Privat mellan Ripadal Bella

Jane såg på henne.
Kallade hon just henne för vän?
Alisons visste inte att hon stod framför världens farligaste rovdjur

Alison tittade ner på sina fötter. Jane hade inte svarat. Var hon tvungen att kalla henne vän? Alison sneglade upp. Jane såg på henne. Hon tittade generat ner igen. Hon visste inte vad hon skulle säga.

Jane såg på henne och sa.
- Vän?
Anser du mig redan som en vän?
Inte för att jag har något emot att vara din vän förstås.

Alison tittade upp på Jane. Leende sa hon,
-Ja, eller jag vet inte... Det här kanske är en konstig situation... sa hon och såg ner på filten hon hade på kroppen.
-Alltså, det är mitt i natten typ... Men jag har en känsla av att vi kan bli vänner.
Alison hade mer och mer slappnat av i Janes sällskap.

Jane nickade och s.
- Ja det tror jag också faktiskt.
Men....vi syns kanske.
Jag måste tyvärr gå.

-Åh, ja okej... Alison blev ledsen för att deras pratstund var slut men Jane hade sagt att de skulle ses. Kanske. Därför vände hon sig om och gick tillbaka till huset med en bubblande känsla i magen som hon inte visste varför dem bar där.

Jane gick in efter en stund i sitt eget hus och bytte om till andra kläder och kastade sig upp på ett hustak.
Hon hade dolt sitt hår och det under en huva och ansiktet syntes inte.

Väl nere i sin säng igen somnade Alison på en gång. När hennes huvud lade sig på sängen föll hon ihop. Mötet hade verkligen tagit musten ur henne.

Jane letade efter ett bra hus, nu behövde hon verkligen tömma en hel familj på blod.
Tur att hon var vampyr, hon kunde inte lämna spår efter sig som tur var.
hon hittade en familj som var rätt gamla och gick in i huset och alla blev direkt skrämde men hon kastade sig över dem en efter en.

När natten var över gick Alison glatt upp ur sängen. Jane hade sagt att hon gillade skolan, kanske gick dom i samma? Det var Alisons första dag i skolan idag. Allt hon kunde göra var att hoppas. Hur kunde en främling ha så stort inflytande på henne?