En annan syn av slaget [G/PG] [SV]

Skriv snart. Annars kommer jag börja gråta. :c

Åååh, va söta ni e! Landade mer eller mindre precis i detta ögonblick. Står och väntar på bagaget... hehe, oj där kom min väska! :O

Får se om jag orkar skiva något när jag kommer hem, räkna inte med det. Men 6e imorr = ledigt! Då kommer det upp nytt!

Puss på er!

Mer.

Har läst den nu och gillar den superduper mycket. Hoppas det kommer snart.
(det var något annat som jag också skulle säga men nu minns jag det inte... hm...)
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

^

Skriv snart. :3

Jätte bra

hare lite jobbigt at the moment, kan komma något under kvällen, då kanske inte jättelångt men något kan jag nog få fram

Okej

Kap8.
Ron och Hermione flyttade blickarna från varandra till Stora salen. Ljusa blixtrar fyllde salen och i mitten stod Harry och Voldemort. Trollstavarna riktade mot varandra med rött och grönt ljus sprutande från stavarna. De både strålarna möttes på mitten, därifrån kom de stora blixtrarna.


Det såg ut som om det skulle sluta jämt, ingen skulle kunna vinna denna fajt. Då, helt utan förvarning tappade Voldemort kontrollen över sin stav och Harry fick övertaget. Ron hade lyckats få upp Hermione på fötter och de rörde sig sakta mot resten. De ställde sig vid resten av Weasley familjen och stirrade med stora ögon mot det som hände i mitten.

Voldemort slängdes bakåt, och stannade där. Tystnad. Genom alla år de spenderat på Hogwarts hade det aldrig varit så tyst. Ingen rörde sig. Mitt i tystnaden släpptes ett metallföremål i golvet. Allas blickar vändes mot ingången där Neville stod. Vid hans fötter låg Nagimi och Gryffindors svärd.

Harry tittade framåt igen. Sen satte han sig ner på golvet, helt utmattad. Fortfarande var det ingens om vågade flytta sig. Harry reste sig igen. Vände sig mot den plats där hans närmaste vänner fanns.
”Det är över.” Återigen, tyst. Tystnaden bröts då Hermione sprang fram, kastade armarna om Harry. Strax där på sprang Ginny fram med. De tre stod och kramade om varandra, fler och fler anslöt sig till kramkalaset. Hermione tittade upp, runt om kring sig med en sökande blick. Vart var Ron? Han hade varit alldeles intill henne för bara några minuter sen. Hon vände blicken mot Harry igen som stod och kramade om Ginny ordentligt. Hon vände sig om och tog sig ut genom folkmassan. När hon stod helt ensam vände hon sig återigen om. Såg på den hjord av häxor och trollkarlar som stöttade upp varandra. Men hon brydde sig inte om vem som kramade om vem, hon letade bara efter en person. En person hon inte hittade.