[PRS[ Luna_rav & Memory

Miguel följde hans flickvän med blicken och log snett mot henne när hon tackade för att han bjöd. "Äsch, det är väl ingenting," svarade han och kastade en uttråkad blick ut genom fönstret innan han sneglade mot köket. Det borde knappast ta så väldans lång tid att få två pizzor klara på kort tid då de för tillfället var de enda här inne.

"Det går långsamt," erkände hon och tuggade på underläppen. "Men den verkar bra så jag vill gärna försöka läsa den klart. Hoppas jag hinner i tid bara." Mrs. Caldwell blev lätt otålig och ändrade alltid datum för att få arbeten överstökade tidigare. Det skulle inte förvåna henne om boken behövde vara läst till nästa vecka.

Nicole ser på honom med ett leende.
"Om du säger det så" säger hon och tar en klunk ut av sin fanta innan hon ställer ner den på bordet. Hon lutar huvudet mot väggen och gäspar lite tyst.

"När ska uppgiften vara inne?" frågar Lucas och ser på henne. Han vet mycket väl hur hård Caldwell kan vara, när han först skulle komma på jobbintervju hade hon sett på honom som att han skulle förstöra allting. Även om de inte ens jobbar tillsammans.

Miguel skiner upp i ett leende när den storväxte mannen kommer gåendes med varsin stor tallrik i varsin hand. Han ställer ner de rykande varma pizzorna framför dem och önskar dem smaklig måltid innan han vaggade tillbaka mot disken. Miguel sträcker sig efter burken med bestick på bordet och tog fram två knivar och två gafflar, varav han räckte det ens paret till Nicole.

"I början av nästa vecka." Elena förde en slinga av sitt mörkbruna hår bakom örat och flackade med blicken mellan boken och Lucas. Han var verkligen annorlunda på ett bra sätt. Ingen annan lärare hade tidigare erbjudit henne privatlektioner och ingen annan stannade för att småprata i korridorerna heller - såvida det inte handlade om någon hemläxa eller projekt de höll på med i skolan.

Nicole säger tack till den aning stora mannen och tar emot besticken från Miguel.
"Tack tack" säger hon och börjar skära upp pizzan i bitar. "Du verkar känna honom mycket?" frågar hon och ser bakom sin axel på mannen innan hon vänder blicken mot Miguel igen.

Lucas ser på henne och nickar.
"Då kanske jag inte ska ta din tid" skrattar han. "Men är säker på att du kommer tycka om den där boken, slutet är väldigt förvånande" förklarar han när han ser ner på boken i hennes händer igen.

Han rycker på axlarna. Känna mannen väl var en mild överdrift men de var ytliga bekanta som alltid talades vid. Inte något deep talk naturligtvis, men små konversationer om dittan och dattan. Det förklarade Miguel för Nicole innan han tog en stor tugga av den rykande färska pizzan, som liksom vanligt smakade himmelskt.

"Var det där nödvändigt?" ifrågasatte hon honom med ett klingande skratt, "nu kommer jag bara känna mig irriterad över att jag inte kan läsa tillräckligt fort för att komma till slutet och veta vad som är så förvånande." Elena trummade med fingrarna mot bokens pärm och iakttog Lucas diskret. Hon var noga med att inte stirra genom att se åt ett annat håll med jämna mellanrum.

Medan Nicole lyssnar på honom tar hon upp en bit pizza och tar en tugga. Hon nickar för det han sa och viftar lite med handen.
"Varmt" säger efter hon svalt och ler lite mot honom. "Då fattar jag.."

Lucas flinar lite mot henne och rycker på axlarna.
"Jag tror du kommer klara det" säger han och nickar. "Tur för dig att Caldwell i alla fall valde en bra bok" lägger han till och ler.

Han nickade instämmande åt hennes kommentar om att det var varmt. Han hade tagit en lite väl stora tugga som skulle resultera i en blåsa i munnen på grund av att han bränt sig. Han drack lite cola på men det gjorde inte mycket nytta. "Ser du fram emot eftermiddagen då?" Miguel syftade på att hon - liksom han - skulle behöva äta middag tillsammans med förälderns dejt.

"Mm, du har nog rätt," nickade hon trots att hon egentligen var av en annan åsikt. Dels hjälpte det att hon hade en bra bok för då skulle hon inte ge upp lika lätt. Men att prata om dyslexi med någon som inte hade det var i princip lönlöst för de kunde inte förstå hur svårt det var.

Nicole blåser lite på pizzan för att försöka att få den lite svalare och skakar på huvudet.
"Nej, verkligen inte" säger hon och tar en tugga av den varma pizzan. Visst vill hon se hur och vem kvinnan är, men annars ser hon ingen anledning till att hon ska följa med. "Du gör inte det heller, eller hur?"

Lucas ser på henne och ler lite försiktigt.
"Vad är din nästa lektion?" frågar han och ser upp mot klockan på väggen. Han har en lektion kvar, sen är det lunch dags för honom. "Slöjd?" frågar han då han har för sig att Mia, klassens andra mentor, försökt att berätta klassens alla lektioner. Lucas förstår inte direkt varför, han behöver inte veta det direkt.

Miguel nöjde sig med att skaka på huvudet som svar. Han blev arg bara av att tänka på middagen med en främmande man vid hans mammas sida. Men det borde inte överraska Nicole något vidare med tanke på hur häftigt han reagerat när de pratat om samma sak tidigare. Irriterat tuggade han vidare på sin pizzabit, flackade med blicken mellan tallriken och väggen bakom Nicole.

Elena skakade på huvudet, slöjd hade hon inte på schemat. Det hade hon tack och lov fått understökat den första perioden av fem man hade på ett läsår. "Fysik," rättade hon honom och himlade med ögonen. Hon avskydde ämnet då det liksom matematik var som hebreiska för henne. Läraren som undervisade i ämnet, Mr. Sutton, kunde det han pratade om men var dålig på att förklara.