Prs, Adora och samila

(Shit sorry, svarade men den skickades visst inte )

Gwen fnissade lite extra och flyttade sig lite så att Nialls läppar skulle flyttas lite. Det kittlades och med tanke på att hon tog var världens mest kittligaste person kunde hon inte hjälpa det. Det hade resulterat till hennes brors brutna näsa ett antal gånger. Hon tittade sig omkring i rummet och tittat i så många gånger innan och log för sig själv. "Hur förlorade jag minnet?" frågan for ut ur hennes mun innan hon själv hann tänka på det. Snabbt slog hon händerna för munnen och tittade på Niall. "Förlåt, du behöver inte svara om du inte vill" sa hon.

---

Louis slappnade av lite mer när han kände hur Celia kramade tillbaka. Det kändes helt rätt och han var sur på sig själv för att han inte ville välja innan. Han ville fortfarande inte vara tvingad att välja mellan hans bästa vän och tjejen han var förälskad i men skulle han välja var det Celia. Harry fick släppa det. Var han verkligen Louis vän skulle han få acceptera att han var kär i någon som Harry inte gillade. Louis log lite för sig själv, hur kunde detta kännas så rätt. Försiktigt lutade han sitt huvud ner mot Celias.
"Jag har aldrig släppt dig Celia, och jag kommer aldrig göra det" viskade han.

(Det är lugnt, det händer mig också ibland :'D)

Niall drog automatiskt på munnen när hon skrattade till. Det var ett ljud han aldrig skulle tröttna på. Han kysste henne längs med halsen upp till nacken, där han stannade upp på grund av hennes fråga. Han harklade sig smått besvärat. Det var inte något han gärna pratade om. "Är du säker på att du vill veta?" undrade han lågt och drog sig undan för att kunna se henne i ögonen.

--

Celia log svagt åt det han sa. Det var skönt att höra för hon tänkte aldrig släppa honom heller. Inte om hon hade ett val, vilket man nästan alltid brukade ha. Hon sträckte sig efter hans händer och flätade samman deras fingrar. När tårarna stelnat på kinderna tittade hon blygt upp på honom.
Hon kunde inte hjälpa att fortfarande känna sig dum. "Jg älskar dig," mumlade hon allvarligt och sökte efter ögonkontakt.

Gwen bet sig svagt i läppen och skakade på huvudet. Hon ville veta men hon var absolut inte säker på att hon ville veta. "Nej det är jag inte, men jag behöver veta det" sa hon och tittade ner i täcket. Hon suckade tyst och la sig ner istället, förhoppningsvis skulle det inte vara så brutalt som Niall redan fått det att låta men skulle någon berätta för henne skulle det vara han.

--

Louis stelnade till och tittade rakt fram, försökte att inte möta hennes blick. Han visste mycket väl att han älskade henne också men det var svårt att säga. Skulle han inte säga det skulle hon dock bli sårad, speciellt efter vad han precis sa till henne. Han tog ett djupt andetag och mumlade fram ett " Jag älskar dig också" till henne.

Niall la sig ner bredvid Gwen och la en arm kring hennes midja. Han var tyst en lång stund. Han skulle inte vilja prata om olyckan med henne, men hon hade bett honom och kanske det var dags för henne att få veta vad som hänt. "Jag var på en intervju och du i stan, när du blev överfallen och misshandlad av ett gäng," fick han dämpat fram. Bara tanken av att hans fina och älskade Gwen råkat ut för något så brutalt fick hans ögon att tåras. "Du låg i koma i flera veckor."

--

Celia fick en känsla av att han inte menat det han sa, men hon sjasade iväg tanken. Nu fick hon sluta upp med sina dumheter! Eller åtminstone sluta tänka högt, hon ville inte bråka med Louis mer den dagen. Hon vek undan med blicken igen och började tugga på sin läpp. Så småningom släppte hon greppet om honom - han kanske ville gå. Bara för att de kramats betydde det ju inte att något speciellt var på gång.

Gwen tittade chockat på honom. Hon fick direkt en känsla av att Niall trodde att det var hans fel för att han inte var där. Eller hon fick ett minne där hon hörde honom säga det när hon låg i koma. Hon tittade länge på Niall utan att säga något. "Det var inte ditt fel" sa hon tyst och tittade upp i taket igen. Hon tittade försiktigt på Niall igen och flyttade sig lite närmre honom. Det var antagligen svårt för honom också att vara tvungen att ta upp detta igen. Hon kom inte ens ihåg det, han mindes varje sekund av det. "Du är här med mig nu, det är allt som betyder något"

--

Louis backade några steg när hon släppte honom. Borde han gå? Efter att han hade sagt det tillbaka så kallt kanske hon trodde att han sa det bara för att. Fast det gjorde han egentligen, även om han ville säga det med känsla. Men han kunde inte gå ifrån henne nu. "Så vad vill du göra nu?" frågade han henne istället samtidigt som han långsamt vände blicken emot Celia igen. Han tänkte samtidigt tillbaka på de två åren, hur han hade legat runt med alla, från modeller till fans. Han visste också att det skulle komma ut förr eller senare, speciellt med tanke på att fansen gillade att skryta för sina vänner om det. Även om han fått de att lova att inte säga något behöver det ju inte betyda att de faktiskt inte skulle säga något.
En tyst suck smög sig ut från Louis läppar och han kom tillbaka till verkligheten igen.

Niall slöt ögonen för att inte visa hur påverkad han blev av att tänka tillbaka i tiden. Han hade oerhört dåligt samvete, inte bara för det som hänt henne utan också för att han lämnat henne på sjukhuset. "Din familj har säkert inte sagt något gott om mig. Jag lämnade dig på sjukhuset, för att jag blev tvungen att åka på turne," fortsatte han och rynkade på pannan. Vad för slags pojkvän övergav sin flickvän på det sättet? Tyckte att en turne var viktigare än att vaka över Gwen. "Dina föräldrar ville inte låta mig träffa dig när jag kom tillbaka. De tyckte att du har det bättre utan mig."

--

Celia slog armarna om sig och backade ett steg. Hon var inte säker på vad hon skulle svara. Hon var inte ens säker på om han verkligen ville vara här. "Du behöver inte vara här, Lou. Det har gått två år.." Hon visste inte ens själv vad hon ville få fram för budskap. Hon kunde inte alls tänka klart. Hon var osäker på sig själv och på omgivningen. Och dessutom hade hon svårt att tro att Louis inte gått vidare. Det hade varit något med hans tonfall som avslöjat att allt inte var okej.

Gwen bet sig i läppen. Hon hade inte varit med sin familj så mycket, om man ens kunde kalla det hennes familj, men han hade rätt. Hennes pappa hatade Niall över allt annat och hennes bror lika så. "Det är klart du åkte, bandet är ditt jobb" sa hon och log svagt mot henne. Hon reste sig upp och gick fram till balkongen. Hon öppnade försiktigt dörren och gick ut. Där ute var en massa fans som skrek när de såg en gestalt komma ut. När de såg vem de var blev de genast tysta. När hon tittade ner blixtrade till av någon som tog en bild. Gwen blinkade till några gånger och la en hand för huvudet. Foto, hon och Niall blev alltid fotade när de var ute. Den gången i parken när han första gången sjöng för henne. You and I. Började saker verkligen komma tillbaka? Utan ren chock satt hon sig ner och försökte tänka igenom saker.

--

Louis skakade lätt på huvudet. Han visste att han inte behövde vara där. Ingen hade tvingat honom att komma dit eller att stanna kvar. Även om han ville gå kunde han inte, han ville stanna mer. "Nej, jag vill stanna Celia. Jag vill..." han tystnade och tänkte igenom vad han skulle säga. Vad ville han egentligen? Ville han stanna, ville han försöka igen, ville han berätta allt som hänt honom de senaste två åren? Ytterligare en suck letade sig fram och han tog ett djupt andetag. "Jag vill försöka igen" sa han med aningen mer säkerhet i rösten samtidigt som han för första gången tittade på Celia med kärlek i ögonen. Det skulle bli svårt att släppa Harry och även att sluta vara en sån player han varit men han kunde försöka släppa allt det om han fick vara med Celia igen.

(förlåt för kort, är inne via mobilen & internet laggar hela tiden xd)
Niall skakade frustrerat på huvudet. "Jag prioriterade mitt jobb framför dig, fastän det var över 50% chans att du aldrig skulle vakna igen." Han följde henne med blicken när hon gick mot dörrarna som ledde ut till balkongen. Han suckade när han hörde skrik och rop. Fansen stod honom nära hjärtat men ibland blev det lite tröttsamt. Som när det var allvarliga saker på gång eller han annars bara var ute efter lugn och ro. Han följde efter henne och satte sig ner bredvid Gwen.
"Jag är verkligen ledsen. Om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag ändra på allt: ställa in intervjun och vara med dig istället. Då kanske det aldrig skulle ha hänt dig."

--

Celia flackade nervöst med blicken mellan golvet och Louis. Hon försökte läsa av honom: lista ut vad han ville, men det gick inte. Han verkade inte ens själv riktigt veta vad han ville. Kanske hon inte kände honom lika bra som förut. Tanken gjorde henne ledsen. Varför hade hon låtit Harry komma i vägen för deras lycka? Varför kunde de inte försöka acceptera varandra och komma överens? Det var ju förståeligt att Louis inte ville välja mellan dem. När han sa att han ville försöka igen trodde hon knappt sina öron. Ville han?
"Menar du verkligen det?" pep hon fram.

Gwen vände sig mot honom men kunde inte riktigt se honom. Allt var helt suddigt och det blev bara värre. Hennes huvud dunkade och hon blev yrare för varje sekund som gick. Hon skulle svimma, det visste hon om. Varför just då? Att svimma var illa som det var, varför skulle det hända när hon var mitt uppe i att prata med Niall? Hon tog ett djupt andetag och mumlade fram. "Parken, you and i" innan allt svartnade och hon svimmade.

--

Louis svalde hårt och nickade långsamt. "Annars hade jag inte sagt det" sa han med en mjuk röst och log snett emot henne. Han nickade mot hennes dörr, kändes ganska onödigt att stå där ut i trappen och prata. "Ska vi gå in?" frågade Louis och skrattade svagt.

Niall fick en orolig glimt i ögonen. Allt verkade inte stå rätt till nu. Hon mumlade fram något om parken och 'You and I' men sedan föll hon ihop. "Gwen?" Han skakade försiktigt om henne samtidigt som paniken började växa inom honom. Han lyfte snart upp henne i famnen och skyndade ut från hotellrummet. Han knackade på de följande tre dörrarna. Harry tittade ut och bara efter en blick på Gwen förstod han att ringa efter ambulans. Liam kom springande och började röra vid henne.
"Sluta upp med det där," väste Niall, trots att det inte var läge nog att bråka. Han bar istället in Gwen i sitt rum. Han la ner henne i sängen och höll hårt i hennes hand. Ambulanspersonalen anlände tio minuter senare men det kändes som en evighet.

--

Celia stämde lätt in i skrattet och gick in. Det kändes fortfarande inte helt bra mellan dem, men det skulle säkerligen ta sin lilla tid innan de vant sig vid varandras sällskap igen. Hon gick till vardagsrummet och satte sig ner i soffan. "Du verkar lite.. bekymrad. Har det hänt någonting?" frågade hon försiktigt. Hon vände blicken till honom. Något var det ju han tänkte på och om det berodde på henne så ville hon gärna vara medveten om det.