Under the Moon (SV)

Glädjedans är ALDRIG dåligt!

Weej! *dunk* aj. Säker? Haha (glädjedans är alltid bra!)

Glädjedans är alltid bra, vare sig man får ont av det eller inte! x)

Agreed! x)

Ni får vänta ett liiitet tag till, har kommit halvvägs just nu

Men ändå! Awsome!!

Nuuu kommer det. Äntligen Pappa tvingade mig att hänga upp tvätten också så det tog lite extra tid...
Hoppas ni gillar det!
Låt: Lost av Kris Allen (snälla lyssna samtidigt som ni läser, det blir bättre då, tro mig)

Kapitel 7
Dani var oförmögen att svara. Vad skulle hon säga? En sak var säker, hon skulle inte säga sanningen.
”Jag är en häxa” sade hon tillslut och försökte få rösten att låta stadig.
När Isac höjde ett ögonbryn i spelad förvåning suckade hon tyst.
”Det säger du inte?”
Hon öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Isac var uppenbart inte övertygad om att hon hade sagt hela sanningen. Vilket hon inte hade gjort. Hon hade inte ljugit, bara undvikt sanningen. Sedan gjorde Dani något som förvånade henne själv. Hon lutade sig fram och lät sina läppar möta hans.
”Jag är en häxa, som jag sa”
Isacs ansikte sprack upp i ett leende.
”Jo, jag märkte det” småskrattade han och vände sig för att gå tillbaka till sina vänner.
Inombords kände Dani sig oerhört lättad. Kyssen hade funkat som en avledningsmanöver, precis som hon hade hoppats på. Hon visste att det var fel att utnyttja hans känslor för henne på det sättet. Men det var trots det, effektivt.
Värmen från hans läppar dröjde sig kvar och hon fick tvinga sig själv att inte se allt för generad ut samtidigt som hon marscherade ut från biblioteket.

”Du kysste Isac Lowery?”, sade Sam chockat. ”Alltså den Isac som i Slytherins sökare och snyggaste eleven på skolan?”. Dani nickade och log. ”Jag trodde inte att du gillade honom, typ, alls”
Dani visste inte vad hon skulle svara, så hon svarade inte alls.

Örtläran på eftermiddagen var lite av en plåga. Rättning: Isac var en plåga. Dani visste inte vad han hade fått för sig men bra var det inte. Han var hela tiden i närheten av henne. Som en fluga som svärmar över rutten frukt. Hon var den ruttna frukten. Och hon som hade trott att kyssen var en bra idé. Herre gud, Dani visste att hon skulle behöva ta upp detta med honom.

Lektionen slutade som tur var några minuter tidigare och Danielle såg sin chans. Hon grep tag i Isacs arm och drog honom med sig bakom växthuset.
”En till kyss?” frågade han och log med ena mungipan.
”Vad håller du på med!?” utbrast hon och knuffade honom i bröstet. ”Kan du sluta vara så…”
”Otroligt charmig, makalöst snygg?” avbröt Isac och drog med handen igenom det stylat, rufsiga håret.
”Du är ju hopplös”.
”Snackar vi om mig eller dig?”
Dani kunde inte hålla sig längre, hon kände hur förvandlingen bubblade till ytan. Hennes ögon…
Isac såg förskräckt på henne.
”Green, dina ögon…”. Hon vände sig bort full av skam. Hur kunde hon låta det gå så långt? Hon började springa, upp mot skolan. Ilskan var som borta och ersattes med gråt. När hon sprang uppför trappan till Gryffindortornet hörde hon Isacs röst.
”Danielle! Vänta!”
Hon väntade inte.

Vad har Dani gjort nu? Kommentera vad ni tycker och tänker!
1. Nu blev det lite känslor minsann, bra/dåligt?
2. Kommer Isac lista ut Dani's hemlighet på egen hand?
3. Och hur långt kommer Dani gå för att dölja sanningen för Isac?

Förhoppningsvis får ni lite svar i nästa kapitel, tills dess håll till godo.
Kommentera, gilla och dela ♥ Så ses vi imorgon - med ett nytt fräscht kapitel

1. Bra
2. Jag vet inte, det är en svår fråga. Fast det vore nästan roligast om Sam berättade Danis hemlighet för Isac...
3. Ju längre hon går desto roligare att läsa!
4. Mer, mer, mer, mer, mer...

Kul att det var bra! Jag är lite osäker på fråga 2&3 vad jag ska göra, vi får se!

Vad du än gör vill jag väldigt gärna läsa mer...