Nästan som magi

Jättebra!!!!!

Super!

Trevlig läsning!

Kapitel 6, Claire: Hogwartsexpressen

Claire hade väntat i en hel månad för att få träffa Aya igen. Den här månaden hade hon inte fått gjort mycket, det var väldigt varmt och kvavt och outhärdligt att vara utomhus. Men hon hade i alla fall läst ut sin bok, kriget slutade aldrig men flickan tog sig till ett annat land där hon fick en ny familj och ett nytt hem. Men tiden gick ändå, och rätt som det var var det dags för Claire och hennes två systrar att åka till Hogwarts. Det var ovant för familjen i London, de var ju inte vana att låta bli att använda magi. Efter många frågor om vägen var ändå Claire och hennes familj till slut på King’s Cross. De gjorde sitt bästa för att dölja djuren de hade med sig, man fick inte ha djur på stationen. Marilyn kastade en trollformel på de tre ugglorna som gjorde dem osynliga. En i taget av flickorna lutade sig mot pelaren som delade perrong 9 från 10 och försvann in i den. Det var en dam som råkade se när Claire försvann in i pelaren, men hon gick raka vägen hem eftersom hon trodde att hon blivit galen. På perrong 9¾ var det (som varje år) fullt av vinkande barn och föräldrar. Claire klämde sig emellan trollkarlar, häxor och föräldrar, hon hittade en pall som hon ställde sig på och såg ut över alla huvuden. Då såg hon äntligen en rödbrun kalufs mitt i folkmassan. Hon styrde ditåt, med det var en prefekt i sjätte klass. Claire gick besviket tillbaka till pallen, men på vägen dit såg hon plötsligt en vinkande hand. Hon vände 90 grader och började gå mot den, hon fick anstränga sig till max för att inte tappa den ur sikte. Och där var Aya! Äntligen fick de träffas igen. Hon var tillsammans med Sanya, en dam, en man och en liten flicka, Claire skulle gissa att hon var ungefär fyra år. Aya presenterade Claire för sin mamma Louise, sin pappa Henry och sin lillasyster Milla, hon var visst fem år. Alla hade samma vackra, rödbruna hår som Aya. Då kom Claire på att hon hade tappat bort sin familj! Hon hade ingen aning om hur hon skulle hitta dem nu. ”Har du tappat bort din familj?” frågade Sanya som om hon hade läst Claires tankar. ”Ja” svarade Claire. Då kom Marilyn, Alice, Emily och Lucy springandes. ”Vad bra att ni kom. Tåget går om tio minuter.” sade Sanya. Claire och Aya gick ombord på tåget på förstaårselevernas vagn. De gick förbi kupé efter kupé, Claire och Aya såg Harry sitta i en kupé med en rödhårig pojke. Claire kände en pirrande känsla i magen. Det var hon inte ensam om, det gjorde Aya också, men det sade dem inte till varandra. Tillslut hittade dem en tom kupé och satte sig. Det var mjuka säten. Då öppnade en flicka med tjockt, brunt hår dörren och frågade om de hade sett en padda. Då upptäckte Claire att det faktiskt satt en stor, fet padda bredvid henne. Hon räckte över den till flickan som tackade och presenterade sig som Hermione Granger innan hon gick vidare med paddan i handen. Tåget började rulla nu, och Claire tänkte glatt att varje sekund var en sekund närmare Hogwarts. De vinkade till Claire och Ayas familj och för en sekund undrade Claire var Sanya var innan hon kom på att Sanya var lärare och det var klart att hon var med på tåget. ”Vilket elevhem vill du börja i?” frågade Claire Aya. ”Jag tror att jag kommer att hamna i Ravenclaw.” svarade Aya ”Du då?”. ”Jag vet inte riktigt, det blir nog en slump. Men jag hoppas att jag inte kommer i Slytherin, där gick bland annat Du-vet-vem.” ljög Claire, hon ville egentligen väldigt gärna börja i Gryffindor så det var en liten besvikelse att Aya ville gå i Ravenclaw.
Efter några timmar kom det en tjock häxa med en vagn med en massa godsaker. Aya hade inga pengar och suckade och vände sig mot fönstret. Claire tyckte synd om henne och köpte nästan hela vagnen, hon hade ju som sagt väldigt mycket pengar. Den tjocka häxan suckade och sade att nu var hon tvungen att hämta en ny vagn för andra gången på bara den här vagnen. Aya var jätteglad nu. När Claire tog upp en påse med Bertie Botts bönor i alla smaker frågade Aya vad det var för något. Claire förklarade att bönorna verkligen hade ALLA smaker, man kunde få allt från choklad till järnsmak. Aya tog en brun och stoppade i munnen. Hon log, det var pepparkaksdeg. Claire fick en med saltsmak och grimaserade. Aya tog en till, men den här gången öppnade hon fönstret och spottade ut den direkt. ”Spya” sade hon och gjorde en grimas. De fortsatte att smaka, spotta ut och skratta om vartannat. När de var nöjda så tog Aya upp ett chokladgrodepaket och frågade vad det var. Claire berättade att det var en hoppande chokladgroda i, och att man kunde äta den.” Aya öppnade det och grodan hoppade ur paketet. Hon och Claire fick jaga den i fem minuter innan Aya fångade den och stoppade den i munnen, tuggade sönder den och svalde den. ”Det är ett kort här i!” utbrast hon och tog upp det. ”Det är Rowena Ravenclaw, en av grundarna till Hogwarts och Ravenclaws grundare. Den har jag redan. I varje paket är det ett sådant här kort på en känd trollkarl eller häxa. Jag har över trehundra, man samlar på dem. Hogwartsexpressen tutade och började sakta in. Claire och Aya packade ihop sina saker och tåget stannade. Man skymtade Hogwartsslottet i kvällsskymningen.

Bra, bra, bra, bra, bra, braaa!!!

Tack!

Varsågod!

Superduperbra!!

jättebra!!

Så där ja! Äntligen klart!

Kapitel 7, Aya: Middag på Hogwarts

Aya steg av Hogwartsexpressen tittandes i förundran på det gigantiska slottet framför henne. Hogwarts, det hon hade längtat efter oavbrutet i en månad var nu mitt framför ögonen på henne och tornade upp sig. Det var en röst som hördes högt över horden mumlande elever – ”FÖRSTAÅRSELEVER DEN HÄR VÄGEN!”. Det var en mansröst, den tillhörde en gigantisk man med mörkbrunt långt hår och skägg. Han hade ett par grova byxor och en stor höstjacka, det hade blivit kallt nu på kvällen. Mannen grymtade att han hette Hagrid och var skogsvaktare på skolan. De blev visade till små båtar, där satt de fyra och fyra eller fem och fem. Aya och Claire hamnade i samma båt som en pojke vid namn Josh Crave och en flicka som hette Anne Hackrott.
Båtarna gled fram tysta och stilla, trots att ingen rodde, Aya förstod att de var drivna av magi. Aya hade alltid varit smart. Under skolan så var hon den i klassen som alltid hade alla rätt på proven och högsta betyg i klassen. Varje gång. Hon hade läst igenom alla skolböcker under månaden de hade haft till skolan började, så hon hade nu koll på allt hon behövde veta och förmodligen litet till. Nu visste hon det mesta som alla visste om den underliga, söta pojken Harry Potter som skulle gå i hennes årskurs. De var framme vid en brygga nu och alla gick i land. De gick på ett led efter Hagrid, och Aya gick bakom Harry. Hon visste inte att Claire tittade avundsjukt på henne bakifrån.
De kom fram till en stor järngrind som öppnades när Hagrid satte sin stora hand på en platta i mitten på den. Den gnisslade lite, och barnen gick i förundran mot det stora slottet framför dem. Porten slogs upp och barnen gick i led upp för en stor trappa. Ovanför trappan stod en häxa i en smaragdgrön klädnad och ett strängt ansikte. Det var väldigt stort i entréhallen, konstaterade Aya. Rummet svagt svagt upplyst av hundratals facklor. De fick följa med kvinnan som Hagrid hade kallat professor McGonagall in i ett litet trångt rum där hon började prata. Aya lyssnade uppmärksamt. Hon berättade vilka elevhemmen var och att de skulle ha en sorteringscermoni där alla blev sorterade in i dem. Hon sade också att alla skulle göra sitt bästa för att snygga till sig och tittade menande på några av eleverna. Aya plattade till sitt hår litet och såg att Claire gjorde likadant. Efter några minuter så fick de gå in i en gigantisk sal med fyra långa bord fyllda med elever. I taket hängde svävande ljus och alla såg på förstaårseleverna. Alla visste hur nervöst det hade varit för dem själva när de skulle sorteras. Längst bak i salen satt alla lärarna, och framför dem var det en stol med en gammal sliten hatt på. De nya eleverna ställde sig i en grupp brevid stolen, och då började hatten att sjunga en sång om att han inte var så dålig som han såg ut att vara och att han hade tankekraft som kunde se in i ens hjärnor och veta i vilket elevhem man passade i.
Professor McGonagall började säga namn från en lista. “Hannah Abbott!”. Hon satte sig på stolen och tog på sig hatten. Efter en liten paus ropade hatten “HUFFLEPUFF!” och Hannah satte sig vid det bordet där elever med svarta och gula slipsar satt. Alla vid det bordet jublade. “Susan Bones!” “HUFFLEPUFF!”. “Terry Boot!” “RAVENCLAW!” Alla vid bordet med blå och bronsfärgade slipsar applåderade den här gången. Mandy Brocklehurst!” “RAVENCLAW!”. “Lavender Brown!” “GRYFFINDOR!”. Bordet med rödguldiga slipsar längst till vänster jublade och applåderade. “Millicent Bulstrode!” “SLYTHERIN!”. “Claire Halmstone!” Aya såg att Claire var jättenervös när hon gick fram till hatten. Hon hade hatten på en lång stund innan hatten ropade: “RAVENCLAW!”. Claire såg glad ut och gick fram och skakade hand med Ravenclaweleverna. Listan fortsatte och hatten ropade ut elevhem i en jämn takt, till det var dags för Harry Potter. Hela salen var tyst. Hatten tog en jättelång stund på sig, till dem bestämde sig för Gryffindor. Alla vid de bordet jublade högst. Efter Harry var det Ayas tur. “Aya McRishelle!” Aya gick fram till hatten och drog den över huvudet. Det tog inte lång tid för hatten innan den ropade “RAVENCLAW!”. Aya skuttade glatt fram till de jublande Ravenclaweleverna och satte sig brevid Claire. De skrattade och kramade varandra. Det var några mer barn som skulle sorteras. När de var klara hade Ravenclaw 6 nya elever.
Då plötsligt fylldes borden med mat. Allt var helt fantastiskt. Det fanns pumpajuice, grillad kyckling, pudding, sirapspaj, bönsallad och moriasoppa (något som Aya med flit undvek, det såg ut att vara ögon i).
Mätt och glad följde Claire och Aya med de andra Ravenclaweleverna upp till Ravenclaws uppehållsrum, och Aya var så trött att hon somnade utan att tänka.

Sååå braa!!!