~Bayrios~ [Fantasy Roll]
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > ~Bayrios~ [Fantasy Roll]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Nordanhym
Elev 
|
Spoiler: Tryck här för att visa! Frigga frustade till, "Är hon din?" Hade Arya frågat i samma veva som Erik hade börjat gå mot Frigga. Han kände en upplyftande känsla över att se sin älskade följeslagare, att se att hon inte var farligt skadad gav mer glädje. "Man kan egentligen inte säga att en Hatari tillhör någon som i ägandeskap, men jag antar att man kan säga att hon är min. Hataris har bara en ryttare, om det är en ren Hatari. Sedan finns ju de som har flera men då är deras blodslinje inte ren." svarade Erik medan han gick fram till Frigga sm mjukt puffade honom på hakan medan han klappade hennes hals. "Såja, såja, ingen fara..." mumlade Erik, "väldigt svårt att hitta renblodiga Hataris nu för tiden." sade Erik och slängde en blick mot Arya som tycktes stå lite stelt och Frigga skakade sin mann så den flög vilt och avslöjade ännu mer utav de vackra formerna utav blå magi som snirklade över henne vid hals, huvud och ben då erik benämnde hur sällsynt hon var. "Duktig du är som hittade mig..." viskade Erik vidare. Frigga frustade ännu en gång och puffade mulen mot sidan utav Eriks huvud. "Har ni hataris i Söder?" frågade Erik medan han gick runt Frigga och klämde på hennes ben då de hade små skärsår som han snabbt helade med sin hand. Att hela den Hatari som man hade ett så starkt band med krävde inte mycket energi vid så små skador. Men Erik var fortfarande medveten om kriget som pågick bara några meter bort då han talade med Arya och undersökte Frigga.  
10 nov, 2016 16:00 |
|
Kallamina
Elev 
|
Arya skakade på huvudet.
"Nej" sade hon, "Bara vanliga fyrbenta hästar" Hatarin var beundransvärt vacker men Arya vågade inte röra sig närmare henne. Hon hade aldrig varit särskillt bra med stora djur. Små gick bra, men de större gjorde henne illa tillmods. Eftersom hon var så liten till växten hade det flera gånger hänt att hon blivit trampad på av allt från hästar till elefanter. Särskillt när hon var yngre. Därför höll hon sig på avstånd från Frigga. Svagt långt borta kunde Arya höra ljuden från slagfältet. Ropen och skriken från Mongraler och Bayrios bor som rök ihop med varandra. Så slogs hon av en skrämande tanke. "Men om ni Letoyaner är tretusen man, och vi Garudier är tretusen man...hur många är då inte Mongralerna?" Arya rös. Om Mongralerna lyckats hålla stånd mot invånarna på Bayrios så länge måste de vara många fler än tretusen... Arya fick en orolig rynka i pannan. 
10 nov, 2016 16:16 |
|
Nordanhym
Elev
|
Erik tittade på Arya, tanken hade inte slagit honom tidigare. Om vi är mer än 6 tusen man som slåss... de måste vara... Nej, vi får inte tänka så... Erik skakade på sitt huvud så att hans blonda hår fastnade i skäggstubben han hade. han drog irriterat bort det med handen.
"Arya..." sade han och tittade på kvinnan, "om vi är å många så måste de vara flera tusen fler än vi. Och.." hans röst dog ut, om vi inte kan slåss tillsammans kommer vi att gå under.. erik tänkte på Aryas reaktion mot honom, och hur han hade varit nervös inför henne. "Tror du, tror du att det finns en risk att vårt folk kommer slåss mot ert folk samtidigt?" Frågade han med allvar i rösten och stramt ansikte. Han ville inte tänka tanken men den fanns där i alla fall och gäckade honom. Han hade så många gånger hört vreden i de äldres rösta så fort Söder kom på tal och han hade en känsla av att det vara likartat i Söder då Norr kom på tal. Men han själv var den yngre generationen, visst var Erik annorlunda mot de flesta i sin ålder när det kom till öppenhet och acceptans utav det som var annorlunda, men han ville inte tänka tanken att hans familj och bekanta skulle kunna slåss mot Aryas folk.
10 nov, 2016 16:34 |
|
Kallamina
Elev
|
Arya svalde.
"Det finns en risk" sade hon tungt och tänkte på sin morbrors temprament varje gång Norr nämndes. Kungens inställning till det Letoyanska folket var långt ifrån vänlig. Även om hans drottning brukade säga att Garudierna inte ville Letoyanerna något ont så länge Letoyanerna inte ville Garudierna det. Men Kehlani rynkade alltid på näsan så fort Norr och Den Blå Magin nämndes. "Båda folken måste kapitulera omedelbart" sade Arya lungt men bestämt, "Annars kommer detta sluta i blodbad för båda sidorna"
10 nov, 2016 17:09 |
|
Nordanhym
Elev
|
Erik funderade kring vad Arya just hade sagt. Han visste att hon hade rätt, men att rida in och informera all mitt under ett krig var ingen bra idé-
"ARYA!" Hennes namn hade lämnat hans läppar lika hastigt som Mongralen som smugit sig fram till kanten utav skogen avfyrade en pil rakt mot dem. Erik drog sina yxor och sprang med vrede och ett illvrål rakt mot Mongrlaen som han avfyra ytterligare två pilar mot honom, han avvärjde dem med sin ena yxa och hög varelsen rakt i huvudet. Mongralen föll till marken och svart vätska som liknade blod sipprade ut ur öppningen där yxan hade landat med ilska och tyngd. Erik frustade ilsket och sparkade Mongralen en gång av ren vrede över smygattacken. "Arya, vi kan inte stanna här längre..." sade Erik medan han inspekterade den närliggande skogen i riktningen som Mongralen hade kommit ifrån, "det är inte säkert längre. Vi har varit här för länge..." Erik stod med yxorna i högsta hugg, redo att attacker om något rörde sig i skogen framför honom.
10 nov, 2016 18:31 |
|
Kallamina
Elev
|
Arya hukade sig precis i tid för att undvika första pilen. Den träffade istället ett träd längre bort. När hon rest sig upp igen var Mongralen död och Erik sparkade ilsket på liket.
Arya nickade medhållande men såg dödsallvarlig ut. "Ja, men vi måste göra något! Även om våra folk inte skulle slåss mot varandra skulle monsterna utplåna oss om vi inte kapitulerade" Även om Arya inte var någon riktig prinsessa kände hon (och hade) ett stort ansvar för hela det Garudiska folket. Ett ansvar som bara en kunglighet kan känna.
10 nov, 2016 22:45 |
|
Nordanhym
Elev
|
Erik vände sig mot Arya,
"Vi kan inte kapitulera. Om vi slutar att slåss för bara någon timme hinner Mongralerna spridda sitt mörker och ta sig långt." Erik skakade på huvudet, "vi kan inte kapitulera, vi måste fortsätta kriga. Men, kanske kan vi-" Erik avbröt sig själv, hur skulle han berätta för Arya att han var kunglig? Han visste inte hur hon skulle reagera eller vad hon skulle göra om han avslöjade den väldigt avgörande detaljen om sig själv. Hur lägger jag upp detta så att hon inte förstår att jag är kunglig, vill inte skrämma bort henne... Tänkte han, "Umh, vi kanske kan försöka få fram meddelande till våra kungar på något sätt, berätta för dem vad vi vet och de måste på något sätt samarbeta med varandra för att kunna vinna detta?" Erik suckade, "men långt från säkert att kungen av Norr går med på en sådan allians, även om den bara är tillfällig..." Erik kände n hopplöshet växa inom honom. Han visste att de måste koordinera sina trupper att arbeta tillsammans för att driva Mongralerna bakåt men hur skulle de kunna övertala de äldre generationerna som levde under krigsåren... Frigga frustade till och Erik gick fram till Arya. "Vad tror du?" frågade han och såg in i hennes mörka ögon, han kunde inte annat än slås utav hennes skönheten. Erik fann sig själv önska att han kunde ha mött henne tidigare i livet. Trotts att det var fel tillfälle snirklade sig hans föräldrars löfte in om tvångsgiftermål.
11 nov, 2016 12:05 |
|
Kallamina
Elev
|
Arya funderade på om hon skulle tala om sin nära relation till kungafamiljen för Erik, men hon var rädd att skulle bli misstänksam emot henne. Jag kanske kunde låtsas att jag är en vän till mig själv eller något?
"Vi måste försöka, jag har en...öhm...vännina som står kungen nära, även om kungen kanske inte kommer vara positiv till förslaget tror jag att hon kan övertyga honom..." Arya hejdade sig lite. Hade hon sagt för mycket? När Erik kom närmare blev Arya osäker igen. Hon fingrade nervöst på sitt hår och kunde inte titta på Eriks ögon utan att tappa fokus. Vad var det med henne idag?
11 nov, 2016 12:31 |
|
Nordanhym
Elev
|
Erik tittade på Arya där han hade stannat någon meter från henne, Hon fingrade med sitt hår. Erik fann det väldigt sött och han tappade för en sekund vad han skulle säga. Det brukade inte hända, vad är det som är på gång egentligen? Funderade han på innan han hittade tillbaka till vad han skulle säga.
"Umh, vi kan försöka..." sade han, Erik hade en konstig känsla, han ville dra ut på tiden och stanna längre där de var. men han kunde inte sätta fingret på varför. "Så, vi kanske borde ge oss av?" sade han till slut då Frigga puffade honom i ryggen med mulen. Han plockade upp kappan från marken och hängde den över sina axlar igen. Han kunde inte riktigt slita blicken från kvinnan som stod framför honom och det var en ovan känsla.
11 nov, 2016 13:17 |
|
Kallamina
Elev
|
Arya nickade. Lite för intensivt tyckte hon.
"Jo, ja, öhm...ja..." sade hon och släppte sitt hår. Men hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon stod tyst kvar och såg på Erik. Vad är det med mig? Gör något! sade hon till sig själv i huvudet men benen rörde sig inte. Hon ville av någon anledning stanna kvar med Erik. En ganska stel tystnad låg mellan dem.
11 nov, 2016 14:56 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen