Prs mellan Hermione Granger12 och Holytail

Utanför dörren stod en lång ung man. Han hade långt brunt hår och elaka svarta ögon kantade med långa mörkbruna ögonfransar. Alvkungen.

Bakom sog hade han en stor armé av beväpnade alver.
"Vakter! Angrip dem! Vi behöver fler i armén." Hans röst var mörk och skrovlig.

"Tree, följ bara efter mig!" viskade jag och försökte låta modig och stark, men misslyckades totalt och lät bara ynklig och rädd.

Aja, jag tog min pilbåge och sprang fram till ett av fönstrena på min trädkoja.
Jag öppnade hastigt fönstret och vigt hoppade ner på marken.
Tree följde smidigt efter.

Ett brakande bakom mig får mig att vända på huvudet. Det borde jag inte gjort. Alvkungen stirrade på mig med en galen blick.

Alvkungen hoppade också ut genom fönstret och följde efter oss.
"Kom Tree, vi måste springa!" ropade jag och började springa för mitt liv.

Jag förstod vad han menade och sprang tätt bakom honom.

Jag och Tree var ungefär exakt lika snabba. Hon sprang fort bredvid mig.
Jag sprang snabbare än det snabbaste jag någonsin sprungit. Jag började känna blodsmak i min mun och min hals kändes tjock.

Bakom oss hade alvkungens vakter börjat skjuta pilar mot oss. Det ven sylvassa pilar genom luften, men jag och Tree duckade smidigt.

En brännande smärta i armen får mig att titta dit men tittar snabbt bort igen. En pil hade träffat mig.

Men jag fortsatte springa. Tills benen inte bar mig och jag behövde sätta mig ner.

Jag såg hur en pil träffade Trees arm.
Men hon fortsatte springa.
Tills hon plötsligt satte sig ner.
Jag vände mig om och såg att alvkungen är borta. Men vi var ännu inte säkra.
Jag tog upp Tree på min rygg och fortsatte springa.
Jag kände hur allt omkring mig började snurra tills jag föll ihop i en utmattade hög på marken.

Loi föll ihop.
"Hur är det?" Frågade jag panikslaget medans jag tog ut pilen ur armen. Jag stönade och la mig ner i gräaet. Lät Loi vila sig.

Plötsligt vaknade jag upp. Jag låg mitt i skogen på hård och mossig mark.
Ett vackert flickansikte kollade oroligt på mig och frågade hur det var.
Jag försökte fråga vad som hade hänt, men var för trött och somnade innan jag hann fråga.

Jag vaknade upp igen. Då kom jag ihåg vad som hade hänt. Och flickan var ju Tree. Jag undrade hur hon mådde efter pilens gift.
Försiktigt reste jag mig upp och borstade av mina gröna kläder med händerna.
"Tree?"

Jag bara låg där ur stånd att röra mig eller prata, medans jag hörde på Lois röst som blev paikslagnare för varje gång han sa mitt namn. Jag gav ifrån mig ett litet mumel.