Dör för dig - A Wolfstar Story

Sirius

Kapitel 4 - Två veckor kvar

“Så, när tänker du börja med läxorna?” sa James och flinade.
“Visst, jag gör mina i kväll,” sa Remus.
“Mina? Du ska ju göra våra också!”
“Ha! Glöm det, Tagghorn.”
James och Remus satt hopträngda i en soffa i familjen Potters vardagsrum. Jag själv hade ockuperat en fåtölj och lyssnade halvt på vad som sades tre meter bort. Egentligen hade jag James att tacka för allt, men marodörerna betydde olika mycket för mig. Även om det var svårt att erkänna det för mig själv. Man skulle kunna ranka oss på en skala, grundat på medkänsla, intelligens, skicklighet, utseende och allt annat som spelar någon som helst roll. Först kom såklart jag själv, för även om jag är ganska snäll av mig kastar jag ju inte bort förstaplatsen på min egen lista. Sen kommer Remus, som absolut är både intelligent, skicklig och snygg. Och sen lilla James, som egentligen borde vara först, men när jag tänkte efter var han ju bara James. Inte så smart när allt kom omkring, och helt besatt av den där Evans. Stackars Peter Pettigrew fanns inte ens med på listan, han hamnade på plats -1. Han var väl mest med oss för att jämna ut det hela. Det lät ju bättre med fyra marodörer än tre.

“Hörrni, jag har tänkt på en sak,” sa jag och avbröt därmet Remus.
“Vadårå?” sa James slött.
“Alltså, du är ju lite smått besatt av den-som-inte-får-nämnas-vid-namn,”
Remus drog lite på munnen vid Lilys smeknamn och såg ner på soffan igen.
“Men sluta, jag har erkänt. Hon heter Lily. Säg det istället.”
“Okej, lite smått besatt av Ers Höghet Lily Evans. Och jag har ett förslag,” sa jag dramatiskt.
“Kom till saken någon gång,” sa James irrierat.
“Jo, min lilla plan involverar oss tre, antagligen Peter, Lily och Snorgärsen.”
“Vad har han med saken att göra?”
“Du - Vi- är ju ganska elaka mot honom, eller rättare sagt ger honom vad han förtjänar..”
“Men ja?”
“...Och han är ju kompis med din lilla tjej. Så om du verkligen vill ha henne tror jag att du bör ge Snorgärsen en chans att återhämta sig.”
“Ha! Lily är inte värd… Eller kanske?”
James lät fundersam, men både jag och Remus såg ironin.
“Men skärp dig. Det finns ju andra att ta ut sina aggresioner på!” sa Remus.
“Jag “tar inte ut mina aggretioner” på honom, jag bara hatar honom.”
“Och det gör vi också, vi vill bara ge dig en chans med Lily!
Jag förtjänade verkligen den där förstaplatsen för min oändliga medkänsla.
“Vi börjar skolan om två veckor. Då ger du honom en månad, och om det leder någon vart med Lily är det bra, om inte får du ta igen den månaden med extra mycket!”
Remus ord avgjorde saken och James muttrade något ohörbart. Han såg inte särskilt nöjd ut, men det var Remus som bestämde, hur det än såg ut för andra.

Jag och Remus hjälptes åt att sätta upp en tältsäng i mitt rum, och James flyttade in sin säng dit.
“Jag önskar att jag kunde bo här alltid,” sa Remus och kastade sig ner på sin halvt uppsatta säng.
Detta resulterade som förväntat i att den brakade ihop på golvet och vi fick börja om från början.
“Ledsen. Jag var bara tvungen,” flinade Remus.
“Då åker vi till Hogwarts utan dig då,” sa James.
“Men jag menade inte så!”
“Det kallas humor, Måntand,”
“Äh, vi alla vet att jag är den absolut roligaste här,” sa Remus emot.
“Det är faktiskt inkorrekt. För jag drar ju alltid de bästa skämten,” sa jag.
“Okej, låt oss undersöka saken. En ordvits, tack!” sa James.
“I'm reading a book about anti-gravity. It's impossible to put down.”
Vi alla började skratta, men det höll sig bara en liten stund innan Remus knuffade ner mig till andraplatsen i James ordvitstävling.
“Did you hear about the guy whose whole left side was cut of? He's all right now.”
Vi skrattade ännu mer och James flämtade fram:
“Okej, Måntand vinner!”
Jag blängde på honom, men var egentligen inte sur.
Utanför fönstret hade det redan börjat mörkna, och de sena sommarkvällarna så här års sa mig att klockan var runt tio. Månen var nästan full, och Remus hade sagt att han förvandlades igår. Då klarar han sig på middagen och förvandlas igen först två veckor in på terminen.
En stor uggla landade på min axel.
“Hej på dig, Vilda,” sa jag och strök ugglan över ryggen.
Tillslut hade vi enats om ett namn till kattugglan, och det passade henne perfekt.
“Usch, hon släppte en mus här!” ropade James.
Jag skrattade till och kastade ut den genom fönstret.
“Fin fångst,” sa jag till ugglan som hängivet lutade sig mot mig.
“Jag ska också fånga en fin fångst,” sa James drömmande, och vi visste alla vem han tänkte på.

'“Alltså, du är ju lite smått besatt av den-som-inte-får-nämnas-vid-namn,”' jag trodde ärligt du menade att James var besatt i VOLDERMORT!
'“Jag önskar att jag kunde bo här alltid,” sa Remus och kastade sig ner på sin halvt uppsatta säng.
Detta resulterade som förväntat i att den brakade ihop på golvet och vi fick börja om från början.'
Jag får skratt attacker av dig! Du får till bättre skämt än mig
BRA KAPITEL BTW!

Hahhaha jaaa men han är ju väldigt straight xD
Vad roligt xD Skrattade såjävla mycket år ordvitsarna när jag skrev dom hahhah gör det varje gång xD
Älskar dina kapitel också! Du får till så bra miljöer och tankar, det är jag kass på! Nån som vet hur family Potters hus ser ut lixom? Nej, för jag har inte berättat xD

ÅÅÅÅÅÅ JÄTTEBÄST!♥
Wolfstar? Njaaaaa....
Men vem kan inte läsa den här ff:en? Den äger!

Jätte bra!

Super!

NÄSTA KAPITEL KOMMER IDAG!

Yyyaaaay

Kapitel 5: 1 September
Remus
På morgonen på 1 september vaknade vi alla tre av att Mrs Potter pratade högt och gick ut och in i rummet. Jag suckade och sträckte på mig innan jag slöa mig upp ur sängen. Det tog ett bra tag innan James och Sirius också var uppe. När vi bytt om (och i Sirius fall fixat håret) så var vi nere i köket. Det var en tystna mellan oss. Det var sällan tyst bland Marodörerna men de tre som var här var för trötta och hungriga för att orka prata.
”Värst vad ni är tysta”, sa Mr Potter. Vi mumlade något ohörbart och han flinade. ”Men tänk positivt det är första september, ni vet vad det innebär”, James och Sirius sken upp och jag log lite.
”Var möter vi Slingersvans?” frågade jag samtidigt jag tog en till macka. James öppnade munnen för att svara men Mrs Potter om in och rummet och avbröt honom innan han hann säga något.
”Vill ni ha mackor? Jag fixar några. Är det något annat så säg till…”
”MAMMA!” Suckade James.
”Vad?” frågade Mrs Potter oförståeligt.
”Vi behöver inte mackor till tåget, vi har faktiskt råd att köpa godis”, sa han.
Klockan halv tio var hela familjen Potter, jag och Sirius vid vardagrummet vid deras brasa. Jag viste vad vi skulle göra, flammpulver.
”Okej, Charlus du börjar, sedan James, Sirius, Remus och sist kommer jag, förstått?” vi nickade. Mr Potter tog en nypa och sa ’Perrong nio och trekvart!’ och å var han borta. James gjorde samma sak. Sirius gjorde det också och sedan var det min tur. Jag tog en nypa och gick in i elden. Det var varmt och jag gjorde det å fort jag kunde.
”Perrong nio och tre kvart!” sa jag högt och tydligt. Allt började snurra. När jag väll såg de som redan åkt ramlade jag ut. Jag hörde James skratta och när jag kom upp så såg jag att Sirius flinade lite bara.
”Det var inte kul”, muttrar jag samtidigt om jag reser mig upp. Mrs Potter kom inte långt senare och vi börja gå mot tåget.
”JAMES! SIRIUS! REMUS!” När jag hörd någon ropa mitt namn stanna jag. ”JAMES, SIRIUS, REMUS!” ropad rösten igen. Nu stannade även dm andra. Peter kom fram springande. Han var liten och rund, ljusgult hår, blåa vattniga ögon.
”Hej Pete”, sa vi i kör.
”Hej”, sa Peter med in vanliga pipiga röst. När vi hälsat på varan å gick vi in på tåget och satte oss i en kupé längst bak. Alla fyra marodörerna tillsammans igen.

JÄTTE BRAA. Kan dom föresten inte "råka" ha ihjäl Peter nu?