Privat Flicka&Farao

En av vakterna ryckte upp Alicia och viskade: Buga dig för faraon!
Alicia vände sig mot atemu och sa:
- Farao Atemu, det ska bli en ära att få jobba hos dig! Sedan bugade hon sig.

Atemu såg på henne, och nickade innan han sa.
- Det hoppas jag, det är ett priligeum att jobba hos mig.

-Alicia neg och log. En av vakterna började fösa ut Alicia och Atemu genom en bakdörr. Alicia tittade en sista gång in I salen på de förtvivlade slavarna.

Atemu förstod vad som skulle hända med dem, men han stod där de hade fösts ut, likgiltig eftersom han inte fick visa några känslor när det gäller när det kommer till sådant.

Alicia böjde sig ner och låtsades spänna sin sandal medan hon tänkte på slavarna, vilket hemskt öde. Hon reste sig upp med en beslutsam min. Nu skulle hon börja sitt nya liv och glömma det gamla.

Atemu stod och väntade, han visste inte om något mer skulle göras eller om de skulle gå någonstans.
Han hade aldrig frågar sin far hur det hade gått till efter att krönigen varit och valet av tjänare.
Så han stod bara och väntade,

Alicia började bli nervös, varför stod de bara här? Skulle de inte gå någonstans? Tänk om Atemu hade ändrat sig??

Atemu såg på henne och sa efter en stund.
- Varför dröjer det så där inne?
En vakt eller någon borde komma, jag vet inte vad som händer härnäst.

Alicias hjärta tog ett skutt igen på en kort stund, Atemu hade tilltalat henne och det var dessutom I en vänlig ton.
-Jag vet inte, svarade Alicia. Hon gick och kollade. Synen som mötte henne var hemsk. I mitten av salen hade en hängplats riggats upp och den första slaven hade redan öglan runt halsen. Alicia gav till ett förskräckt pip och drog tillbaka huvudet.
-Dom dödar dom därinne! Sa hon. Kan vi inte gå någonstans! Jag vill inte se det här.

Atemu kollade in och blev väldigt äcklad och snodde runt och började gå i ett högt tempo utan ett ord.
Han skulle ge de där typerna en omgång sedan