Youtubers i apokalypsen [Öppet rollspel]

Tyler var förvirrad, han kände sig som om han var i en dimma. Han kunde inte tro på vad som hänt och vad som fortfarande hände. Han hade hört ett skrik och efter en stund när han kollade ut igenom fönstret så blev han mött av en hemsk syn, han såg människor döda och.. Äta Varandra? Han hade långsamt backat från fönstret och satt sig ner på sängen, vad är det som händer? Hur kan han fixa det? KAn HAN fixa den? Efter flera minuter av att fråga sig själv såna frågor så ställde han sig tillslut och packade lite saker i en väska, vad skulle man ta med sig? Han hade ingen aning men packade ner de första han hittade. Hade de andra klarat sig? Han blev orolig men visste att han inte skulle kunna hjälpa dem men suckade och gick ut i korridoren av Hotellet i hopp att hitta någon av hans vänner.

Katherine

"Eden..." viskar Katherine när hon ser kvarlevorna som ligger utspridda på marken. "Eden!" Viskskriker Katherine.
Eden ser ut som om att hon vaknat ur en trans och tittar förvånat på Katherine som tar hennes hand och drar med henne till hotell rummet. Dem börjar packa sina saker. Kläder, minnen, hygieniska produkter och medicinska läkemedel. När dem äntligen är färdiga så drar Katherine med Eden på darrande ben för att leta efter överlevande.
Golvet är blodfläckigt och Katherine grimaserar varje gång hon mjukt sätter ner foten. Dem lyssnar uppmärksamt och tillslut hör dem något som låter som mjuka steg. Katherine tar tag i en stol för att använda den som vapen.

Hannah

Hon stod som förlamad, var dem döda alltså? Hon vågade inte titta ut igenom fönstret. Först var det en fin utsikt som dem glatt filmade in, nu var tillochmed det förstört.
"Kom", sa Hannah tillslut och började packa ned lite saker i en väska.
"vart?" frågade Hilly med började även hon packa ned kläder och lite andra nödvändiga saker.
"Vi måste leta reda på dem levande", dem öppnade dörren försiktigt. Blodigt, men hon fortsatte ned och var glad över att hon inte hade klackskorna på sig.

En blick omkring sig och Dan förstod att det var över. Han hade precis gått till hotellrummet för att gå och lägga sig, men det verkade som om världen inte önskade honom där. Han kände sig paralyserad, äcklad över vad han såg omkring sig. Hittills hade han inte sett Phil, och det tackade han gudarna för. Han sprang fram och tillbaka, ibland trampandes på en blodig hand eller liknande, och skrek "Phil! Phil!" så högt han kunde. Det kunde inte hända på riktigt. Det kändes för overkligt. Han blundade och räknade långsamt till tio, försökte att stänga ute den unkna lukten av blod och människors skrik. Ett. Två. Tre. Någon gjorde ett förtvivlat läte som svagt tonades ut. Fyra. Fem. Sex. Sju. Han gav upp. Det var för svårt. Han öppnade ögonen och insåg, att det hände på riktigt.

Katherine

"Hallå?" Ropade Katherine försiktigt. "Någon där?"
Eden och Katherine backade långsamt tillbaka i skuggorna. Deras ord ekade mellan väggarna men dem fick inget svar. Stel av skräck tog Katherine försiktigt Edens hand och blundade. Det var inte förens Eden muttrade "Spring." Som hon vaknade till liv igen och utan att titta bakåt började hon springa hand i hand med Eden.

Cat (catrific)

Cat gick ut genom dörren fån den stora,illaluktande toan. Hon längtade efter att få kommma tillbaka till konventet, för här ute i korrridoren känndes det bara fel att vara. Gula, kala väggar som fick en att känna sig som om man var på ett mentalsjukhus.
<<Aj!>> ropade Cat när hon föll mot golvet. Hon blev stel. Det låg en död kropp på marken och det rann färskt blod från magen på den.
Hon skrek. Skriket ekade längs med väggarna och Cat var helt förvirrad och vilse. Hon hörde steg bakom sig.

Hannah

Hannah hörde ett skrik. Var det någon som dog? Dem började gå snabbare längs med i korridoren.
"Det är som Walking dead", sa Hilly lågt.
"Men vi är med i den", sa Hannah och hoppade över det sista trappsteget. Hilly sjöng låten på deras Walking Dead parodi lite lågt.

Felix

Felix gick ut i den stora konventlokalen. Det låg döda kroppar här och var, och blod var överallt. Det fick honom illamående, men han tvingade sig själv till att fortsätta. För de andra överlevande. Ett skrik fick honom att hoppa till.
"Hallå? Någon där?!"
Felix röst ekade i lokalen och hans hjärta slog snabbt. Han gick ut i korridoren och suckade tungt. Ryggsäcken var ganska tung - men han tänkte verkligen inte låta Edgar och Maya dö. De kanske var de enda han skulle kunna prata med. Om han inte hittade andra överlevande.

Meg

Hon vill inte se. Men hon ser. Evas kropp. Blod. Trasig. Död.
"Eva", viskar hon. "Eva!" Men hon vet. Hon är död. Tårar trängde fram i Megs ögon.
"Bryt inte ihop. Du är stark Meg. Du klarar det här", viskar hon.
Hon fortsätter in till sitt rum och tar sin väska, slänger i saker som är nödvändiga. Sedan vänder hon sig om och ser Evas säng. Hon känner tårarna i ögonen igen men vänder sig snabbt om. Väggarna är fulla med blod och allt är som i en skräckfilm. Vems blod det är vet hon inte. Hon vet inte vem som är död och vem som är levande. Hon vet inte om hon fortfarande lever.

Clara

Kvällen innan hade varit fantastisk. Som vanligt. Har man över trehundratusen fans och är Nordens största vloggare, ja, vad kan å gå fel? Efter en lång stund av fotograferingar, atograf skrivningar och hybris hade hotellets vakter till sist motat bort alla höga fans som skrek för full hals. Clara tyckte egentligen om sitt liv som kändis, alla folowers på instagram, twitter, facebook och appen. För att inte tala om suscribers på Youtube! Men ibland var man tvungen att komma ner på jorden igen och ta tag i livet. Clara hade nyligen blivit ganska fattig då hon blivit i domstol fälld för skattebrott och tvingats betala hundratusen kronor i böter eftersom hon inte skattat ordentligt för alla sponsringar. Nu var dessutom ett fall för dold marknadsföring på gång och Clara gjorde allt hon kunde för att hävda att hon ar oskyldig.
Hon satt på sitt rum och videobloggade en "Follow me around - Konvent Time" video när hon plötsligt hörde ett blodisande skrik. Clara flög upp från sängen så fort att hon höll på att tappa kameran och såg ut genom fönstret där skriket kommit från. Paniken och skreken flammade upp som en eld i kroppen på Clara. Utanför fönstret på gick The Walking Dead Live Stream. Claras egna fans dödades brutalt av någon form av Zombier för att sedan själva antingen ligga kvar, sönder slitna på marken, eller ställa sig upp på blodiga ben och äta av andra levande fans eller döda likdelar på marken. Äcklad vände sig Clara om och kräktes på hotellrumets golv. En kort sekunds filmning på gick av masakern utaför innan hon insåg hur hemsk hon var. Ett högt bankande och krasande som av när man många samtidigt går på glas, avslöjade att Zombierna tagit sig in på hotellet. Clara flög upp och kastade ner de viktigaste sakerna i en liten väska, Nässpray, Bindor, Tamponger, Kamera, Smink, ett ombyte, telefonen och en bild på sin familj. Sedan kastade hon sig ut genom dörren och inte i rummet mittemot. Johannas rum. Sängen var fortfarande beddad och lite kläder låg kringspridda i rummet vilket tydde på att Johanna var nere i baren. Clara flög in i hissen och klickade på våning ett, Bar, Resturang, Entré. Eftersom hon befann sig på våning 21 tog det ett bra tag att åka ner. När hissdörren öppnades var blodet stängt över väggar och golv, kroppsdelar låg kringspridda här och var och det var omöjligt att identifiera liken. Zombierna hade försvunnit med de kunde inte vara långt borta. Clara kastade sig i i baren men till sin förskräkelse var det för sent. Blodet hade fläckat ner väggar och golv även här. Sönderslitna kroppar låg kringspridda här och var, men Clara kunde inte se skymten av Johanna. Istellet föll hennes blick på ett huvud utan ögon. Simons. Stortjutandes kastade sig Clara ut genom dörren till baren. Simon och Clara hade bara gjort slut 3 veckor innan konventet. Det var för mycket.
Hon måste hitta andra överlevande. Hon måste hitta Johanna.