Elvira02 & WeasleyHufflepuff

Han pratade med mig. Han lät förstående, vilket förvånade mig. Men jag var fortfarande på min vakt. Jag kan inte lita på en varulv. Men han... såg faktiskt förstående ut.
''Vad tror du?'' Svarade jag sammanbitet. Jag var fortfarande törstig. ''Hur törstig jag än är, så önskar jag aldrig att döda någon. Men jag kan inte stå emot törsten. Jag är ett monster.'' Jag tänkte inte titta in i hans ögon. Han trodde att han visste hur det kändes, men det gjorde han inte. Törsten var hemsk. Jag hade hellre varit död än att stå ut med den.

Jag fnös och stirrade in i hennes röda ögon. Jag ville få hennes ögonkontakt.
"Jag vet redan att du är ett monster" sa jag lugnt. "Men det är inte alla vampyrer som får dåligt samvete av att döda en människa. Och det gör i alla fall dig till ett lite bättre monster."
Jag visste att jag egentligen inte borde vara snäll mot henne när hon var min största fiende av tradition. Men hon kändes speciell på något sätt som jag inte kunde sätta fingret på. Jag ville inte döda henne som jag hade velat döda andra vampyrer.

Nu var det min tur att fnysa. lite bättre monster', Visst.
''Oavsett hur jag är så blir jag aldrig ett lite bättre monster!'' jag sa det sammanbitet och ilsket. ''Om man har dödat flera oskyldiga människor blir man inte ett bättre monster. Spelar ingen roll om man har dåligt samvete eller inte. Så nu är min fråga; Varför dödar du inte det blodtörstiga monstret?''
Jag såg att han ville ha min ögonkontakt, men jag avvärjde hans blick hela tiden.

Jag visste inte hur jag skulle svara på hennes fråga. Jag tittade ner i marken och sedan på henne igen. Jag bestämde mig för att säga sanningen.
"För att du inte är som andra vampyrer jag har stött på. Du är inte alls som dem. Jag tror att om du bara försökte så skulle du kunna leva på blod från djur istället." sa jag och pausade. "Sedan tror jag inte heller att det är omöjligt att kunna ha en vänskap med en vampyr som dricker djurblod. Som jag har fattat det så är vi bara fiender för att vi är födda att hata varandra och jag har länge tänkt på varför men jag kommer inte på en rimlig anledning."
Jag insåg att jag hade pratat på som jag ofta gjorde när jag berättade om mina åsikter och väntade på vad hon skulle svara.

Jag hade trott att han inte skulle svara, eftersom att han inte verkade veta hur. Men han svarade.
Att leva på djurblod skulle nog bli enkelt. Men att bara dricka djurblod skulle bli klurigt.
Sen var det där med vänskapen. Det var nog inte omöjligt men jag kunde inte tänka mig att en vampyr och en varulv kunde vara vänner. Vi är födda att hata varandra. Men jag hade aldrig haft någon vän. Ingen att lita på.
''Låter rimligt'' Medgav jag efter en stund, men jag var fortfarande tveksam. Han var också tveksam. Jag kände det.
Först nu tittade jag in i hans ögon.

Jag blev förvånad men samtidigt glad över hennes svar. Alla andra vampyrer och varulvar verkade vilja fortsätta att ha varandra som största fiende.
När hon tittade på mig för första gången på länge log jag mot henne.
"Bra" svarade jag och nickade.
Jag visste att jag inte riktigt kunde lita på henne fullt ut. Men jag ville hjälpa henne att gå över mer och mer till djurblod för både hennes och människornas skull.
"Vad heter du?" frågade jag försiktigt.

Jag visste att jag inte kunde lita på honom helt. Men han ville hjälpa mig, det märktes. Och jag hade aldrig haft någon vän.
''Charlie. Du?'' Jag visste inte om det här var början på vänskap, men jag antog det.

"Elliot" Jag var glad att vi inte behövde slåss, för jag tyckte om Charlie. Och hon verkade inte ha lika mycket emot mig som förut. Tänk om jag faktisk skulle kunna bli vän med en vampyr... Jag var uppfostrad att hata vampyrer men jag kunde inte hata Charlie. Jag hatade vad hon precis hade gjort men hon verkade inte veta bättre.
"Finns det fler vampyrer här?"

''Nej. Inte vad jag vet. Jag har aldrig varit här förut. Och om det var flera här skulle jag ha känt det.'' Sa jag till Eliot. Det var skönt att bara småprata lite med någon. Någonting jag inte gjort på flera år. Han var en varulv, men han var inte som de andra. Jag hade mött några varulvar förut. När jag bodde på gatan. De varulvarna var verkligen inte som Eliot. Han är många gånger bättre än de.
''Är du den ända varulven här?''

"Jepp" svarade jag och nickade.
Jag tänkte lite på situationen vi befann oss i. Jag hade precis försökt att döda en vampyr och nu håller vi nästan på att bli vänner. Det var så komiskt... Jag slängde tankarna åt sidan och tittade på henne.
"Tror du att du kan testa djurblod?"