fantasy roll

Neflite tog den krämbullen som han sett och en kopp svart kaffe och fick fram pengar diskret ur fickan och betalade.
Mänsklig mat i alla former var bara äckligt och fyllde inte någon energi i honom.
Han kände sig lite yr men visade det inte utan sa.
-Så ska vi gå och sätta oss.

Han tänkte fråga henne varför hon verkade vara så intresserad av honom.

"Visst!" Sa hon glatt. Hon gestikulerade till Masato att följa efter. Hon gick fram till samma bord som hon satt vid innan. Hon ställde ner sin fika och satte sig.

Neflite satte sig ner mitt emot henne och kollade ut genom fönstret.
Han vände sig mot henne och sa.
-Jag vill inte verka otrevli....men har jag rätt i att det var du som följde efter mig igår?

Ezra rodnade. Hon hade totalt glömt bort det. Hon skämdes lite. Hon visste att hon inte skulle kunna ljuga för Masato så hon sa som det var. "Ja." Sa hon försiktigt. "Det var jag... Förlåt. Nu kommer du väll tro att jag är ett psyko som smyger omkring och stakar folk." Ezra skrattade lite olyckligt.

Neflite såg på henne och sa.
- Det är ingen fara...men tänk på att man inte ska följa efter folk hur som helst.

Om hon hade vetat om sanningen så skulle de nog tycka att han är galen.


(Tänkte bara säga att det är ju bäst typ de känner varandra ett tag innan hon tar reda på hur sanningen är)

(Jag vet)
Det blev lite tyst. Ezra tog ett bett av sin muffin. Ezra ville sätta igång ett samtal. "Så vill du berätta lite om dig själv så jag kan lära känna dig lite bättre?" Hon var fortfarande lite generad, men lät lite säkrare nu.

Neflite visste inte riktigt vad han kunde berätta.
Han var tvungen att ljuga eftersom han kunde ju inte berätta att han var en ond genral som jobbade åt en ond drottning.
Men han sa lugnt.
- Det finns inte så mycket att säga direkt.
Ja, jag är lite olika, men jag har inte många vänner heller.
Kanske för att de end jag hört från andra r at de inte gillar att umgås med killar som är långa, som jag.

Ezra såg på honom med medlidande. "Jag har inte heller varit speciellt omtyckt av andra. Min familj är väldigt rik så jag är stämplad som snobb." Sa hon och skrattade lite. "Kanske det är lite av en sanning, men endå."

Neflite kände igen hennes blick, men brydde sig inte om den.
Han tog en tugga av krämbullen som smakade uselt och tog en liten klunk av kaffet som faktiskt smakade ännu värre.
- Personligen tycker jag inte att man ska behandlas olika även om man är fattig eller rik.

Han tänkte på sig själv, han hade ju inga pengar utan fick fram pengarna med hjälp av magi.

"Ja... Jag tog åt mig rätt mycket ett tag, du vet vara deprimerad och känna sig helt misslyckad, men jag kom över det." Hon kännde ett stygn av ledsamhet av minnena från middel school när hon tillbringat rasterna med att sitta och vara deprimerad inne på skolans toalett, men hon sköt undan minnet och försökte koncentrera sig på samtalet istället.