The School [PRIVAT Memory & Zora]

Angelica lyssnar och fick öka direkt eftersom han ökar med, hon kollade runt snabbt och såg snart den längre fram
-där
sa hon nu och tog lappen ifrån honom och semt förre och klickade och gav honom lugnt lappen snart.
-Sedan du e tävälingsmänniska
sa ho nu och flinar retligt
-du kommer ju inte kunan ha matte tävlingar ju
sa hon på skoj och kollade på honom snabt.


Lucas fann kontrollen rätt fort och klcikade sin
-du
sa han lugnt och aktade sig och gick unan lite, han kollade på henne snabbt och sn ner i mrken ,det pirrar i magen på honom när han kollade på henne och han kliade sig på armen diskret.
-för jag vill gärna hinna förre min matte lärare
sa han och flunar

När hon också ökade takten kunde han inte låta bli att börja jogga igen. Hon hann före fram till kontrollen och klickade av innan hon räckte honom lappen igen. Han nöjde sig med att bara le stort mot henne. Han måste erkänna för sig själv att det var trevligt att springa ihop med henne trots att han föredrog att vara på egen hand. Men Angelica gjorde det lätt att koncentrera och inte bara snarvla på utan att gå framåt samtidigt. "Tyvärr inte, men jag kan ju alltid ordna någon sorts quiz," svarade han henne med ett skratt. Det skulle knappast hända: dels för att han var medveten om att hon inte var den enda i klassen som hade det svårt med matten.


April satte sig ner på huk för att klicka av kontrollen innan hon småsprang för att hinna ikapp Lucas. Hon undvek dock att gå bredvid honom så hon traskade några steg efter. "Vi kan springa om du vill," svarade hon tyst utan att se på honom. Hon vågade helt enkelt inte slappna av i hans sällskap, hennes hjärna var inställd på att han bara ville jävlas med henne och att han vilken minut som helst skulle lämna henne ensam nu när de var längre ifrån platsen där de blivit ivägskickade.

Angelica flianr och joggade lugtn med honom
-jadå. funkar med så slipper vi en tävling
retasdes hon på skoj och kollade och sken upp
-en kontroll sen e vi klara
sa hon och kollade på honom snabbt sen rakt fram.. Hon såg att blixten med började bli slö och lunkade mest lite bakom dem, henens pappa ksule komma och hämta hunden sen då eleverna ksulle ju hem till skolan så. angel behövde hämta böcker sen skulle hon hem och svalka sig.


Lcuas gick lugnt vidare och kollade lugnt runt
-ärligt
sa han för sig själv och snart fann han nästa kntroll och klcikade den åt sig och tog sen Aprisl paper då han tyckte hon var för sölig s han klickar hennes med oc hgav henne papret igen och gick direkt vidare.
-du e för sölig
retas han

William började springa då Angelica meddelat att de bara hade en kontroll kvar och så var de klara. Den sista var gömd på ett ganska besvärligt ställe som inte var lätt att hitta, men tack vare hans kunskaper och erfarenhet i orientering då det varit hans hobby i många år så krävdes det inte speciellt mycket ansträngning från hans sida. Han klickade av den och vände sig sedan mot Angelica. "Vi skyndar oss tillbaka, okej?" Han böjde sig ner för att hastigt klappa om Blixten innan han vände sig om för att börja småspringa tillbaka mot skolan.


April förstod ju inte att han retades utan spärrade panikslaget upp ögonen. "Förlåt," fick hon tyst och aningen skamset ur sig innan hon ytterligare ökade på takten. Hon ville inte ge Lucas en anledning att bli irriterad på henne mitt ute i ingenstans så det var bäst att bara göra honom till viljes nu. Hon tog en titt på kartan bara för att ha något att se på innan hon diskret såg sig om medan hon sprang.

Angelica flianr
-vi ska till start punkten
sa hon lugnt och srpang direkt med honom. Blixten for efter dme osm en raket och Angelixa skrattar till åt blixtens rkaet fart när han insåg de stack. Hon kolalde rutn lite grann snabbt och höll bra tempo md honom, man märkte hon var tränad i kondis men inte ufllt ut.
-William kan du sakta ner lite snälla
sa hon nu efter kaske 5 minuter de har spruntigt. hon höll inte ut rätt länge mera.


Lucas såg på henne bara tyst.
-jag skojar okej
sa han lugnt ch gick vidare och tog tyst nästa kontroll
-hmm
sa han tyst och kollar kartan, de var ju snart klara så sen var det bara tillbaak till startpunkten
-snart klara
sa ahn mjukt

William gav henne en förvirrad blick när hon bad honom sakta ner och det tog en stund för honom att verkligen registrera det hon sagt. Han nickade långsamt och saktade ner men höll ändå ett ganska jämt tempo. Han var ju som sagt ivrig på att så fort som möjligt komma tillbaka till startpunkten vid skolan. "Det är inte långt kvar nu," sa han efter en stunds tystnad och i samma ögonblick kunde man skymta skolans byggnader samt idrottsläraren som otåligt gick fram och tillbaka. William kunde inte skymta någon annan så han antog att de antingen var först eller så hade de som eventuellt hunnit före gått någon annanstans.


April gav honom en hastig blick. Han skojade bara. Hon kvävde en suck - hur skulle hon kunna veta när han skämtade? Men det kanske var något han gjorde hela tiden. Han kanske såg på mobbningen som ett 'skämt'. De skämtade bara med henne, men såg inte hur illa de skadade henne för varje dag som gick. Det hade ju börjat gå så långt att hon funderade på varför hon gick med på att stå ut med allt det här, hon kunde ju avsluta smärtan vilken dag som helst.

Angelica log itll och när hon såg läraren sat hon lite fart
-men kom igen psirng nu för nu e jah utvilad
retas hon och smet före honom, man märkte hon ville bara få detta klart och fixat. hon log då Blixtnte redan satt vid läraren och kollade på dem.
-Blixten vann j
sa retas hon till William och log itll


Lucas himlar med ögonen lätt och gick lugtn vidare, efter kansek 20 min hade han fått alla kontroller så vänder han sig till henne
-då e det bara skolan nu
sa han till april och började gå emot skolan

"Du skulle ändå inte ha hunnit bli klar före mig, med tanke på hur många gånger du bad mig att sakta ner för att du skulle kunna vila ut dig," påpekade han retsamt och vände sedan uppmärksamheten till idrottsläraren. Den äldre mannen meddelade att Angelica och William var de första med att komma tillbaka vilket gjorde William på otroligt gott humör. Trots att inget pris delades ut så kändes det ändå som om det var en riktig orienteringstävling han vunnit. Han ställde sig snart en bit bort och stretchade lätt kroppen för att undvika stela muskler i efterhand.


April sa ingenting mer till Lucas på vägen till skolan. Det var först när hon lämnat in kartan och lappen till läraren som hon vågade sig på att mumla fram ett 'tack för hjälpen'. Hon vände sig sedan om och började gå mot ingången. Hon hade ingen anledning att stanna kvar vid hans sida och han hittade säkert någon annan att umgås med om Liam och Marcus nu var sjuka.

Angelixa flinar
-jag vilade upp mig förhinna före dig
sa hon och skrattar till och lämande sitt till läraren lugnt och gick tyst och klappar om Blixten oc hsåg dne blåa volvon komma in på pakeringen och stanna och en man klev ut, en mörhårig man med ett mjukt uttryck och Agnelic gi tyst dit och kramra om honom oh öpnar dörren och Blixten hoppar in
-Takc och vi ses hemma,
sa fadern och Angelica nickar tyst oc hgick tyst tillbaka och satt sig på marken och fick väl med strecha för undvika stärninkg sen.



Lucas såg på henne och nicar
-så lite så
sa han snält och gick tyst iväg för vila lite och satt sig på en bänkk och granskar Angelxia sen William och flinar, dem två passar utseende mässigt. och sen kolalde han efter April..

William småpratade med idrottsläraren en stund och hjälpte till med att samla ihop lappar och kartor som eleverna lämnade in. När de sista dök upp slog de två lärarna följe till lärarrummet. Eftersom det var lunchdags så hade de gott om tid att äta samt dricka kaffe till efterrätt. Han hängde upp jackan på en galge innan han sjönk ner vid bordet.


Efter att ha bytt om till ett par vita jeans och en svart hoodie lämnade hon väskan i skåpet och styrde sedan stegen mot matsalen. Trots att plågoandarna inte var på plats blev hon ändå utstirrad - det märktes att de andra eleverna var av den åsikt att hon inte hörde hemma här. Nervöst tog hon för sig lite mat innan hon började gå mot ett ledigt bord. En bredaxlad kille stoppade henne på vägen. När hon förklarade att hon tänkte sätta sig där, meddelade han att hon inte var välkommen här och kunde gå iväg med det samma.