För ditt liv

Hennes hjärta tog ett skutt när mannen tog hennes arm och började att gå med henne.
"Jag tackar för gästfriheten men jag tror inte jag kan stanna så länge. Jag letar efter ett jobb." Hon såg ner med en suck.
"Skörden har varit för hård och mor och far har det svårt." Försiktigt sneglade hon på honom medan hon funderade.
"Är inte ni vår markägare?"

Dean tittade ner på henne medan han drog ut stolen mitt emot hans åt henne. "Det är möjligt. Vad sade du att du hette?" frågade han medan han funderade.
Det var sant att han ägde en del mark, men han såg nästan aldrig till dem. Clive skötte det mesta åt honom så han visste inte mer än namnen på dem som bodde på marken.
Och om den här kvinnan bodde på hans mark vore det inte konstigt om hon jobbade här. Clive började faktiskt bli gammal och kunde behöva hjälp med allt arbete.

"Mitt namn är.." Hon satte sig mendan hon såg fundersamt ut, som hon hade glömt vad sit eget namn var.
"Mitt namn är Felicia O'Hara. Dotter till Franz och Keyla O'Hara." Hon såg på honom.
"Du verkar inte veta vad jag menar. Vi lånar er mark och har våra grönsaker på den och ger hälften av pengarna till er." Hon såg på honom medan hon log mjukt.

"Oh", sade Dean bara. Han hade aldrig tänkt på vart pengarna kom från, bara att han hade dem.
Han satte sig tungt på sin egen stol och betraktade henne.
"Nå, Felicia. Vad skulle du säga om att arbeta för mig? Här på slottet? Du får ett eget rum och självklart får du betalt", sade han och knäppte händerna på bordet medan Clive kom ut ur köket och började servera soppan.

Hon såg på honom medan hennes ögon blev klotstora.
"Jobba...? Här?" Hon såg på skålen med soppa och kände genast hur hungern rev i henne. Utsvulten som ett djur.
"Men pengarna kommer att gå till mor och far och efter en stund kommer de ändå komma tillbaka till er. Vi har två års skulld till er." Hon lade huvudet på sned medan hon rynkade pannan. Mannen verkade inte vara så klipsk med pengarna han tjänade.
"Hur gammal är ni??"

Dean stirrade omkring sig och gjorde sedan en grimas till Clive som av någon anledning låtsades som om han inte sett något. Han hade ingen aning om kvinnan pratade om.
Det blev inte så mycket bättre av den sista frågan.
Han satte vinet han skulle dricka i halsen och var tvungen att hosta ett tag innan han kunde svara. Han passade på att tänka hårt under hostattacken.
Han var 5 000 år gammal, men det kunde han förstås inte säga till Felicia. Hur gammal var hon? Han stirrade på hennes ansikte. Femton? Tjugo? Trettio? Hur skulle han veta? "Ehum...", började han. Clive visade upp tio fingrar två gånger bakom hennes rygg och sedan tre. "Tjugotre. Jag är tjugotre år gammal", sade han och bad till djävulen att han hade gissat någorlunda rätt.

Hon skrattade roat och log mot honom.
"Vi kanske båda slog i huvudet lite för hårt." Hon log mot honom och började äta och hon såg sedaan upp.
"Du verkar bara så... annorlunda." Hon tog en bit bröd medan hon lade huvudet på sned.
"Vill du veta något om mig eftersom du vill att jag jobbar här." Hon tog en tugga medan hon såg på honom med lugna ögon.
Hennes hår låg över axlarna och huden var lika slät som på en staty.

Dean svalde ljudligt och skrattade nervöst. Han blev genast allvarlig när hon ställde sin fråga och han ställde försiktigt ner glaset. "Jo. När du var i skogen. Minns du något? Något om mig? Eller vad som hände dig?" frågade han med låg ton samtidigt som han betraktade henne och väntade på hennes reaktion.

"Jag var red genom skogen som kommer till den mörka. Men jag minns inte att jag red in i själva skogen. Du vet vad jag menar. Jag såg inte dig." Hon lade huvudet på sned.
"Jag bor i byn Gullswich och för att komma dit måste man rida genom skogen. Så jag gjorde det men det tog bara tio minuter." Hon blev röd i ansikktet.
"Men det är väll inte den skogen ni menar?"

Dean slappnade av. Det verkade som om Hugo hade vridit på några spakar i hennes huvud.
"Nej. Det är inte den skogen jag menar", sade han och började äta för att visa att den diskussionen var över.
Han fortsatte att äta tills soppan var slut och började bre ett bröd medan han frågade Felicia: "Tänker du acceptera mitt erbjudande?"