Prs med Wolf

Anaid sprang och sprang och sprang. Hon hade bara en sak i tankarna.
Bort.
Hon stirrade rakt fram och med tänderna hårt sammanbitna. Kort sagt såg hon galen ut.
Anaid sprang en bra bit in i skogen, men det var så mörkt att hon knappt såg vart hon sprang. Till sist blev hon tvungen att stanna.
Hon kunde höra bäcken porla och vinden susa i träden. Annars var allt tyst.
Anaid såg upp för att se vart hennes ben fört henne och blev halvt chockad när hon såg vart det var. Samma plats hon träffat Rascal på.
Anaid gick fram till bäcken och drack. Hon drack och drack och drack tills det kändes som om hon höll på att dränka sig.
Sedan reste hon på sig och gick bort mot trädet hon blivit anfallen av vargen vid. Där satte hon sig och såg upp på den stjärnbeströdda himlen.
Hennes hand snuddade vid något hårt.
Dolken.
Hon tog upp den och synade den. Ingen rost i varje fall. Hon måste glömt den när Rascal hjälpte henne hem.
Anaid stoppade dolken i slidan igen.
Efter att ha suttit en liten stud och sätt upp på himlen föll Anaid in i en drömfull sömn igen.

Killarna gick snart upp och tog åter igen vargform.
De skakade vattnet ur pälsen och sprang hemåt.
Strax märkte Rascal att Sham ofta lyfte sin nos och samlade in dofter. Rascal klippte med öronen och följde hans exempel. Han kände doften av dagg, rök från lägret, grillad mat, spåret från en hjort, jord, sjövatten och... Något annat. Något han känt förut, men inte kunde placera.
Det gjorde honom nyfiken. Shams ljusbruna vargform var på väg att svänga av mot lägret, men Rascal stoppade honom. Vänta. Jag vill veta vad doften kommer ifrån. Sham trampade nervöst på stället och gnällde.
Han var osäker. Rascal buffade sin nos mot hans skuldra och manade på honom att följa med.
Till slut lyckades det och de började trava längs bäcken.
Ju närmare doftens källa de kom desto långsammare gick de. Plötsligt tvärstannade Sham och stirrade på något under ett träd. Rascal kisade och insåg varför han känt doften förut. Det var Anaid. Sham var på vippen att anfalla, men Rascal gick fram några steg och viftade svagt på svansen. Vänta. Det är en vän.

Anaid vaknade av trampsteg från tassar. Hon slog halvt upp ögonlocken och såg två vargar framför sig. Det var så mörkt att hon inte kunde se färgen i deras päls. Anaid fortsatte att låtsas sova men klämde hårt om dolken. Om de anföll henne skulle hon vara berädd.
Hon iaktog vargarna genom halvt slutna ögonlock. Hon funderade på om hon skulle visa att hon var vaken. Men tänk om de ville henne ont? Vad skulle hon göra då?
Hon fortsatte att vara stilla och vänta på vad vargarna skulle göra.

Rascal tog några fler steg framåt och förvandlades.
Han hade fortfarande inte något på överkroppen men han hade i alla fall på sig sina byxor. Hans hår föll över axlarna och nådde ända till hans ryggslut. Han böjde sig ner ovanför Anaid och betraktade henne. "Psst? Anaid? Är du vaken?" viskade han och sneglade på Sham.
Han hade också förvandlats och stod nu naken en bit bort och betraktade dem. Det var tydligt att han inte riktigt visste vad han skulle göra. Rascal lät honom vara där, Anaid skulle nog inte uppskatta att se en naken, främmande hamnskiftare ovanför sig när hon öppnade ögonen.

"Japp, och jag har varit det ända sen ni kom hit!"
Anaid slog upp ögonen helt och log upp mot Rascal.
Hon reste sig upp.
"Vad gör ni ute så här sent och vem är det du har med dig?"
Anaid vände blicken mot den andre killen och gav upp ett tjut.
Sabbt vände hon sig om igen.
"På riktigt, vad för nudist är det egentligen du tagit med dig?"
Anaid skulle inte se åt den andres håll. Inte förens han hade fått på sig ett par kläder igen eller på något sätt dålt sin kropp i varje fall.

Rascal tog några steg bak när Anaid pratade och ställde sig upp. "Vi har badat", svarade Rascal och log oskyldigt.
Sham såg lika förvånad ut som Anaid efter att de sett varandra och Rascal skrattade nervöst.
"Sham, det här är Anaid. Anaid, det här är Sham. Min bästa vän. Han vet inte om hur... Hmm, oanständigt det är för människor att visa sig nakna", sade han och kastade en desperat blick på Sham som frågande stirrade tillbaka.
"Jag kan inte bara trolla fram ett par byxor! Vad ska jag göra, gå tillbaka till vargform?" sade han anklagande och slog ut med händerna.
"Jag vet inte, gör det!" svarade Rascal.
"Jag kan inte prata i vargform!"
"Du har ändå inget vettigt att säga!"
Sham lade armarna i kors och antog en sur min. "Visst", sade han bittert och omgavs kort av ett ljussken och på platsen han stått stod i stället den bruna vargen med griniga, gula ögon.

Anaid såg ljuskenet från Shams förvandling och vände sig om.
När Anaid såg vargen lade hon huvudet på sned.
"Vargar e faktiskt ganska söta om det inte vore för huggtänderna" tänkte hon.
Sedan vände hon ansiktet mot Rascal igen.
"Är det verkligen säkert att jag kan lita på honom?" frågade hon.
Anaid sneglade på Sham.
"Jag kan försvara mig om det behövs" sade hon och visade dolken vid sidan.
Sedan såg hon upp på Rascal igen.

"Ingen fara, han är harmlös", svarade Rascal och stängde ögonen halvt då han log. Han sjönk ned på knä vid Anaid och klappade på marken framför sig.
"Men nu till dig. Varför är du här ute mitt i natten?" sade han och såg upp på henne. Sham kom närmare och satte sig ned bredvid Rascal. Han blinkade långsamt och sänkte öronen innan han gled ner och vilade huvudet på tassarna.
Jag är ofarlig och lugn. Rascal undrade om Anaid förstod hans kroppsspråk eller om han skulle vara tvungen att översätta.

Anaid suckade och satte sig bredvid Rascal.
Sedan log hon busigt.
Hon lyfte upp högerhanden till munnen och spottade i den, sedan viskade hon en formel i den andra handen och förde dem båda samman. Hon skakade om innehållet i handen tills hon kände sig nöjd och kastade ut allt vatten som bildats i handen på vargen. Eftersom Anaid var en häxa hade hennes spott förvandlats till ett helt glas med vatten i hennes hand.
"Det var för din oanstänighet" sade hon kort åt vargen men log direkt efteråt.
Sedan vände hon sig till Rascal igen.
"Förlåt, det riktigt kliar i fingrarna när jag ser andra utöva magi" Anaid log, "Varför jag är här ute är för att jag inte klarade av att sova hemma inatt, om du vill veta mer får du besvara några av mina frågor först, jag har berättat mycket om mig, då är det din skyldighet att berätta om dig!"
Anaid hade slagits av den tanke att hon inte alls visste vem Rascal var. Vad han hade för utbildning eller yrke, vilka hans föräldrar var, vart han bodde...
Nu var det läge att ruska ut några svar.

Sham för upp med ett gläfs och började försöka gnida bort vattnet ur pälsen med tassen.
Rascal hjälpte honom få bort vattnet i den översta pälsen och höll upp händerna i försvar när Anaid begärde att få veta mer om honom. "Okej okej, spotta bara inte på mig", sade han och skrattade. Sham fnös och strök bak öronen.
Han blängde surt på Anaid. "Åh, han tycker att du är oförskämd", lade Rascal till och pekade på Sham.
"Så vad vill du veta?"