Mellan taggsvansen02 och Halloumi

"Vad kul! Vilken position?" Frågar jag. De andra verkade inte så intresserade så jag antar att de redan har hört det här

"Jagare," säger hon glatt. Jag lutar mig mot Amber och halvviskar till henne: "Hon sluter inte prata om det," jag flinar och vet att Ali hörde mig. "Håll käft!" Säger hon och puttar mig men ler sedan och fortsätter prata om laget för att reta mig ännu mer.

Jag börjar skratta medans jag lyssnar på tejen. Jag tror hon heter Ali. Jag tittar ut över sjön och kör mina ben djupare i vattnet. Jag tänker precis fråga Jace vad han har för lektion när jag känner något ta tag i mina fötter. Jag dras ner under ytan

Plötsligt dras Amber under ytan och av ren och skär tur råkar jag ta tag i hennes hand och mot all förmodan lyckas jag hålla kvar i den när jag känner att hon dras hårdare ner. Mitt hjärta är i halsgropen och jag vet inte ad jag ska göra. "Hjälp mig då!" utbrister jag till mina vänner som också sitter lamslagna och jag känner hur min svettiga hand börjar tappa taget om hennes hand. Jag håller kvar med allt jag orkar men vet att jag inte kommer klara det länge till.

Jace tar tag i min hand och jag håller fast i den så hårt jag kan men min han glider långsamt ner. Saken som håller fast mig gör ett hårt ryck och jag ser Jace och de andra försvinna. Jag öppnar munnen för att skrika men kommer på att jag är under vatten

Rycket gör att jag tappar taget om hennes hand och helt förskräckt sitter jag på kanten av sjön.
"Va fan ska vi göra nu?" frågar jag, halvt hysterisk och börjar snart snyfta då de andra inte svarar utan bara sitter och stirrar på platsen hennes hand försvann. Allt som finns där nu är ett par bubblor.

Jag grips av panik. Jag försöker sparka mig loss men det går inte. Jag tittar neråt för att se vad det är som drar ner mig, men det är för svart. Det blir bara mörkare och mörkare. Jag börjar bli yr och disorienterad

"Hon kommer drunkna." mumlar jag för mig själv när jag ligger på marken och snyftar. Mason som den Gryffindorare han är drar av sig tröjan och byxorna och hoppar ner i sjön, jag ser inte var han tar vägen då den är väldigt grumlig men jag hoppas att han ser något.

Jag hör någonstans ett dovt plask men jag vet inte vad som är verkligt längre, för jag ser prickar i regnbågens färger dansa framför mig. Jag känner hur det svartnar för ögonen. Är det så här det känns att dö? Tänker jag för mig själv

Mason:

Jag hoppar ner i sjön och ser inte mycket så simmar på känn och efter ett tag ser jag Amber nästan nere på botten av sjön. Det är inte mycket luft kvar i mina lungor men jag orkar ta mig ända ner. Som tur var verkar det som drog ner henne ha släppt för nu ligger hon bra där och jag hoppas hon inte andats in för mycket vatten. Jag tar en arm runt hennes rygg och tar ett så bra tag jag kan innan jag skjuter upp mig med mina fötter och trollstaven jag lyckades få med. Jag kommer upp till ytan och är inte så långt utanför stranden som jag trodde, därför orkar jag lätt simma in efter att ha tagit några djupa andetag. Amber är lite tung att få men men till siist r vi inne vid stranden och det första jag gör att att lägga upp henne och uppmana Ali att springa efter hjälp.