"Narnia - Häxans Undergång" [PRS]

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > "Narnia - Häxans Undergång" [PRS]

Användare	Inlägg
Nordanhym Elev	Macon följde Stars rörelser, hans läppar nuddade skålen och med sin blick fäst på Star tog de första klunken. Den varma vätskan rann ner för hans strupe och samlades i gropen utav hans mage. Värme spred sig från hans mitt, ut till fingrar och tår. Allt kändes väldigt tungt och det gav en känsla av att vara avdomnad. Macon slöt sina ögon och hans inre sögs iväg. Omringades utav en slags dimma innan allt blev alldeles lugnt och tyst. Det var mörkt, krigsrop kunde höras i fjärran. Macon slog upp sina ögon. Han stod på kanten av ett slagfält. Sol värmde hans ansikte och en lätt bris drev genom hans lång svarta hår. Hans hand kramade någon annans. Han vred sin blick och där var Star. Hennes ögon mjuka mot honom och hon kramade hans hand en gång innan hon släppte den och vred sin blick mot slagfältet. Det hela var suddigt. Man kunde knappt urskilja vad som pågick några meter bort. Star sprang rakt ut i fältet. Bort från platsen där Macon stod men hon kände ingen sorg över det. Han skulle följa efter henne. Det visste hon. Det gjorde han. Han var ikapp henne på nolltid. Hon förundrades över hans snabba rörelser, hans mjuka steg och tystnaden som låg omkring honom. Macon följde hennes steg, matchade hennes löpning trots att han var mycket snabbare än henne. Vrålet av Aslan hördes, de slungades vidare. De stod sida vid sida, på södra sidan utav gränsen mellan norr och söder. På norra sidan verkade allt öde, men Macon visste att så inte var fallet. Han greppade Stars hand och höll fingret till sina läppar. Hon nickade, införstådd med att hon måste vara tyst. De hukade och började färdas mot slottet i norr. Macon försökte greppa vad som pågick en han kände sig förvirrad. Varför var de där? Varför höll han Star i handen? Vad pågick? Soppans verkan började dra mot sitt slut. Minnet av verkligheten började återkomma. De hade delat hans mor speciella soppa. Ett ansikte syntes vid deras sida. Macon tittade, Star såg det också. Vem var det? Vad var det för ansikte? De fortsatte springa. "Såg du-" Macon avbröts då personen syntes igen bland skuggorna, handen utsträckt, en kedja hängande runt den. Ansiktet suddigt men det fanns ändå en definition över det. Macon kände igen det men kunde inte placera vem det var. Han tittade på Star, hon gled ifrån honom, Star tittade på honom, han gled ifrån henne. Det blev svart omkring dem, de föll, i vad som kändes som en oändlighet. Genom mörker, genom ljus, genom dimma och kyla... Han satte sig upp med ett ryck. Hans huvud kändes tungt och det tog någon sekund innan han lokaliserade vart han var och kom ihåg vad som precis hade hänt. Han vred sin blick mot flickan i andra änden utav rummet. På den korta stund de hade delat en upplevelse av den styrkan hade allt förändrats. Macon ville ta sig närmre henne. Det var uppenbart att de skulle bli viktiga för varandra, att det skulle bli krig och av någon anledning, som i Macons huvud endast kan vara flickan framför honom, så skulle Macon vara illojal mot Norr. Mot Drottningen som han svurit sin lojalitet till. Han skulle byta sida och av någon anledning skulle de återvända i hemlighet till Norr vid något tillfälle. Precis som förra gången Macon delade soppan med en annan så förändrades hans liv nu totalt. Men denna gång var han osäker på om det var negativt som förra gången eller skulle leda till något positivt. Men något gäckade i hans bakhuvud. Något som fanns i visionen de hade delat men som inte borde varit där. Något som dragits in men som inte hörde till. Ett ansikte. Det var ett ansikte, en person där som inte borde varit där. Visionerna visar endast saker som kommer hända, inte saker som borde hända eller som inte hör till framtiden. Att någon skulle befinna sig där med utsträckt hand, på det sättet, det var inte något från framtiden. Det betydde något annat. "Star? Är du okej?" frågade Macon och höll blicken fast på flickan. Han ville komma närmre. Visionen hade visat att de hörde ihop på något sätt. 28 dec, 2016 12:35
Borttagen	Knappt hade hon hunnit svälja innan hon omsveptes av mörker. Det påminde henne lite om känslan hon brukade få då hon vaggades in i drömmarnas värld. Det första hon kände var värme. Åh, vad hon saknat den välbekanta värmen. Solen sken och inte ett moln synligt på himlen. En svag bris lekte med hennes orangefärgade hår. Framför sig såg hon slagfält. Krigsropen var nästan öronbedövande. På hennes högra sida stod Macon, hon höll honom dessutom i handen och kramade om den. Hennes ögon glittrade och hon såg glad ut. Blicken hon gav honom var mjuk och omtänksam. Han verkade vara viktig för henne. Plötsligt hade hon släppt taget om hans hand och sprungit rakt ut i fältet. Men hon verkade inte bekymrad: det var som om hon visste att Macon skulle följa efter henne. För ett ögonblick hade hon stannat upp också och vände blicken mot den högsta klippan. Där stod det mäktiga lejonet som hon var stolt över att kalla för sin ledare. Snart befann de sig inte längre på slagfältet utan på södra sidan av gränsen till norr. å hennes kroppshållning att döma tyckte hon inte alls om att befinna sig där. Men det var väl inte så konstigt? Hon nickade förstående när Macon förde sitt finger mot läpparna - de måste vara tysta. De kunde inte riskera att bli avslöjade. Hon vände på huvudet när hon såg ett ansikte i ögonvrån. Ansiktet var suddigt men det verkade ändå bekant. Plötsligt började det snurra omkring henne igen. Hon vände blicken till Macon, som började glida ifrån henne och hon gled ifrån honom. En kort stund senare "vaknade" hon till igen. Det tog några ögonblick för henne att lugna ner sig. Då började hon tänka tillbaka på vad det var som egentligen hade hänt. Vad var det för en soppa hon druckit egentligen? Hade Macon vetat om att det här skulle hända? Och vad var det egentligen för ett ansikte de båda sett? Det var ju, som sagt, bekant för henne men hon kunde inte riktigt sätta fingret på var någonstans hon sett ansiktet tidigare. Det skulle antagligen hjälpa om ansiktet i drömmen - eller vad det nu varit för något - varit tydligare. När han frågade om hon var okej riktade hon blicken till honom. Star började med att nicka lite. "Lite omtumlad, kanske. Och förvirrad." 5 jan, 2017 11:25
Nordanhym Elev	Hela Macons kroppshållning hade skiftat, hans ansiktsdrag likaså. Han nickade mot Star då hon besvarat att hon var okej, trots lite förvirring. "Bra." Hans röst var fortfarande kall och hård, den var sig lik som vanligt. men nu hade Macon en insikt i vad han borde göra, vad som var meningen med att han hade mött Star. "Kände du igen ansiktet i visionen?" frågade han med blicken fäst i hennes, han ville se uppriktighet i hennes ögon då hon svarade, han var tvungen att få veta om ansiktet kom från hennes förflutna eller framtid, eller hans egna. 13 jan, 2017 11:58
Borttagen	Hon stelnade till när han frågade ifall hon kände igen ansiktet i visionen. Vad skulle hon svara på det? Eftersom hon inte fått sig en ordentlig titt på ansiktet hade hon svårt att sätta fingret på vem det var, men det var ingen tvekan om att utseendet var bekant och att hon sett ansiktet tidigare någonstans. Det kanske inte var information som skulle intressera Macon. Plus att hon ville få ro att tänka ut var hon sett ansiktet förut - varför det var så bekant - förrän hon pratade med honom om saken. Men det kändes inte rätt. Om visionen nu stämde så skulle han komma att bli viktig för honom. Då måste hon våga lita på honom nu också. "Nja," svarade hon osäkert, "ansiktet verkade bekant men jag kan inte sätta fingret på var jag sett personen förut." 16 jan, 2017 13:17
Nordanhym Elev	Macon tittade en stund på Star, det var inte ett nej, men inte heller ett ja. Men han kunde inte läsa någon oärlighet i hennes ögon. Så han nickade och reste sig sedan upp. Han sträckte på nacken med ett knakande ljud till följd. "Star, jag kommer tillbaka. Jag måste försöka lista ut hur jag ska få ut dig." sade Macon och tittade menande på henne så att hon skulle förstå att han verkligen skulle komma tillbaka. Han var bara tvungen att reka fängelsehålan och eventuella flyktvägar. för dem båda. Han hade flera för sig själv men inga där han kunde smuggla med sig en människa ut. men, innan han ens hade hunnit ta ett helt andetag fortsatte han prata då en tanke hade slagit honom, "Star, jag förstår om du är förvirrad, jag förstår mer än du anar. Förstår att du har många anledningar till tvivel. Men, att tvivla är inte det rätta just nu. Om vi inte får ut dig snart kommer du inte längre ha den möjligheten, förstår du vad jag menar?" Macons tankar vilade på vad Drottningen njöt av att göra mot sina fångar då de rätta svaren inte kom eller de blev oanvändbara. Visionen de just delade gav Macon all anledning han behövde för att vilja stoppa detta. Samtidigt så fanns tunga tankar i hans medvetna, tankar om illojalitet, förräderi, landsbrott, svek och korruption. Inte av andra, utan av honom. Mot den, de och det som han svurit sin lojalitet till, sin lydnad och trofasthet, sin uppriktighet och sitt liv till. Macon undrade om de tankarna var några som Star ens hade tagit notis om. 20 jan, 2017 21:28
Borttagen	När han reste sig upp blev hon stel i hela kroppen. Tänkte han gå därifrån? Lämna henne ensam? Övergiva henne? Långsamt började paniken växa sig större inom henne och hon knöt händerna så att knogarna vitnade. Han gav henne en blick som han kanske räknat med att skulle göra susen: att hon skulle gå på det han sa, sitta där och vänta i lugn och ro trots att han inte skulle komma tillbaka. "Du kan inte lämna mig här!" protesterade hon och la pannan i djupa veck. Det skulle antagligen ha varit hennes reaktion såvida han inte erbjudit henne soppa och de inte delat en vision. Star hade ingen anledning till att inte lita på honom. Dessutom hade han en poäng i det han sagt. Hon förstod att han inte bara kunde trolla bort hennes fotboja och få med henne ut därifrån utan att någon la märke till det. "Jag tvivlar inte på dig," sa hon därför och andades långsamt ut, "var försiktig." Ögonblicket senare slog hon mentalt till sig. Var försiktig? Vad hade hon egentligen tänkt på när hon sagt så? Enligt visionen skulle de komma att bli viktiga för varandra. Komma var nyckelordet. Vad tänkte han om henne nu? Å andra sidan gjorde det väl ingen skada att vilja se honom komma tillbaka med livet i behåll och utan skador? Han var den första som inte behandlat henne som om hon vore skräp. Han hade inte slått henne eller använt andra metoder, såsom häxan gjort. Han skulle hjälpa henne därifrån och hon skulle vara honom förevigt tacksam för det. Såvida det inte var någon sorts fälla? Nej, nu skulle hon inte låta hennes undermedvetna försöka ställa till med trassel. Precis som Macon sagt fanns det inte tid för tvivel. För stunden var han den enda hon kunde lita på. "En sak till..." började hon sedan och gjorde en kort paus, "tack." 28 jan, 2017 17:13
Nordanhym Elev	Macon nickade mot Star, tacksam för hennes förståelse trots förvirringen. "Jag kommer tillbaka." konstaterade han sedan och gick ut genom dörren. Förbi vakter och genom portar och korridorer. Han hade svårt att få ett fullständigt grepp om situationen och det gjorde honom lite tankspridd, vilket inte var bra. Så han tryckte bort alla tankar och fokuserade på uppgiften i hand. Att komma fram till en plan huruvida han skulle kunna få ut Star. Bara att få ut henne genom fängelsehålan och in i slottet kommer vara en jädrans svår uppgift... Macon hade mentalt antecknat alla flyktvägar, alla vakter och hur de roterade. Det var del utav vem han var och det var del utav hans skicklighet som hade gjort honom känd i hela Narnia. Men hur han skulle kunna använda det till att smuggla ut någon annan var något han inte hade funderat kring. Det hade alltid bara varit flyktvägar för honom själv vid nödsituationer. "Hmm..." hummade han för sig själv då han spatserade genom slottet som om det var något alla gjorde var dag. "Macon!" Hans namn kom flygande i form utav en isande kall röst. "Ers höghet." sade Macon samtidigt som han snurrade runt och föll till ett knä i en elegant rörelse. "Macon, hur framskrider du med människan?" frågade drottningen som stod framför honom. Macon reste sig upp då hon nickade mot honom. "Det går förvånansvärt bra. Har vunnit hennes förtroende." Hur kan jag vända detta till min fördel, måste kunna vända detta samtalet till min fördel på något sätt? Macon höll sin blick stadig, tankarna som spekulerade runt i hans huvud syntes inte det minsta på utsidan. "Det glädjer mig." sade drottningen och nickad emot honom, "hur är planen nu?" Macon gav drottningen ett elakt leende, som hon utan tvivel skulle tolka som ett leende fyllt utav finurlighet gentemot hur han skulle kunna utvinna information från Star, när det i själva verket var riktat mot drottningen själv. "Har en plan på hur vi ska få henne att avslöja allt. Men, det är riskabelt." sade Macon för att locka in drottningen till mer samtalande. "Åh?" Hon var synligt fängslad utav samtalet och Macons sätt att tala kring det hela. Macon nickade, "Mycket riskabelt. För henne, inte så mycket för oss." Macon gav drottningen ännu ett leende. "Med er tillåtelse," detta kan fungera... "så skulle jag få henne att tro att jag hjälper henne fly. Om jag kan få henne utanför stadsmurarna så kan jag få henne att berätta allt." Drottningen gav honom en sträng blick. "Riskerna?" sade hon stelt, "Hon kan dö." sade Macon, "den största risken vi tar är att du inte får en ny stenstaty." Detta kan verkligen fungera... Macon gav henne ett självsäkert leende, drottningen tyddes verkligen fundera på hans förslag. "När?" Han ryckte på axlarna, "När ni behagar? Men snart så jag inte förlorar förtroendet jag vunnit hos henne." Om detta fungerar kan jag smuggla ut Star utan att någon kommer stoppa oss på blodigt allvar. "Ikväll." sade drottningen och Macon nickade, "Eder önskan är min lag ers höghet." sade Macon och bockade för drottningen innan de båda gick skilda vägar. Det fungerade! Macon började med ens att planera hur de skulle ta sig vidare från slottsmurarna innan drottningen skulle förstå... 8 feb, 2017 17:10

Du får inte svara på den här tråden.