Prs med taggsvansen02

Noah stängde dörren till badrummet och lutade sig mot den. "Till och med en blind skulle kunna se att något är fel. Jag tycker du är väldigt orättvis som inte berättar vad som står på, med tanke på att jag talade om ett ämne för dig som jag tycker är känsligt." Hans röst var lugn, stadig och obekymrad. Hans ansiktsuttryck var raka motsatsen: hårt, bekymrat och en liten gnutta oro i ögonen. Fastän han inte sa något mer hängde det två alternativ i luften: Alex kunde antingen tala om varför han var så ledsen och de skulle kunna bära på problemet tillsammans, eller så skulle Alex kunna hålla tyst men samtidigt vara medveten om att han inte kunde förvänta sig någon hjälp från Noah.

Jag vände mig om och såg honom i ögonen.
"Jag... Jag har aldrig haft någon som jag kan lita på förut..." Snyftar jag och fortsätter sedan:
"Jag vet inte hur man gör när man faktiskt har en kompis." Min röst dog ut mot slutet av meningen och det enda jag vill just nu är att an ska komma och sätta sig här. Jag vill prata om det, för första gången någonsin, Noah får mig att känna mig trygg och det har ingen tidigare gjort, inte ens hemma.
"Jag vet inte var jag ska börja." Säger jag och kan inte längre hålla ihop mig. Floder rinner från mina ögon och jag kan knappt se på grund av dem.

Noah såg förbryllat på Alex i ett par sekunder när tårar började rinna likt en flod nerför hans kinder. Han hade inte förväntat sig att problemet skulle vara så allvarligt. Sedan gick han och satte sig bredvid Alex. Han gjorde ingenting och sa ingenting, utan väntade bara tålmodigt på att pojken skulle berätta vad det var som egentligen pågick.

Jag kände mig betydligt tryggare när han satte sig ner bredvid mig och när jag började prata igen var det som om en spärr öppnades och allt bara flödade ut.
"Jag har alltid varit mobbad och ingen har gjort något åt det. Ingen har försökt hjälpa mig och det är aldrig någon som vill vara kompis med mig." Jag sluter prata för att andas innan jag fortsätter.
"När jag började här blev det bara för mycket men min familj låter mig inte bytta skola. Så... Så för ett år sedan började jag skära mig själv." Vid det här laget kan jag knappt prata mer men jag lyckas få ur mig några få ord till.
"Allt detta för att jag är gay, en fucking bög men vad är det som är så fel med det?!" Sedan kollapsar jag och kan knappt andas mellan snyftningarna.