PRS Med Moa G

"Skärp dig! Det skulle du inte alls! Vi har inte känt varandra länge, men du är verkligen en av mina bästa vänner. Så jag tänker inte döda dig! Jag ska hålla dig vid liv och vi ska ha ett... Vad hette det nu igen? Pyamasparty?"

"Jo..." började jag.
"MENAR NI ALLVAR?! JAG VAR TVUNGEN ATT HÄMTA HÄSTEN OCH NI PRATAR?!" skrek Arthur argt.
Jag reste mig upp.
"Ursäkta, Ers Höghet."
Jag bugade och började dystert gå mot slottet.

Jag utbryte en snabb blick med Arthur innan jag gick till Lydia.
"Det var ju den chansen..." Mumlade jag och såg på Arthur som gick irriterat bakom oss.

Vad var det med mig?
Tårar hade bildats i mina ögon och jag var precis på bristningsgränsen.
Jag hörde Arthur surt muttra något, och gränsen brast.
"Förlåt." mumlade jag till Zenith, innan jag började springa allt vad jag hade mot slottet.

Jag försökte stoppa Lydia från att springa iväg, men det var försent. Surt vände jag mig om mot Arthur.
"Ser du vad du gjort? Jag trodde ärligt talat att du var bättre!" Sa jag och sprang efter Lydia.

Mina fötter brände. De var uppskurna, och blödde mycket.
Tårarna sprutade, och jag såg inte vart jag sprang. Men plötsligt så stod jag i ett vattendrag igen.
Arthur är arg på dig. Du är en hemsk person. Du fick Zenith att tro att Arthur älskar dig. Bra jobbat.
Orden ringde i mina öron, och jag sjönk ner på knä i vattnet.
Vad har jag gjort?

Jag hittade henne inte någonstans och jag började direkt oroa mig. Snabbt sprang jag in i skogen igen och lyckades hitta henne vid ett vatten drag. Jag snubblade fram bland rötterna och ramlade ner bredvid henne. Klänningen blev blöt, men det brydde jag mig inte om just nu.

Jag grät aldrig. Jag var rolig! Trodde jag...
"Allt ä-är fö-rstört o-och de-et är mi-hit fel." snyftade jag.
Hela jag var genomvåt, men jag brydde mig inte det minsta.
Blöta kläder och blodiga fötter gjorde mig ingenting.

"Du har inte förstört npgonting alls!" Sa jag och la ena armen om hennes axlar och gav henne en halv kram. "Du ska inte känna någon ångest alls!"

"A-arthur ha-atar mig." snyftade jag.
Jag kramade tillbaka innan jag fortsatte:
"Och d-du gör s-säkert också d-det."