PRS Piggelino och Marina Granger

Jag tittar skeptiskt på Thalia. Jag och Draco vänner? Efter allt han sagt och gjort? Nope!
- Är det nödvändigt att ta hjälp av just honom? viskade jag till Thalia
Det måste finnas ett annat sätt!

-Det är nödvändig, viskar jag tillbaks.
Hon ser sur ut men ler mot Draco. Han ser osäker ut.
- Varför behöver ni min hjälp?
- Varför inte? Ingen annan kan hjälpa oss, säger jag.
- Plus så är du skyldig mig en tjänst, efter allt du har gjort, säger Nova och ser hatiskt på Draco.
- Snälla? Säger jag.
Draco ler ett snett leende mot mig.
-Tack, säger jag och krammar honom.

Det kändes inte rätt att be Draco om hjälp men vad hade vi för val?
- Du sköter snacket Thalia! Jag tror inte att jag kommer kunna föra ett vettigt samtal med honom utan att kasta något på honom. Viskade jag till Thalia.
Hon himlade med ögonen men började i alkla fall tala vänd mot Draco

- Så du hjälper oss? Frågar jag.
- Ja, det gör jag, säger han lungt.
- Men varför?
- Vi är trotts allt kusiner...
- Och tjänster ger gentjänster.
- Ja. Men jag spar nog den tjänsten. Men dödsätarna kommer hitta er och få som de vill. Jag kommer inte hjälpa er en andra gång.
- Tack.

Jag var lite sur.
Men han hjälpte oss i alla fall.
- Så... Vad behöver ni mer exakt
hjälp med? frågade Draco
Jag tittade menande på Thalia
som suckade.

-Vad tror du? säger Nova surt.
Jag blänger på Nova.
- Jag vet att ni inte direkt är bästisar men Draco, Nova är min bästa vän och Nova, Draco är min kusin. Ni behöver inte vara bästa vänner men ni kan acceptera varann. Jag vet att Draco inte har varit snäll mot oss men vi har inte heller varit så snälla tillbaks, säger jag irriterat.
Draco andas ut.
- Okej vad behöver ni hjälp med? säger Draco försiktigt.

Jag blänger på honom
- vad tror du din idiot? Vi vill UT HÄRIFRÅN! Varför tror du annars att vi skulle be DIG om hjälp? Tror du att vi skulle ta hjälp av någon som mobbad och kränkt oss så länge vi kan minnas om det inte var nödläge?! Det måste vara något fel på din hjärna! Inte för att jag har tvivlat på det förut men...

- Snälla Nova! Skriker jag. - VILL DU INTE KOMMA HEM!!!
Draco ler snett.
- Kanske miss Sunburn kan klara sig själv? Jag kanske inte hjälper dig Sunburn.
Jag börjar gråta. Och till min förvåning slänger både Nova och Draco om mig.
- Jag hjälper er ifall ni tar med mig, säger Draco hest.

- Måste du hänga efter oss då? frågar jag Draco.
-Okej, okej, okej jag skojade bara! tillade jag när jag såg Thalias blick.
Det skulle nog bli bra!

Jag ler lättat.
- Vad ska vi göra? säger Nova.
- Draco, kan du ge oss tillstånd att transferera oss bort?
- Ja, det kan jag.
Efter ett tag står vi med alla förnödenheter i Dracos rum.
- Okej, det här är riktigt farligt. Jag har aldrigt transfererat mig förrut. Jag kan bara principerna. Är ni med? frågar jag.
- Japp, säger Nova och Draco i munnen på varann.
- Ta tag i min arm, säger jag.
Dem gör som jag säger. Det suger till i magen och sen kommer en brinnande smärta. Vi hade klarat det vi var i deanskogen. Men till ett pris. Jag hade ett dupt sår i magen.