Lotr-roll

Gimli satt bredvid Eldarions far, och skrattade litet snabbt till när han fick syn på honom. Den lilla dvärgen såg löjligt kort ut bredvid Aragorn. Antagligen hade han redan hunnit dricka en del. Aragorn log emot dem.
"Vi undrade just vart du tagit vägen." Han tittade på de två flickorna, log emot dem och såg litet frågande på Heledirdes som ryckte lite i Eldarions hand och tittade med stora ögon på Aragorn.
"Tänker du presentera dina vänner?"

Gwens kinder fick en djup nyans av röd och hon harklade sig. Heledirdes däremot log förtjust.
"Jag är Heledirdes och det är en otrolig ära att få träffa er, ers nåd!" sade hon. Gwen började nästan undra om hon skulle börja be om autografer snart.

Aragorn log litet och nickade som hälsning till den lilla flickan.
"Det här är Gwen", presenterade sedan Eldarion Gwen för sin far.
"Jag gissar att Eldarion redan sagt er vem jag är, men i vilket fall som helst heter jag Aragorn", hälsade han tillbaka.

"Trevlig att träffas", sade Gwen artigt och färgen på hennes kinder minskade aningen. Hon sade inte Ers Nåd eller något i den stilen, då skulle det nog bara blivit stelt.
Aragorns leende var otroligt likt Eldarions.

Aragorn log emot Gwen också, det där leende som Eldarion alltid fick höra att han ärvt.
"Trevligt att träffa er också", svarade han dem.
Dörrarna i andra änden av salen öppnades återigen, och för ett kort ögonblick undrade Eldarion vem det var som kom så pass sent innan han fick syn på vem det var som kommit in igenom dörrarna. Han hade just undrat var Gandalf var - alla andra verkade vara här, förutom Gandalf.

"Är det verkligen Gandalf?" viskade Gwen exalterat och stirrade på den gamle mannen med stav som gick in i salen. Elrond och Aragorn reste sig upp med utsträckta armar för att välkomna honom. Gandalf log.
"Mycket trevligt att se er igen", sade han och såg på Eldarion. "Och er son har blivit större".

Eldarion log emot Gandalf, som han liksom Legolas och Gimli kände sedan barnsben.
"Kanske för att du inte sett mig på länge", svarade han. Sen vände han blicken emot Gwen.
"I egen hög person", viskade han tillbaka med ett litet leende.

Gwen kvävde ett fniss och vände sig nyfiket mot trollkarlen.
"Vilken förträffligt fin och ung dam du har skaffat dig också", log Gandalf och i hans blå ögon lyste.
Gwen blev alldeles röd.
"Ehm, vi är bara...vänner", protesterade hon.
Den gamle mannen log hemlighetsfullt.
"Bara vänner, säger du", Gwen nickade, "men kan man få veta ert namn då, unge fröken?"
Gwen log nervöst.
"Gwen", hälsade hon. "Det är en ära att få träffa er, mor har pratat så mycket gott om er."

"Det pratas så mycket", svarade Gandalf Gwen. Efter att ha träffat Gandalf några gånger började man vänja sig vid hans hemlighetsfulla leenden, och Eldarion försökte alltid ignorera dem även om han inte kunde hindra att bli något röd i ansiktet nu. Bredvid Aragorn såg han hur hans mor log emot dem, och han motstod lusten att räcka ut tungan emot henne.

Gandalf vände sig om och började prata med Gimli och Aragorn. Gwens ansikte var forfarande blodrött och hon log generat. Heledirdes hade, som tur var, inte märkt någoting
och fortsatte stirra på Eldarions pappa med stora ögon. Aragorn kastade då och då undrande blickar på den lilla flickan som klängde i hans sons och den unga kvinnan brevid honom. En alvisk man i servitriskläder erbjöd dem någon sorts ale och Gwen tog artigt en från det silvirga fatet. Inte för att hon hade tänkt dricka mycket, men hon hade ingen anledning att vara oartig.