the new school Dimond high

Isac reste sig och smög ut ur rummet han tänkte sätta stopp för sin kusins planer. Han tyckte det var fel att döda folk.

Dante satt ute på taket på skolan. Han hade svårt att sova då han hade så många saker i tankarna. Han började plötsligt känna lukten av något och vände sig om lite grann. Det var då han såg Caroline.
"säg mig varför är du här din dumma jycke?" frågade Caroline argt.
Dante såg förvirrat på Caroline.
"ursäkta mig men känner vi varandra?" frågade Dante osäkert.
"nej men din sort får inte vara här" sa Caroline ilsket.

" Om inte hans sort får vara här så kan jag lika gärna säga att ingen sort får vara här " sa Isac allvarligt bakom Caroline hans ögon hade ändrats från den lugna blicken till den stenallvarliga blicken.

Dante kände sig väldigt förvirrad just nu.
"Hans sort är ett hot mot alla här på skolan" sa Caroline allvarligt och såg mot Isac.

" Du känner inte honom och det finns något som kallas för att man kan stoppa " sa Isac allvarligt
" Och dessutom om du nu skulle döda honom vilket är det jag tror du vill så kommer folk tro att det finns monster här och så kan vi säga hej till en monsterjägare " sa Isac.

"vi får se hur din stoppar plan kommer fungera kusin. Men om han skapar kaos vid nästa fullmåne så kommer jag söka upp honom och döda honom" sa Caroline och gick iväg.

" Vilket betyder att släkten kommer ge dig stämpeln mördare " sa Isac och såg efter Caroline.
" Att hon aldrig lär sig " muttrade Isac.

Dante såg fortfarande förvirrad ut. Han skakade på huvudet och såg upp mot himmelen igen för att få bort tankarna.

" Ursäkta mig kusin " sa Isac och såg på Dante. Han brydde sig inte om hundlukten han var ju inte farlig nu.

"äh jag är van med att folk säger så där till mig så jag tar inte illa upp" sa Dante och såg mot månen. Det var ungefär en vecka kvar till fullmåne.