Halvblodslägret {boknörd_, Allyson, Tonks/Luna + Hayato}

Jag öppnar bronsdörren till stuga ett, bara för att bli välkomnad av en ny slags staty av Zeus.
Jag antar att det är Jason som klagat (seriöst, hippieversionen av min far var ju läskig), men tänket inte mer på det utan sätter min resväska under sängen jag alltid brukar sova i. Den är precis så som jag lämnat den, lite smårörig. På ett nattygsbord finns en uppslagen bok om grekiska legender (jag har småklottrat lite i den och strykit över författarfel) och ett gammalt papper som en gång tillhört en chokladkaka finns på min kudde. Jag suckar och slänger den i papperskorgen, som för ovanlighetens skull är tömd, och går ut igen.

Solen gassar och satyrerna vattnar jordgubbsodlingarna, som vanligt. Bland halvgudarna finns några bekanta ansikten och ett fåtal nya. Jag hälsar på dem jag känner igen och presenterar mig till de nya. Ingen kastar blickar på mig, och det är skönt. Jag går mot vattnet. En jättegren sträcker sig över det glittrande vattnet och jag skriker nästan till när jag ser att en person sitter där.
"Eh, hej?" säger jag försiktigt.

Hoppas det är ok att jag skrev, ingen har gjortdet på ganska länge och jag har tråk...

Jag vet inte hur jag ska göra när man typ ska träffa andras karaktärer? För just nu är jag i ett hörn och varken syns eller hörs!

Du kan typ skriva att du se nån annan, som ser dig och typ säge hej?

I det här kapittlet träffar jag Allyson, om det är OK!
_________________________________

Men jag tar mod till mig och går ut! Kanske, hittar jag en vän! De flesta lägermedlemmarna är äldre än mig och de vill säkert inte bli vän med en liten skitunge som är rädd för vapen och mörker. Inte någon i den dldliga världen i alla fall. Jag vet inte, halvblod kanske är annorlunda!

Hela den här världen med grekisk mytologi känns så häftig! Även fast jag bara varit i den i några månader så gillar jag den jättemycket. Halvblodslägret är också kul, förutom fånga flaggan. Vi har lekt det några gånger. För min del slutar det alltid med att jag får en panikattack och springer tillbaks till stuga 7, tills någon hittar mig och tvingar mig.

Borta utanför Hades stuga ser jag att en lång tjej med mörkt hår kommit ut. Allysa tror jag att hon heter. Kanske jag ska försöka att bli vän med henne! Jag tar mod till mig och börjar närma mig henne. Men då går hon in i stugan igen. Det var väl inte på grund av mig va?
Jag går bort till stugan och kikar in genom dörren som står på glänt. Där inne sitter Alyssa och hon har precis öppnat ett paket choklad.
”Hej!” Säger jag till henne och ler.

Det är okej hoppas att jag får göra så du säger något
_____________________________________________________

Jag tänkte mig göra en chokladcykel. Fast det skulle se ganska löjligt ut. Kanske... Nej nej nej varför är jag beroende av choklad. Jag har redan gjort en chokladmotorcykel varför göra mer? Dumma mig som är galen i choklad!
"Hej." Säger någon bakom mig.
Jag hoppade till och ramlade på golvet.
"Oj förlåt om jag skräm..." Började flickan som jag tror heter Millena.
"Nej det är okej blev bara lite överraskad." Log jag mot Millena. "Du heter väl Millena?"
"Ja och du Alysa?" Frågade Millena.
"Jäpp det är jag." Skämtade jag.
Jag kanske kunde bli vän med henne, även om hon var 2 år yngre en mig.
"Vill du ha choklad?" Undrade jag.

Har inte känt för att skriva.. dålig dag men här kommer lite..
----------------------------------------------------------------------------------------------

När Daniel satt på grenen och tittade upp mot den klarblå himlen hörde han ett skrik precis under honom. Han blev så överraskad art han snodde runt så att han bara hängde kvar med fötterna om grenen. När Daniel hade åkt runt skrapade han upp flera centimeter av benet och grimaserade av smärtan, men det var inget mer än ett rivsår. "Hej på dej", sa han med ett flin där han hängde upp och ner på. Tjejen som hade skrikit till verkade vara lite chockad och sa inget mer än ett pipit "Hej". Hon hade sju stenar på halsbandet vilket motsvarar sju åt i lägret. Även om tjejen hade varit i lägret i sju år och Daniel sex kom han inte ihåg om att han hade sett tjejen mer än någon gång på kvälls mötet. Han hade tänkt hoppa ner och landa på något stiligt sätt men trillade och landade på benen men ramlade ändå. "Vad heter du frågade han?".

"Öh, Sarah", muttrar jag och försöker att inte skratta när han ramlar. "Sarah Williams... stuga ett." Jag sträcker ut handen för att skaka hans, vad han nu heter, hand där han sitter på marken.
"Och vad heter du då?" undrar jag och studerar hans ansikte.

Havsblå ögon (Poseidon kanske? Jag visste inte att han hade fler halvgudabarn), ganska lång, brunt, medellångt hår... Han är inte så olik hjälten alla hört talas om; Percy Jackson.

"Och förlåt för att jag frågar, men varför är du här själv?" undrar jag. Nyfikenheten får mig nästan att spricka. "De flesta är längre in och umgås med nya och/eller gamla vänner."

Jääävlar. Skrev typ jätte långt och sedan raderades det. S. K. I. T. Blir nog lite kortare nu...
Jag beger mig till bågskytte banan. Eftersom det är första dagen så har Athenas stuga inget planerat. Alla vill ändå bara träffa kompisar. Men jag har typ inga kompisar, så jag kan istället träna upp mina svagheter. Jag är varken bra eller dålig på bågskytte. Träffar aldrig mitt i prick, men något så när.
Efter ett tag får jag lite publik. En nykomling, kanske elva år iaktar mig med stora ögon. Jag ler lite mot henne, och hon blickar blygt ned i marken. Jag fortsätter.
Så där en timme innan lunch-tid antar jag någon bakom mig. Jag väder mig om.
Hon står där, och ler. Jag ler tillbaka.
-"Det går aldrig att smyga sig på dig", ler hon.
-"Hej på dig med", ler jag tillbaka, "Hur har du haft det?"

Förlåt ifall det inte alls är min tur men har sån lust att skriva!
---------------------------------------------------------------------

"och vad heter du då"? säger flickan, som verkar heta sarah, lite drygt.
"Daniel", svarar jag glatt! "Daniel treat"
"och förlåt att jag frågar, men varför är du här själv?", säger hon nyfiket. "Det flesta är längre in och umgås med gamla/nya vänner. Sarah hade långt, blont hår som var lockat och blå ögon. Läskigt blå ögon. kanske för att jag inte har några vänner?, tänkte han. kanske för att jag är en ensamvarg? Men istället säger han lite sårat " tyckte bara att detta är ett skönt ställa att koppla av på. Men varför är du här egentligen?".

-----------------------------------------------------------------------

blir lite korta inlägg när man pratar med någon annan och inte bara säger hej x)

Jag rycker på axlarna åt hans fråga.
"Vet inte", svarar jag ärligt. "Vattnet är vackert. Men läskigt. Håller mig helst till himlen. Typ att flyga och så." I någon sekund svävar mina fötter ovanför marken, så som de alltid gör när jag pratar om att flyga. En ganska pinsam vana, så jag suckar lättat när jag står på fast mark igen. Inte för att jag är så förtjust i jorden heller men....
"Vilken stuga?" frågar jag. Har inte sett honom förut, inte vad jag minns i alla fall.

Förlåt för koty, men har bråttom till skola!