efter honom.

''Styx'' Mumlade jag imponerat när vi klev ut från den snabba hissen, den som tagit oss upp på våningen dem testade spel på.
Såna där spelapparater-antagligen från 80-talet- stod lutade mot en vägg. dem var större än jag någonsin trott och jag motstod lusten att springa fram för att testa allt.
Det fans flera stycken spelapparater, och vid en precis likadan som jag spanat in, stod en tjej. Typ i Alices och min ålder, men hon såg mycket äldre ut på grund av ett par stora, runda gladögon, med tjockt glad, och en sån där frisyr man kunde se på foton från 70-talet. Hon hade på sig ett par gula långstrumpor som matchade till den skrikgula kjolen. tröjan var i brun.
No offense 70s, men det såg lite tokigt ut. Jag gillade det.
Snuben som visat ss upp sa något och stack, men jag lyssnade inte. Alice satte igång direkt.
Jag gick fram till flickan som stod koncentrerat och tittade djupt ned i skärmen.
''Vad spelar du?'' Undrade jag nyfiket, och tjejen visade inga tecken på att hon lade märke till mig.

Jag gick fram till en stor spelautomat,
" Res till Narnia och kämpa mot den Vita häxan," läste jag från skärmen. Det var det perfekta spelet för mig, jag satte på mig VR glasögonen och flämtade lite. Jag befann mig verkligen i Narnia. Jag kunde känna snön under fötterna och det blåste kyligt.
" Vänligen välj den utstyrsel," sa en röst i mitt huvud och jag hoppade till för plötsligt dök ett stort rött klädskåp upp framför mig. Dörren flög upp och inuti var det massa jackor, skor, byxor som var precis i mina storlekar. Jag tog ut en jacka och par skor och en sekund senare hade jag på mig det. Sedan såg jag mig omkring och då dök Syskonen Pevensie upp.
" Alice bra att du är här, vi måste till Aslan," sa Lucy, jag nickade och följde ivrigt efter. Jag hade inga tankar på varken uppdraget eller Simone,det ända jag kunde fokusera på var spelet.

Tjejen svarade fortfarande inte, vilket störde mig-men jag var säker på att hon bara ignorerade mig.
"Nice" sade jag ironiskt.
Istället ställde jag mig vid en annan spelapparat och läste rubriken högst upp. Pacman. Observant. Favoritspelet.
Jag rörde en spak för att styra Pac och spelet sattes igång. En labyrint framträdde, och i mitten fans en slags bur med spöken i olika färger. Alla åkte ut och styrde sig mot min gula pac. Jag drog spänt spaken åt höger och Pacen åkte åt vänster. Precis som ett roder. Jag styrde mot en lite större ljusbubbla och en litet klingande ljud hördes. Jag ska styra mot dem alltså.
Det gjorde jag också, men ett rosa spöke-don't laugh, dem e inte roliga- körde rakt emot mig och i panik dök en stor bild upp på skärmen.
GAME OVER.

"Vi" hade kommit fram till Aslan som stod framför stenbordet. Det var verkligen skrämmande verklighet och jag började glömma bort allt som var viktigt.
"Ni måste ge er av och rädda Edmund ur den Vita Häxans våld," sa hans djupa och dova röst. Jag reste mig.
" Jag ska inte göra dig besviken," sa min röst mekaniskt. Aslan synade mig från tårarna till ansiktet.
" Det vet jag att du inte ska men du måste stanna kvar Alice Harper," sa han, det skrämmande mig inte att han kunde mitt namn. Syskonen Pevensie lämnade oss och jag stod öga mot öga med Aslan.
" Du måste sluta, du håller på att glömt allt som betyder något. Nu vakna!" sa Aslan och som en robot tog jag sv mig VR glasögonen och såg mig förvirrat om. Det hade verkligen känts så verkligt, även om varningen mest var fånig. Vad du glömma, jag vet att min mamma heter, vad var det nu, jag kan inte minnas. Jo juste det Athena, det skrämde mig. Att jag hade glömt namnet så snabbt.

"Du slog rekordet" sa en behaglig röst som fick mig att titta upp från Pacman-spelet jag vägrat sluta spela.
Tjejen med knästrumporna och brun tröja, stod lutad på ena benet, medans hon tuggade på en hårslinga. Jag motstod lusten att rysa.
''Jag brukade spela det förut. På dator då.'' svarade jag och ryckte på axlarna.
Tjejen tittade konstigt på mig en stund. "Så du går inte på spelklubbar då?"
Jag förstod faktiskt inte riktigt vad hon menade, jag hade hört talas om spelklubbar förut, men hon sade det på ett annat sätt. Helknäppt.
"Jag gör annat på fritiden. Själv då?" Målar. Jag målar.
"Langar med polarna förstås." Nu var det min tur att titta konstigt på henne. Inte bitchblicka, mer sådär underligt.
Orden var inte svåra att tyda, men jag hade inte hört någon använda dem i den kombinationen förut.
"Du chillar med vänner." Mumlade jag, mest för att klargöra lite själv.
"Gör du med ser ja'. Hon där till exempel" Hon pekade mot Alices håll, hon stod vid en spelapparat, och hade på sig sånadär....glöm det. Jag vet inte vad det heter.
"Hon är ingen särskild. Vi blev bara...tilldelade samma ärende"