Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag fattar inte hur det andra laget kunde leda. Jag blir lätt arg eftersom jag har så kort stubin så att jag blev arg och då var jag tvungen att fuska lite. Jag använde mitt teleporterings kraft och jag hade nyss lärt mig att teleportera saker så jag teleporterade bollen från de andra laget och slog över bollen och telleporterade över mig till andra sida och slog till Elisa som höll på att fånga bollen så att hon inte tog bollen och vi skulle få poäng.

Jag såg vad Molly gjorde innan hon gjorde det. Jag tänkte precis grabba tag i henne när hon försvann och dök upp igen på andra sidan.
"Eyyyy, Molly!" skrek jag. "Fusk räknas inte! Vi vinner aldrig om vi ska fuska!"

Jag stod vid kanten av vattnet så mina fötter vart blöta mem inget annat. Stranden var mysig för det mesta men vattnet var kallt och obehagligt att vara i.

Jag såg att hälften av alla barn i huset var i stranden. Jag lade ner mitt ritblock och gick ut ur mitt rum.
"Hej Sky." sade Olive.
"Hej Olive." hälsade jag tyst.
"Tänker du gå till stranden?" frågade hon.
"Nej, jag gillar inte vatten." svarade jag.
"Så vill du hänga med mig?" undrade hon.
Jag tänkte efter jag tyckte att Olive var trevlig så jag kanske kunde bli vän med någon i huset.
"Varför inte." sade jag och log svagt mot henne.

Nere på stranden hade det blivit slagsmål mellan mig och Emma Edward hade gått över till deras sida så jag var ensam men jag behöver ingen hjälp alltid får man göra allt själv. Jag var lite rädd att Emma skulle komma på idén att bränna mig med sin eld. En så länge var det bara slagsmål med knytnävar och sparkar. Men om hon började med sin eld får jag vill teleportera iväg mig så att det inte träffade mig.

Jag ville inte vara med i slagsmålet, men jag försökte skrika på båda vad de skulle göra och inte tack vare min framtidssyn. Varför, varför ska Molly alltid fuska?

Jag suckade då jag hörde bråket bakom mig.
"KAN NI SLUTA?!" skrek jag irriterat till dem.

Jag bara suckade och kollade på en stund medans de slogs. Men tröttna väldigt snabbt och hoppade i vattnet istället. Där under var det tyst och grönt, jag tog ett skälvande andetag (min förmåga är ju att andas och se under vattnet) och börja simma djupare ner mot vraken.

jag suckade och gav upp. Molly kunde aldrig hantera sin korta stubin. tur bara att miss Peregrine inte var där. jag hade faktiskt inte sett henne sedan igårkväll. vart var hon egentligen?

Jag kände att min näsa rann. Alla skrek på oss och armar som drog bort mig från Emma. Det var Brownvyn. Nu tycker jag att ni ska sluta bråka annars hämtar jag miss peregrine sa Brownvyn. Okej då sa jag. Förlåt sa Emma till mig . Du är rätt cool i egentligen. Tack sa Emma förvånat.