En stad av faror ( Öppet roll)

"Du gjorde explosionen, eller hur? Jag trodde jag var den enda." sade han fundersamt. Han hade varit riktigt nära att spränga deras garage i luften för inte så länge sedan - han tränade kontroll i garaget och kom farligt nära en bensindunk.

" ja jag gjorde explosionen av misstag" sa Lily och kollade på James med ett snett leende.

En av problemen med att vara Samantha var att man inte hade några vänner. Men det var svårt när hon kunde höra alla människor hon stötte på tänka elaka saker om henne, och tillslut hade Världen format henne till den hon blev. Och inte blev det bättre när hennes familj sparkade ut henne bokstavligt talat, men ingen brydde sig såklart ett skit. Samantha hörde allt dem tänkte om henne och nästan alla delade samma uppfattning om henne. För alla andra var hon ' den deprimerade, tuffa emotjejen som alla hatar'. Dem hade dömt henne utan att veta någonting om henne och det var det som hade gjort mest ont.
Men livet kommer försöka fälla dig, men då måste du resa dig upp igen och räta på ryggen.

James log tillbaka. Sånt var så lätt hänt, han hade antänt oräkneliga saker.
"En olycka är lätt hänt. Så, du har kraften att få träd att explodera?" frågade han med ett snett leende. Hon kunde antagligen spränga annat också, men han skämtade alltid om allt.

" jag kan spränga allt jag kollar på lite för länge och göra mig osynlig" sa Lily och log till mot James.

Samantha hade glömt nycklarna hemma och nu kunde hon inte komma in genom dörren. Fan. Och Trina skulle inte vara hemma förrens klockan halv elva. Så det var väl bara att hitta på någonting då. Samantha vände på klacken och sprang tillbaks till trädet, eller det som var kvar av det iallafall och där stog Lilly. Fan. Det var just hennes tur.
Men Lilly och den andra killen hade redan sett henne.
Förhoppningsvis så var Lilly inte tillräckligt smart för att förstå att hon kunde läsa, inte bara hennes, utan allas tankar, för Samantha hade verkligen inte lust att diskutera det nu.
Men hon gick ändå fram till trädet, samtidigt som hon ignorerade dem och slog upp en bok.
Lilly och James skulle nog gå nu, för alla hatade Samantha Augustus.

Corey hade kollat efter Lily när hon gick fast han hade inte haft någon idé om vad han skulle göra så han suckade bara tyst och tog upp sin mobil för att se vad klockan var, de hade nu slutat för en timme sedan fast av någon andledning så kände Corey att han inte skulle lämna området, att han inte skulle gå hem. Hade det uppstått gäng krig i hans område igen? Isåfall var det bäst att inte gå ut alls.

Samantha tog upp boken som hette the fault in our stars och om det inte hade varit för Lilly och James så skulle hon kanske ha gråtit, för det var så fint och på många sätt förstod hon Hazel. En bieffekt. För det var just det Samantha var. Hon stönade svagt. Alla skulle klara sig bättre utan henne, ingenting skulle förändras.

James visslade till.
"Det var inte dåligt. Själv sätter jag eld på allt jag tittar på för länge eller dem som jag blir allmänt arg på." sade han med ett leende. Han skulle självklart inte sätta eld på nån, men det skadade inte att skrämmas litet. Och ibland var det svårt att motstå en liten flamma i deras hår.

" jag älskar att skrämma folk genom att bli osynlig och dra i deras hår eller kläder men jag undrar ifall jag kan spränga en människa ifall jag kollar för länge" sa Lily med ett litet fniss.