Avatar legend of Vera - Nutid

" Ja nu bör de vara hemma igen " sa Leon och reste sig och lämnade sin disk i diskvagnen han gav denna resturang 10 av 10 i poäng för den här wooken. Dock så hade han känt att det saknade hans favoritgrönsak ärtor.

Tim kom ut ur skogen såg några personer en kille som kitlade en annan tjej. De har åteminstonde tillåtelse att ha kul tänkte han Tim var nu så insjuken i sin svartsjuka över sin syster han hade aldrig känt sån här stark svartsjuka förens nu. Han gick förbi personerna utan att ha något större mål över vad han skulle ta vägen eller göra med sitt liv nu.

De var återigen framme vid huset och denna gången var det Serena som tryckte på ringklockan, hon hade ju trots allt lovat att prata med Veras föräldrar. Nu i efterhand insåg hon att det var ganska dumt, hon ville ju faktiskt inte ha något med Vera att göra.

Aaron reagerade på att en person gick förbi dem, och var blixtsnabbt uppe från Mika. Han var framme vid personen och riktade två fingrar mot killens haka, och från fingrarna kom det en spikrak flamma, som nästan snuddade vid hans hals.
"Och vad gör du ensam i skogen? Du vet väl att det kan vara farligt?" sa han och Mika satte sig upp och lutade sig mot en stock och skrattade.

En kvinna som var exakt lik vera öppnade dörren och såg på de 3 främligarna
" Vad önskar ni? " frågade hon vänligt. Hennes dotter hade sagt att hon väntade besökare som skulle prata med henne. Vera ansåg att de lättare skulle prata med hennes mamma.

Tim brydde sig inte om den farliga lågan som var farligt nära hans hals. Hans blick ändrades inte till rädsla.
" Vad jag gör angår dig inte och om det är farligt bryr jag mig inte om " sa Tim lite av hans kyliga sida visade sig. Han brydde sig inte ett dugg om vad killen planerade att göra med honom. Han gjorde ändå igen nytta i livet.

Serena harklade sig, och Temperance sa väldigt, väldigt tyst "uppför dig", som hon visste att ingen annan än Serena själv skulle höra.
"Hej, mitt namn är Serena, och vi är här för att prata med dig angående din dotter. Som ni kanske vet så är hon Avataren, och vi behöver hennes hjälp att ställa världen och dess balans till rätta" sa hon och riktade blicken dit hon trodde att mammans ögon var.

Aaron flinade.
"Ser man på, det är en tuffing vi har stött på" sa han och Mika skrattade igen. Hon gick nu fram till de andra två.
"En småunge som du har väl knappast hunnit upplevt något farligt, jag slår vad om att du skulle kissa i byxan om något skulle hända" sa hon och drog handen genom sitt korta hår.

" Jag vet mycket väl att min dotter är avataren men jag vågar inte släppa iväg henne tänk om något händer henne och vi inte finns där " sa Veras mor oroligt.

Varsegod fortsätt sa en röst inom Tim som gillade att höra elaka komentarer om sig själv.
" Ni bör har bättre saker för er än att prata med mig det brukar folk ha" sa Tim alla hade bättre saker för sig än att ens tillbringa 5 minuter med honom. Han gick förbi killen och fortsatte gå. Farliga saker fick nu hända en del av honom ville det. Det var ju bara om Vera råkade ut för något som det blev ramaskrick hemma. Skadade han sig fick han klara sig själv.

"Tre anledningar till varför ni inte behöver vara där;
1; Din dotter är Avataren - hon har det naturligt att kunna klara sig ur svåra situationer
2; Hon kommer inte vara ensam, vi kommer resa med henne. Hon har två jordbändare och en vattenbändare med sig, det kommer inte bli några problem.
3; Hon är en vuxen människa, hon klarar sig" svarade Serena. Hon kände av mammans oro, men hoppades att den skulle lägga sig. Hennes dotter var ändå en vuxen människa. Man kan inte beskydda sina söner och döttrar för evigt.

Mika viftade med handen och fick vatten att frysa runt killens fötter. Hon gick fram till honom och tittade sedan på Aaron.
"Jag gillar honom, han kan komma till bra användning" sa hon och tittade sedan på honom.
"Är du bändare?"

" Bara hon inte gör saker hon inte vet hur hon ska göra dom och bara om jag får minst 1 brev i månaden från henne " sa Veras mor. Hon gillade inte när man gjorde saker som man inte hade en aning om hur de skulle gå till.
" Och nya element lär hon sig inte utan en lärare " sa Veras mor allvarligt.

Tim suckade de hade slagit rekord på mest minuter tillbringade med honom. Tim fick stenar runt om dom att lyftas upp från marken och krossa isen kring hans fötter.
" Är det svar nog på din fråga? " frågade Tim. Han hade tränat jordbänding själv enda som fick honom att glömma saker som hände runt om honom. Jordbänding var som terapi för honom.

"Hon har en vattenbändarlärare precis bredvid mig, och vi löser både eld och luftlärarna" sa Serena självsäkert och fick fram ett leende.

"Snyggt, jag tror vi har en tredje person till vår trio" sa Mika och tittade på Aaron som såg osäker ut.
"Han är ju bara en unge" sa han och lade huvudet på sne.
"Hur gammal är du?"

" Bra och Eld leker hon inte med " sa Veras mamma allvarligt. Vera lyssnade och himlade med ögonen som om hon nån gång skulle vilja leka med elden hon visste vilken farlig skada eld kunde göra.

" 16 år " sa Tim kort och att man såg honom som barn var det inge nytt hemma var ju han den barnliga ungen. Men han gömde saker för att få uppmärksamheten han aldrig annars fick.

Serena bet ihop tänderna för att inte säga någonting spydigt.
"Bra, då har vi en överenskommelse. Vera, hur låter det om vi ses utanför grindarna imorgon vid lunch? Så kommer Leon här berätta mer om uppdraget" sa hon och vände sig mot Vera som hon kände av stod en bit från mamman. Hon verkade irriterad, vilket Serena förstod med tanke på hur jobbig hennes mamma var,

"Tja, han är ju kylig iallafall, alltid nåt" sa Aaron och ryckte på axlarna.