Roxy And The Boy; Another Love Story

Super duper bra!!!

DRAMAAA !! Älskar det!

Tack så sjuuuukt mycket!!

Del 10:

Nästa dag var helt annorlunda än vanligt.
Nästan som om någon trollar bort mitt vanliga, bra liv.

Jag blev totalt ignorerad av mina tre bästa vänner, inte bara Viktor., Sofia och Eric också.
Det kändes så annorlunda.
Jag såg dem skratta i korridoren, men så fort de såg mig blev det tysta och gick "diskret" åt andra hållet.
Eller om jag satte mig vid deras bord, så reste de sig snabbt upp och sprang iväg.

Va hade varit de tre bästa vännerna, som ingen någonsin skulle kunna skilja åt, och nu detta.
Det var otroligt hur påverkad man blir, och uttrycket 'utfryst' börjar jag förstå mer och mer.
De är som en isbit, som är omöjlig att komma in i.

Efter örtläran så frågade Neville/Professor Longbottom om jag kunde hjälpa honom med några böcker.
Det gjorde jag gärna, så jag hick tillbaka in i huset men såg alla böcker stå prydligt på sin plats.
Jag vände mig om, och höjde frågande ögonbrynet åt Neville.
'Jaha' sa han 'Har det... Hänt något på den senaste tiden?'
Han visste. Han hade förstått.
Neville var god vän till min faster Ginny och hennes man, Harry.
Och med Fred och Angelina också, men inte lika goda vänner.
Jag visste inte riktigt om jag kunde förklara allt för Neville, men han hade gett mig en annan idé.
'Öhh... Nej, bara mycket läxor.' Sa jag, log så övertygande jag kan, och sedan gick jag iväg, med en fundersam blick i nacken.

Kära pappa.
Om du skulle ha en superbra vän, som sedan efter några år helt plötsligt försvann från ditt liv, vad skulle du göra då?
Förresten så är det superbra på Hogwarts!
Hoppas det är bra hemma också.
Love, Roxy

Dekändes bra.
Jag hade inte nämnt något exakt, och pappa skulle säkert skoja bort det, men ge något tips.

Nästa dag (när jag satt ensam vid Gryffindor bordet) så kom uggleposten.
Det var väldans många ugglor idag, någon hade fått tio stycken.
Han fyllde säkert år eller något.
Helt plötsligt landade en gråbrun uggla vid min tallrik.
Det var William, vår familj uggla.

Jag slet upp det lilla brevet, och där stod:

Kära Roxanne.
Jag vet mycket väl vad du menar.
Fred har skrivit till oss om ditt problem med dina kompisar.
Jag tycker precis som han, att du borde prata med dom.
Förresten, så har jag varit med om något liknande.
Ja, min bästa vän och tvilling, Fred, han dog.
Älskar dig,
Pappa

ny läsare, superbra!

Jättebra!

Azzå herregud alltid lika svårt att förklara hur glad man blir av alla kommentarer!! ♥♥

Del 11:

Det kändes som ett stort svart håll slök upp hela världen, förutom mig.
Allt hopp var ute.
Jag hade försökt prata med Viktor, men det gick ju super.

De tre vännerna hade vart en stor del av mitt liv, och nu när de inte fanns för mig, hade jag ingen aning om vad jag skulle göra.

Så därför började jag gråta.
Många tittade åt mitt håll, men jag kände inget annat än sorg.
Jag grät, varför vet jag faktiskt inte, och sedan sprang jag.
Jag önskade att jag kunde springa ifrån alla problem.

Men vart kunde jag ta vägen?
Skulle jag fly ut i skogen?
Skulle jag fly hem?
Skulle jag bara gömma mig i en buske, och vara där tills någon hittar mig?
Eller skulle jag bara deppa ihop?

Jag sprang upp och ner, svängde hit och dit.
Efter en stund hade jag fått håll, så jag stannade.
Jag såg mig omkring, och kände först inte igen mig.
Men sedan såg jag att jag var i en korridor med en tavla med frukter på.
Den tavlan leder in till köket.

Jag vet inte varför, men jag ville dit just nu. Hur gjorde man mu igen?
Slog man på apelsinen, eller hur var det.
Jag knep ihop ögonen, och ansträngde mig för att minnas.
Sedan kom jag på det.
Jag kittlade päronet och tavlan öppnade sig som en stor dörr.
Jag klev in i hålet, och köket var tomt.
Men jag såg tusentals bakelser och tårtor stå på en lång, fin rad, redo att serveras.

Jag smög in i köket, skulle precis ta en liten bit, då jag hörde någon nysa.

----

Ja där var det kapitlet slut.
Men jag undrade om jag skulle skriva en Ff (medans) som handlade om Newt (som skrev Fantastiska Vidunder och var du hittar dem) när han skrev den boken, alltså i skogen och medans Newt upptäcker djurens hemligheter och så.
Vet inte om den skulle bli så bra, men jaja. Vad tycker ni?

Jääätteeebraaa!!!

SUPERDUPERMEGAJÄTTEBÄST!♥ Dumma Sofia, Viktor och Eric....

Tacki!! ♥♥

Del 12:

Jag hoppade till för jag blev så rädd.
Jag vände mig sakta om, och såg en husalf stå och snyfta i ett hörn.
'Förlåt, jag menade inte...'
Vad menade jag inte? Alfen fortsatte att snyfta, och tillslut gick jag fram till den, klappade den på axeln, och sa
'Vad heter du?'
Alfen såg frågande på mig. Det skulle jag också gjort, om jag inte var jag.
'U-u-ush, damen'
'Ush?' Sa jag, och rynkade lite på näsan 'Lite speciellt namn va?'
Alfen, jag menar Ush, nickade, och sedan återgick till att gråta.
'Varför gråter du Ush?'
'D-de h-h-har lä-ämnat U-U-Ush!'
'Vilka?'
'DE KASTADE EN SMUTSIG TRÖJA PÅ USH OCH NU ÄR USH HÄR!!'

Ush hade blivit frisläppt av sin förra herre för att han tyckte Ush var odudlig (och de var de som döpte henne till Ush, likt Usch) och nu hade Ush fått jobb hos Hogwarts.

'Men det är väl bra, Ush?'
Ush snyftade, och sa
'Men de var Ush's ända vänner'
Jag rynkade på näsan.
Vänner? De verkade ju så elaka.
Precis som mina...
'Ush, jag kan bli din vän'
'K-kan du? Vill du?' Ush såg förvånad men glad ut.
'Såklart' sa jag och log.
'Men jag ska inte ta några mer bakelser.'

JÄTTEBRA!♥