*Prs* Ellaravenclaw och The trumpet witch

- Men vi måste ju i alla fall försöka! sa jag och började simma in mot stranden. Den var fortfarande ingen på stranden, så det verkade ganska säkert. När jag kom upp började jag försöka kravla mig till min väska. Jag tog upp min handduk och började torka mig. Om vi var sjöjungfruar i vattnet kanske vi blev människor när vi var torra och på land. Vi måste ju försöka, det kan ju gå, tänkte jag och fortsatte torka mig.

Jag följde efter Faith upp på stranden och så följde jag henne och började torka mig själv.
"Kom igen..." Viskade jag. Precis när jag tänkte ge upp kom det gnistor och mina ben var tillbaka. Jag kollade på Faith och samma sak hade hänt henne. Jag hoppade glatt upp på benen igen.
"Så, vad kan det här betyda? Är vi typ hälften sjöjungfrur eller?" Frågade jag ängsligt.

Efter ett tag såg jag att Gabbi's fena blev till ben, och i samma sekund blev mina det med.
- Jag antar att vi är sjöjungfruar i vattnet och människor på land, sa jag lite fundersamt.
- Jag måste gå nu, mina föräldrar kommer att bli oroliga! sa jag och packade ihop mina saker.
- Men vi ses imorgon i skolan!

"Okej, vi ses imorgon!" Sa jag glatt. "Men vänta!" Faith stannade när jag ropade. "Ska vi berätta för nån?" Frågade jag. Faith såg ut att fundera på saken. Jag själv tyckte nog att det var bäst att vi höll det hemligt. Iallafall för nu.

Gabbi stoppade mig precis när jag skulle gå.
- Jag tror det är bäst om vi håller det hemligt, så undvik vatten! sa jag och skrattade nervöst för mig själv.
- Men hejdå, sa jag och skyndade iväg. Tänk hur det skulle varit om jag inte gick till stranden, allt skulle varit normalt.

"Hejdå" Sa jag och gick och började packa ihop mina grejer. Jag satte på mig min klänning över bikinin och slängde en sista blick på havet. Jag slängde av mig klänningen igen och rusade ner i vattnet. Innan jag gick hem ville jag se växterna och fiskarna längre ut i havet.
En delfin kom simmandes fram till mig och jag började simma med den, leka med den och klappa den. Här, i havet, hörde jag hemma.

När jag kom in genom dörren luktade det thaiwok i hela huset, jag antog att det var pappa som gjorde sin specialare.
- Var vågorna fina? frågade pappa. Då slog det mig, hur skulle jag någonsin kunna surfa om jag hade en fena. Jag älskade ju att surfa, det var det som fick mig att vara glad. Jag måste hitta en väg att bli normal igen.
- Mm, mumlade jag till svar.

Jag fortsatte att simma tills det blev väldigt mörkt. Då simmade jag i land och torkade mig, och sen sprang jag hem, överlycklig. Det var helt fantastiskt att vara hälften sjöjungfru. Och om jag hade vart liiiiiite segare med läxorna innan hade det här antagligen aldrig hänt. Det var helt otroligt.
När jag kom hem var det fortfarande ingen hemma, även fast klockan var sju, så jag gjorde lite nudlar och sprang upp på mitt rum för att äta dem.

Efter att vi hade ätit sprang jag upp på mitt rum. Jag slog upp min laptop och sökte på sjöjungfru. Där satt jag tills jag skulle sova. När jag vaknade nästa morgon hade jag helt glömt bort vad som hände igår och gick för att ta en dusch. Några sekunder efter att vattnet hade träffat mig ramlade jag och såg min fena.

Jag åt upp nudlarna och sedan gick jag nästan direkt och la mig. Jag låg och tänkte på hur mitt liv skulle vara som hälften sjöljungfru. Tillslut somnade jag och vaknade morgonen därpå av ljuset som strålade in genom mitt fönster. Jag hade glömt att dra ner rullgardinen igår. Jag kollade på klockan. 6:07. Det var ungefär 20 minuter kvar tills jag egentligen skulle gå upp, så jag sprang in i badrummet och tog ett bad, men jag hann inte så långt innan jag såg min fena hänga dinglandes utanför badkaret.