Petrificus [SV]

Alltså HERRE, vad bra du skriver! Blir helt fast ♥ Dessutom, Verender Verandi, vilket otroligt originellt namn ^^

Proongs
Tack så mycket, blev verkligen Superglad av din kommentar :3 lite egoboost satt fint... Nejmen ändå TACTACKTACK!

Och ja, Verender Verandi är ett ganska originellt namn... Och konstigt.

Wiii vilken bra fanficion! Här stannar jag(aka bevakar ) Du skriver jättebra!

Hej!
Här kommer äntligen kapitel två, du behöver inte längta ihjäl dig längre Hermone Puddlemere!
Det här kapitlet kommer inkludera resan och sorteringscermonin osv.
Hoppas ni finner det underhållande, för jag blev inte nöjd med det... Slutet blev super-konstigt.
Kram! ♥
---
KAPITEL 2 - Han doftar rosor - (Lily's perspektiv)

Medans tåget rusade fram ersattes Londons stora höghus och bilar bitvis med gröna ängar och bara enstaka hus. Lily tog fram smörgåsarna ur sin ryggsäck och Arrianne tittade ut genom fönstret.
"Vill du ha en smörgås, Ari? Det dröjer nog ett tag innan matvagnen kommer." Sa Lily och sträckte fram en av mackorna till sin bästa vän. Det dröjde några sekunder innan Arrianne tittade upp, log och tog emot smörgåsen. Lily sträckte sig efter ryggsäcken och fiskade upp termosen med chokladdryck och ett par muggar. Hon fällde ut det utfällbara bordet och ställde upp termosen och muggarna på bordet och hällde i choklad i båda muggarna. Arrianne började genast dricka av sin dryck och Lily gjorde det samma.

Allt eftersom resan gick och landskapet blev allt vildare spelade de båda flickorna flera partier trollkarlschack (Arrianne vann nästan jämt.) och pratade Quidditch. Lily var nybliven vaktare i Hufflepuffs lag och Arrianne var kommentator. Medans Lily tjatade på om att Cedric Diggory, sökaren i Hufflepuffs lag, skulle vara tvungen att hoppa av fram tills höstlovet på grund av någon sjukdom så hade Arrianne återgått till att titta ut genom fönstret. Efter kanske två timmars färd knackade någon på kupédörren och den rosenkindade kvinnan med matvagnen frågade om de ville ha något från vagnen. Båda reste sig upp och gick fram till vagnen för att se vad de skulle ha. När de var färdiga hade de ett helt lager med Bertie botts bönor i alla smaker, pumpapstejer, drobbles bästa bubbelgum, chokladgrodor och allt möjligt annat. Stämningen var mycket munter där de satt och mumsade på allt godis och pratade och skrattade.

Trafiken utanför deras kupédörr hade ökat betänkligt - utanför gick en massa elever påväg för att hälsa på sina kamrater i andra kupéer. Många ansikten kikade in i deras kupé på vägen förbi och efter ett tag börjat Lily känna sig som ett djur i bur. Arrianne, som verkade tänkt samma sak, stegade fram till kupédörren och färdig för persiennerna. Fast bara några sekunder senare öppnades dörren och en pojke i deras ålder med kort, ljusbrunt hår ramlade in i kupén. Lily var snabbt uppe och sträckte ut sin hand mot honom. "Hur gick det? Vad hände?" Frågade hon oroligt och han tittade upp, men rodnade och tittade bort när han såg vem det var. "Lily... Lily Verandi..." Mumlade han och reste sig upp och bortstade av sig. Innan Lily hann svara sa en röst retfull från dörren: "Så du lyckades smita in hos damerna, Sam?" När Lily tittade dit stod en lång pojke med ganska långt, rödbrunt hår i dörröppningen. Han var ganska snygg, men inget som föll Lily i smaken. Pojken gick fram till dem och sträckte ut handen mot henne och log sitt (antagligen) charmigaste leende . "Jag heter Spencer Baines. Och du?" Lily fattade hans hand och sa "Lily Verandi." utan att rodna och log ett glatt leende.

Spencer gick bort till Arrianne och hon reste sig snabbt upp och, till skillnad från Lily, rodnade hon betänkligt när han log mot henne och de skakade hand. "Arrianne Peters." Sa hon och log lite generat. "Så, mina damer, får vi slå oss ner?" Frågade Blaines och Arrianne nickade. Blaines slog sig ner bredvid henne och då rodnade hon ännu mer, medans Sam slog sig ner bredvid Lily som glatt bjöd honom på en chokladgrodor och Spencer busvisslade. Sam kastade då några bönor på honom som han skickligt fångade i munnen.
Alla klappade skrattande i händerna och började sedan prata om lite allt möjligt. Det visade sig att Sam gick i samma årskurs som dem, fast i Gryffindor, och Spencer gick i årskursen över dem och var vaktare i Quidditchlaget, och kapten, medans Sam var jagare. Även om Sam och Spencer blev lite förvånade när de fick reda på att Arrianne var slytherinare, men kom snabbt över det och deras samtal fortsatte. De fick reda på att Sam och Spencer var kusiner, att Spencer var något av en player (vilket han själv nekade, men det var, enligt Lily, ett säkert tecken på att han var det), och att Sam egentligen skulle suttit tillsammans med sin bästa vän i Ravenclaw, men eftersom att hon tyvärr hade drakkoppar och inte kunde komma förens om en vecka, så Sam skulle vara 'Tvungen att umgås med Spencer', enligt Spencer, medans Sam nekade det och bara sa att Spencer hängde efter honom. När började mörkna och de kunde inte se landskapet ute särskilt bra längre. Sam och Spencer gick tillbaka till sin kupé för att byta om till sina klädnader, och när de gått tog Lily och Arrianne fram varsina tröjor, kjolar, strumpor och slipsar ur sina koffertar, och började även dem klä om inför ankomsten till Hogwarts.

När tåget stannade i Hogsmeade och flickorna klev ut på perrongen såg de redan på långt håll ljusen från slottet som tornade upp sig framför dem och den stora, glittrande sjön. Flickorna gick bort mot de stora vagnarna, som som alltid var dragna av något som kunde vara en osynlig häst. De satte sig i en tom vagn.
Helt plötsligt, och som på en given signal, började alla vagnarna röra sig i en ganska snabb takt och bakom dem hördes plötsligt en massa rop, och när Lily och Arrianne tittade bak såg dem hur Spencer Blaines och Sam Daves kom springande efter dem. De hade tydligen inte hunnit med någon vagn, troligtvis hade Spences varit upptagen med att flörta med någon flicka, tänkte Lily, och det kunde ju inte Sam rå för. Killarna ökade takten och på något mirakulöst sätt var de framme jämsides med Lily och Arrianne's vagn. "Fin kväll, inte sant, mina damer?" sa Spencer och log mot dem, dock lite ansträngt. Med ett språng hoppade först Sam, sedan Spencer upp i vagnen. Både Lily och Arrianne stirrade dumt på dem en stund där du slog sig ner på sätet mittemot flickorna. Spencer började genast prata med Arrianne och hon rodnade blygt, vilket fick Lily att fundera... Var Arrianne, lilla Arrianne som inte tydde sig till någon, kär vid första ögonkastet? Det verkade så. Men i Spencer Blaines? Hjärtekrossaren?
Hon fick vara det,bestämde Lily, men han skulle inte få såra henne, inte så länge Lily levde!

När vagnen stannade framför slottsgrindarna hoppade först Sam, sen Lily och sedan Spencer av, och när Arrianne skulle gå ner från vagnen räckte Spencer ut handen och förtjust tog Arrianne den. Lily släppte ifrån sig en ofrivillig suck och Arrianne tittade undrande på henne med en blick som sa "Vad var det där?", men Lily ryckte bara på axlarna och de fortsatte gå upp mot slottet de sista hundra metrarna. De gick in genom den stora ekporten och kom in den ännu större, välvda entréhallen och hälsade glatt på alla spöken. När de kom in i stora salen skiljdes de åt och satte sig vid respektive elevhemsbord.
Middagen förflöt som den alltid gjort - Rektorns tal, sorteringen och sången, och slutligen - när rektorn klappade i händerna - middagen.
Rätt som det var dök mat upp på alla faten framför Lily. Hon blev alltid lika förundrad över hur snabbt maten dök upp och hur god maten var - fast i år var den om än ännu godare. Mammas husalfer skulle aldrig kunnat göra så här god mat, tänkte hon medan hon lassade på revbensspjäll på sin tallrik.

När middagen var slut, de hade fått reda på lösenordet och prefekterna tagit med sig förstaårseleverna upp reste sig Lily och gick ut entréhallen. Hon hade inte sett Arrianne vid Slytherinbordet, men eftersom de kommit överens om att ha sällskap ner till fängelsehålorna så antog Lily att hon väntade i hallen. Mycket riktigt - det första Lily såg när hon kom ut entréhallen var det första hon såg Arrianne. Men inte ensam.
Hon och Spencer Blaines stod och pratade lågt med varandra, och några flickor från ravenclaw stirrade surt på dem. Med ens kände Lily hur irriterad hon var och gick försiktigt fram till dem utan att de märkte det, och när hon var någon meter ifrån dem harklade hon sig högt och båda tittade förskräckt upp på henne.
"Åh... Hej, Lils!" Sa Arrianne tveksamt efter några sekunder av pinsam tystnad. "Jag tänkte vänta här i entréhallen medan du åt och då kom Spencer och erbjöd sig att göra mig sällskap. Snällt, va?"
Med ens kände Lily hur irritationen rann av henne. Det var ju inte Ari's fel att hon fallit så handlöst för en total främling. Fast honom, Spencer, fick hon fortfarande konstiga vibbar av.

"Okej", sa Lily med tillkämpat glad röst. "Men nu är jag här, så ska vi gå?" Arrianne nickade och skyndade fram till Lily med en sista vinkning till Spencer som började gå uppför den stora marmortrappan mot sin sovsal. Lily och Arrianne började gå ner mot fängelsehålorna och pratade om allt möjligt - fast Arrianne ville helst prata om Spencer. Och nu var Lily säker - Arrianne Amitee Peters var kär. På riktigt.
När de skiljdes åt utanför Slytherins uppehållsrum var det sista Lily hörde från sin bästa vän tre ord: "Han doftar rosor..." innan dörren slog igen bakom henne.

Aj lööööv it♥

Åh, ett nytt kapitell! Det är säkert underbart, dock har jag tyvärr inte tid att läsa det nu så det får bli senare ikväll

Phosho- I ♥ it

du skriver väldigt bra

Jag dog inte!!!!! Nu kommer jag snart dö om jag inte får nästa del!

Haha... Sprianne. ..... (Arrianne och Spencer......)

Lika underbart som förut! Du skriver på ett sådan fängslande sätt, blir avundsjuk här

Så otroligt bra! ♥ Älskar den!