Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape såg på henne och satte en försiktigt hand på hennes axel och sa.
- Det gör alla som är goda Miss Reed.

Vad höll han på med, satt och försökte trösta en elev och speciellt en Gryffidor

Lova kollade upp på snape.
" Tack för att jag fick prata ut hos dig" sa hon och log svagt.

Snape tittade på henne och sa.
- Det är ingen fara, vi lärare är till för sådant, och även om jag inte är den lärare som vanligtvis gör något sådant här för en elev så betyder det inte att jag är fullkomligt hjärtlös.
Jag vill att du kommer ihåg det.
Och du vet, knacka bara på mitt kontor om du har lust att prata eller om sorgen blir för mycket.

Lova log mot snape.
" Tack det betyder jättemycket" sa hon och tog hans hand. Hon insåg vad hon gjort och släppte handen direkt.
" Förlåt" sa hon och rodnade.

Snape såg på henne och sa.
- Det finns ingen anledning att be om ursäkt Miss Reed.
Och föresten.....visa elever sprider rykten häromkring, lyssna inte så noga på dem Miss Reed.
Det är många som inte är helt sanna.

Han tystnade lite och kände att han började känna sig yr och huvudvärken kom allt mer och drycken han tagit mot tortyrförbannelsens verkan hade börjat avta.

Lova märket att något inte stod rätt till hos Snape.
" Severus är du okej?" Frågade hon oroligt och kollade på honom.

Snape tittade på henne och sa.
- Ingen fara med mig, jag är bra.
Men vi borde kanske gå in, de kanske undrar var du är.

Han reste sig klumpigt upp och försökte undvika att snava på sina egna fötter och tog sedan fram staven igen och fick bort skyddet han hade het upp.

Lova reste sig upp och stötte snape upp mot slottet och hjälpte honom till hans kontor.

Snape var tacksam att någon följt med honom och han hade satt sig ner på stolen när de kom in och han visste att han nog inte skulle hålla sig kvar vid medvetandet länge till.

" Ska jag hämta någon eller något?" Frågade lova oroligt och satt sig på huk vid snape.