PJ PRS [H@nna & Holytail]

Zack gapade av förvåning. Klövar? Vad i hela flippflopp var det här?
"Vad i ... jag menar ... hur ... "
"Du blev du allt förvånad va?" sa Braneus nöjt. "Så, om ni inte ska ha några fler dumma frågor och antydningar så kan vi fortsätta, eller hur?"
Zack nickade stumt och Braneus startade bilen igen. Zack såg surt mot sin lillasyster med en blick som sa inte ett ord!

Chelsea fnissade lätt åt Zacks blick och blinkade till svar.
Allt var så coolt! Det fanns gudar! Riktiga grekiska gudar! Det kändes som en evighet sen hon hade lipat över att hon skulle komma försent till skolan.
Hon kände sig som en ganska ny människa.
En som kände sig pratglad och livlig och som struntade i betyg och skola. Nu skulle det vara annorlunda.

Zack kunde se på sin syster att hon tog allting det här seriöst, men han kunde inte låta bli att tvivla. Visst, snubben hade åsneklövar. Och? Det bevisade inte ett skit om att grekiska gudar existerade. Sarah var kristen, och Zack hade till och med börjat fundera, för tjejens skull, om det kanske fanns en gammal gubbe med långt, vitt skägg uppe i himmelen. Just när han kommit nära att kanske övertala sig själv att tro lite på det så dök det upp en mystisk halv get sak och gjorde allting så komplicerat! Varför?
Zack kände för att facepalma sig själv ...

Efter kanske 1 timme stannar bilen och Chelsea kliver ut i solskenet.
Det hade blivit varmt trots det var mitt i vintern och det hade varit 5 grader för 2 timmar sen.
"Är vi i Halvblodslägret nu?" undrade hon och såg sig omkring.

(Wait, whut? Är det vinter?! Neeh, vad tråkigt! Då är det ju inte så många i lägret! Dx Kan det inte vara sommar ist? Pleeeeeeezz!!! Äh, strunt i vad du tycker, nu är det sommar!! *Bestämd min*)

Zack klev ut ur bilen och såg sig omkring. Dom stod på en gräsbevuxen äng, och en bit bort så tornade en kulle upp sig. På toppen av det växte ett stort träd vars löv vajade i blåsten.
"Är vi i halvblodslägret nu?" frågade Chelsea ivrigt, och Zack suckade åt in lillasysters dumhet.
"Ja, för alla på lägret har plötsligt blivit osynliga och förvunnit. Tror du verkligen att det är här?"
Braneus ignorerade honom och sa:
"Nej, lägret ligger där på andra sidan kullen. Skynda er!"

( xD )

Chelsea blev ivrig.
"Försten dit! Skrek jag till Zack medans hon började springa snabbt.
Vinden slet i håret och hon försökte låta bli att tänka på monstret med bara ett öga som nästan dödat dom...
Skärp dig! Sa en röst i hennes huvud. Nu tänker du på monstret även fast du inte skulle det!
"klaffen" muttrade hon åt rösten och saktade in.
Stannade på toppen av kullen.

Zack suckade när Chelsea sprang iväg. Just typiskt henne att vara så barnslig. Fast egentligen så var han väl glad för att hon sprang iväg. Då fick han en ursäkt för att följa efter.
"Vänta!" skrek han och följde efter sin lillasyster upp till kullens krön. Där flämtade han till av chock och såg ut över dalen där nedanför.
Det var som ett enda stort krigsläger - som han alltid föreställt sig Narnias. Det var stugor och ett stort hus som var vid vattnet. Vid strandkanten så fanns det båtbryggor och badmintonplaner. Det fanns också fäktningsarenor, bågskyttebanor och någonting som såg ut som en gigantisk klättervägg. "Vattnet" var en flod som rann vid kanten av lägret
Wow.

Chelsea skrek av lycka och sprang nerför backen i en sån fart att hon tappade balansen och rullade ner halva vägen.
När hon stannade märkte hon att det fanns ett par fötter alldeles intill henne.
Hon reste sig hastigt upp och fick se en väldigt bred man i shorts och en Hawaii skjorta.
"Eeeeh..... Hej...." Viskade Chelsea lite skamset och backade några steg.

(Skajpa?)

Zack var nära att facepalma sig själv. Såklart att hans töntiga lillasyster skulle ramla nerför backen. Hur lyckas man? Han gick på ett, enligt han själv, värdigt sätt nerför backen och hjälpte henne upp.
"Jaha ... " sa den feta mannen med den asfula skjortan nonchalant . "Fler dryga skitungar ser jag. Vad heter ni då?"
"Zack" sa Zack och funderade på om han borde buga sig eller sträcka ut handen för att hälsa eller något. "Eh ... Zack Storm."
"Jaha Max ... "
"Zack"
"Spela roll. Jag antar att jag måste hälsa er välkommna också. Så, välkomna till Halvblodslägret, kul att ni inte har dött än, bla, bla, bla. Spring dit bort till stora huset nu och hälsa på Kiron."
Zack såg helt förvirrat på när den feta mannen drog upp en Coca Cola Light ur fickan på hans blommiga Hawaiiskjorta och gick iväg. Var det fel att ha önskat sig ett lite varmare välkomnande efter att just nästan ha blivit dödad av ett onskefullt monster?

CHelsea blev bestört.
"Sa jag nåt fel?" Undrade hon orolig och undrade vem i flippflopp kunde vara Keiron?
En till halv get sak? Eller var det en stor cola-burk?
Men innan hon han fundera mer på det kom en....
Ja vad var det för nåt?
En halvåsna?

FÖRLÅT FÖR ÁTT DET ÄR SÅ KORT