Prs med 1233679

Claudia kokar fortfarande av ilska när det är lunch. Hon sitter bredvid Doris på änden av det nästan tomma Hufflepuffbordet - de är där tidigt - och hugger sin gaffel i köttet som om hon ville mörda det. Hur kunde han? Dels är det nog skuldkänslorna som gör henne så arg också. Hade hon vetat hur man skulle avvärja så skulle de inte ha förlorat de där poängen. Ändå var det Doris som fick skäll, inte hon. Snälla, känsliga Doris som inte verkar ha någon aptit alls, utan bara petar i maten med ledsen min. Claudia måste säga förlåt, måste.
"Du", börjar hon osäkert med låg röst, och Doris ser på henne under lugg. Men hon flackar snart till med blicken och återgår till att röra runt i såsen. "Jag..." fortsätter Claudia och biter sig i läppen. Gör det bara, uppmanar hon sig själv. Säg det bara. "Det... Det var inte Poleto man skulle använda." Doris ler svagt, fortfarande med blicken på tallriken.
"Nej, det var visst inte det."
Claudia harklar sig. "Du.. Förlåt. Hade jag vetat hur man skulle göra hade du inte fått skäll. Och Snape skulle inte ha dragit av de där poängen." Doris tittar upp och ler lite. "Det är okej, Claudia. Jag menar, Snape är ett svin och så, men det var inte ditt fel. Jag visste inte heller hur man skulle göra." Hon tystnar och Claudia andas lättat ut. Doris tog tydligen inte så illa vid sig som hon trodde. I samma sekund dimper Hannah, Susan och Lucy ner på bänken mitt emot dem efter sin lektion i förvandlingskonst. Efter att alla tre har tagit för sig av maten tar Susan till orda.
"Alltså, vet ni något om varför en massa poäng har försvunnit från Hufflepuff?" börjar hon försiktigt. Claudia kastar en bekymrad blick på Doris. Hoppas folk inte kommer kritisera dem för poängen. Lucy fortsätter: "Och en Ravenclaware talade om för oss att ni hade nån slags sammandrabbning med Snape på försvar mot svartkonster-lektionen, så, eh..." Hennes ord dör ut och Claudia skruvar besvärat på sig. De vet.
"Eh.. Jo, alltså, ehm..." stammar hon. Doris börjar prata i hennes ställe och Claudia ser förvånat på henne.
"Jo, vi skulle öva på icke-verbala besvärjelser, alltså Claudia skulle förhäxa mig utan att tala och jag skulle avvärja utan att tala, men sen så blev jag nervös och glömde hur man avvärjde..." Doris tystnar och hänger med huvudet och Claudia fortsätter snabbt. "Och Snape kom fram och skällde på oss och jag råkade protestera och så drog han av 20 poäng för det och 40 för besvärjelsen." När hon har slutat ser både Hannah, Susan och Lucy medlidsamt på dem. "Det gör inget", försäkrar Hannah och lägger handen på Claudias axel. "Det är bara 60 poäng, det tar vi lätt igen", håller Lucy med. De är verkligen snälla, alla tre. Claudia ler och börjar äta. Hon är faktiskt riktigt hungrig, märker hon.

Efter det Hannah, Susan, och Lucy sa lyckas Doris få i sig lite mat. Hon försöker intala sig själv om att 60 poäng inte är så mycket, fast hon vet att det är väldigt mycket ändå. Claudia har börjat prata lite med dom andra. Doris kollar ner i maten. Tänker att det kanske är Ally som lagat den. Gillar ens Ally att laga mat? Det skulle kännas hemskt att äta mat tillagat av en söt liten husalf, som har blivit tvingad till det. Doris vill gärna veta mer om husalfer. Finns det böcker om dom? Claudia kanske kan lite mer om dom. En kväll där hon och Claudia sitter och diskuterar husalfer skulle vara fantastiskt.
- Doris? Claudia skakar henne på axeln. Doris kollar genast upp. Alla fyra har ställt sig upp.
- har du ätit klart? Frågar Claudia. Doris nickar och ställer sig också upp.
-vi tänkte gå ut, jag har godis med mig, säger Hannah.
- okej, säger Doris och följer efter. Godis är ju gott, och Claudia, Hannah, Lucy och Susan är trevliga.

Höstsolen lyser från en ljusblå himmel och bara en svag bris rufsar om Claudias hår. Hon, Doris och de andra har hittat ett riktigt bra ställe vid en stor sten och ett nedfallet träd en bit in på området. Claudia lutar huvudet mot stenen bakom sig, drar upp knäna till bröstet och sluter ögonen. Bredvid henne vid stenen sitter Lucy och Doris är på hennes högra sida. Hannah och Susan har tagit plats på trädstammen mitt emot dem.
"Får jag påsen?" undrar Claudia och avbryter Lucys och Hannahs diskussion om huruvida mintstänger eller sockervaddsfjäderpennor är godast. Claudia sticker ner handen i den bruna påsen med Godisbaronens logga på och gräver upp en kladdig lakritsstav. Hon tar en tugga och frågar sedan:
"Så, vad tycker ni om Snigelgubben då?"
Lucy rycker på axlarna. "Han är väl okej." Doris och Hannah mumlar instämmande, men Susan lutar sig fram och säger med låg röst:
"Justin talade om för mig att han hade hört av Ernie att Harry Potter är en typ, naturbegåvning i trolldryckskonst", säger hon och Hannah ser förvirrat på henne.
"Ja, nu när du säger det så minns jag också något sånt. Men alltså, han var väl inte sådär duktig när Snape var lärare?" Ett förbryllat mummel går genom hela gruppen.
"Alltså, jag är inte säker. Vi har ju aldrig haft trolldryckskonst med Gryffindorarna innan. Men jag har aldrig fattat det som att han var så jättebra på det. Det var alltid Granger." Susan skakar lätt på huvudet och rättar till sin mantel. De sitter där i tystnad ett tag.
"Men apropå Potter", säger Claudia med dunkande hjärta, "tror ni på att han är Den utvalde?"

- jag tror absolut han är den utvalda, börjar Hannah. Han var så trevlig och bra i DA. Jag saknar det så himla mycket. Det var något av det roligaste som någonsin hänt under mina år på Hogwarts. Vi var liksom en storgrupp vänner från olika elevhem som hade så himla kul tillsammans. Och vi var bra också. Och allt var ju pågrund av Potter. När Hannah är klar tar hon ett andetag. Hon pratade verkligen snabbt. Hannah ler. Alla andra också. Doris får tillbakablickar och fnissar till. Man märker nästan hur alla får tillbakablickar i sina huvuden. Alla utan Claudia. Hennes mun är bara ett smalt streck. Hon kollar irriterat på Hannah. När Hannah upptäcker det kollar hon förvånat på Claudia.
- vadå? Frågar Hannah, och höjer på ögonbrynen.
- så skulle du ju inte sagt för två år sedan precis, mumlar Claudia och kollar ner i gräset. Hannah tystnar. Det gör alla andra också. Efter några långa sekunder tänker Doris att hon borde säga något. Men vad hon än säger kommer hon göra någon upprörd, och konflikter är något Doris alltid haft svårt för. Särskilt att vinna dom.
- Men, seriöst? Säger Lucy plötsligt. Du behöver väl inte ta upp sånt som hände för två år sen!? Överdrivet, avslutar Lucy och himlar med ögonen . Lucy försöker få ögonkontakt med Claudia. Men det går inte så bra. Doris försöker få en glimt av Claudias ansiktsuttryck, bakom det lockiga håret. Men det går inte heller så bra.
- du trodde ju till och med han dödade Cedric! Det kallar jag överdrivet, säger Claudia bestämt och kollar upp. Hon ser irriterad ut när hon kollar på Lucy. Doris är så glad att det inte är henne själv Claudia kollar sådär på. Sen ser Doris på Susan. Hon kollar bort. Doris förstår henne. Kvällen innan han dödades körde alla fem sanning eller konka i sovsalen. Susan fick ur sig att hon var hemligt kär i Cedric. Kvällen då han dödades syntes hon inte till alls. Doris önskar att hon och Susan kunde bli lite närmare vänner. Dom är så lika på många sätt. Inte för att Doris var kär i Cedric. Han är inte riktigt hennes typ. Men dom är tillexempel dom enda som varit tysta i just denna diskussionen hittills. Doris kollar tillbaks på Claudia. Tänker att Susan kanske inte vill att hon stirrar på henne. Alla är knäpptysta. Claudia sträcker fram sin hand mot godispåsen, men Lucy rycker den snabbt ifrån henne. Sen reser hon sig upp och går och sätter sig några meter längre bort. Hannah följer efter. Claudia går med raska steg mot slottet. Doris vet inte vad hon ska ta vägen. Hon ska inte sätta sig med Hannah och Lucy för då sviker hon kanske Claudia. Ska hon följa med Claudia? Eller kanske sitta kvar med Susan? Men vad ska hon isåfall säga? Om hon följer med Claudia kommer Susan bli ensam. Claudia kanske tog det föregivet att Doris skulle följa med henne, och blir besviken på henne nu. Såna här situationer hamlar Doris i alldeles för ofta. Hon hatar dom situationerna. Men tillsist bestämmer hon sig att sitta kvar med Susan, medan hon ser Claudia småspringa in i slottet.

Korridorerna är nästan öde när Claudia skyndar genom slottet. Hon är bara tvungen att komma bort från dem. Hur hände det här? Ena stunden hade de det så bra och sedan...
Claudia bestämmer sig för att gå till ugglesalen. Det är alltid lugnande att sitta där, och dessutom är det inte särskilt troligt att det skulle vara någon där vid den här tiden på dagen. Hon öppnar dörren och stiger in i en värld av hoanden, prasslande vingar och ugglor på pinnar. Hon kan inte se Echo, men å andra sidan är det ju hundratals ugglor här. Benbitar och gammal ugglespillning krasar under hennes gymnastikskor när hon går mot fönstret och tittar ut. Hon kan inte se Hannah, Lucy, Susan och Doris härifrån, bara den förbjudna skogen. Snacka om utsikt. Claudia suckar och kryper ihop i fönstersmygen med knäna uppdragna mot bröstet. Hon blinkar febrilt bort tårarna som bränner bakom ögonlocken. Varför var hon tvungen att dra upp Cedrics död och omständigheterna runt det? Hon borde ha fattat att det var ett känsligt ämne och hållit tyst för en gångs skull. Inte för att Diggory betydde mycket för henne. Snygg, äldre kille, bra på quidditch, Hogwarts 'riktige' förkämpe i turneringen. Och som sedan dog. Med Potter på något sätt involverad. Varför är det alltid Potter? Potter hit och Potter dit.
Plötsligt hör hon hur dörren öppnas och torkar snabbt bort tårarna i ögonvrån. Det visar sig vara Lucys lillasyster Cassandra och hennes kompis Hazel. Claudia svär, tänk om Lucy har skickat dem med något taskigt meddelande.
"Och vad tusan gör ni här?" frågar hon vasst och försöker dölja sina rödsprängda ögon. Cassandra vänder sig emot henne och hennes blonda lockar svänger kaxigt.
"Vadå, får man inte skicka ett brev?" svarar hon ettrigt. Hennes kompis håller på att fästa ett brev vid en liten grå uggla, men Cassandra har ögonen stadigt fästa på Claudia. Om hon är förvånad över att se henne där visar hon det inte med en min.
Claudia mumlar något till svar. "Förresten", fortsätter tjejen och flinar lite, "din lektion började för typ fem minuter sen." Claudia flyger upp, hon får bara inte komma för sent. Hon rusar ut och väser "Inte ett ord till Lucy, förstått?" till Cassandra på vägen. Sedan börjar hon navigera sig genom Hogwarts till klassrummet. Vad hade hon för lektion nu igen? Just det, trollformellära. Med hela Hufflepuff. Med Lucy och de andra. Inte bra. Claudia hoppar över ett hål i trappan och ökar farten lite till.

Doris sitter vid samma bord som Susan, när Claudia kommer flåsande in i klassrummet. Claudia sätter sig snabbt ner bredvid Doris. Claudia märker inte att Doris försöker möta hennes blick, utan börjar gräva i väskan efter sin trollstav direkt.
- tio minuter försent miss Gonzales, piper Flitwick, uppifrån böckerna där han står. Det blir två poängavdrag från Hufflepuff. Doris hör hur Hannah säger tack med en ironisk röst, och hur Claudia suckar. Tillsammans har dom lyckats dra av sextiotvå poäng på en dag. Det skulle inte förvåna Doris om det var rekord. Det känns konstigt att tänka att det var igår som Doris träffade Ally. Det känns som evigheter sedan. Hon och Claudia kan kanske gå till Ally senare idag? Det kanske skulle göra Claudia lite gladare, tänker Doris.
Det blir en vanlig lektion där dom övar på trollformeln widdiwasi. Redan på andra försöket får Claudia den lilla stenen att sväva högt upp i luften. Hannah och Lucy får den inte ens att sväva hälften så högt, vilket gör att Claudia får kämpa för att inte le allt för mycket.Doris får den faktist att studsa upp några centimeter, men den åker ner innan någon hinner se. Det var iallafall bättre en Zacharias som råkade skjuta stenen mitt i ansiktet på stackars Flitwick. När lektionen är slut plockar Doris och Claudia ner sina saker så snabbt så möjligt och skyndar sig ut i korridoren.

"Äntligen", mumlar Claudia för sig själv. Dagens sista lektion. Slut. Dagen har inte direkt varit bra. Bråk med Snape, bråk med tjejerna, sextiotvå poängs avdrag och nu en massa läxor som väntar på henne. Man kan bli galen för mindre. Claudia suckar och fortsätter att gå. Doris småspringer bredvid. Allvarligt talat är Claudia lite sur på henne. De ska ju föreställa vara bästa vänner, så Doris kunde faktiskt ha stöttat henne lite. Innerst inne vet Claudia att det inte är Doris fel, att hon bara inte gillar konflikter. Men det är mycket enklare att intala sig att det är Doris fel och inte hennes. Claudia ökar farten ännu lite mer så att Doris får kämpa för att hinna med.
De är äntligen framme vid uppehållsrummet och Claudia går raka vägen till deras sovsal. Hon slänger sig på sängen och blundar för ett ögonblick. Efter ett tag kan hon höra hur dörren öppnas och gissar att det är Doris som kommer in. Att döma av ljudet så rotar hon i sin väska. Strax efteråt öppnas dörren igen och Hannah, Susan och Lucy anländer fnissande. Claudia kan nästan känna deras blickar på henne, och plötsligt uppfattar hon:
"Men seriöst, ligger hon och sover?" Mer fniss. Claudia får nog. Hon reser sig upp, rafsar åt sig sina läxböcker och går snabbt genom rummet och ut i uppehållsrummet som är fullt av ljud och stojande. Hon sätter sig ensam i ett hörn och sprider ut böckerna framför sig. Hon tänker sitta där så länge hon bara kan.

Doris sitter i sin säng med en bok framför näsan. Hon kan inte koncentrera sig. Hon står inte ut med Lucys, Hannahs och Susans skitsnack. Eller egentligen är det bara Lucy och Hannah som snackar på. Susan sitter mest och kollar på. Doris vet inte om Claudia är en person som vill ha tröst, eller vara ensam när hon är ledsen. Doris har aldrig sätt henne ledsen. Är hon ens ledsen? Hon borde ju vara det.
Tillslut bestämmer sig Doris för att gå ut till Claudia. Hon går snabbt ut, och råkar slå igen dörren lite för hårt bakom sig. Det vimlar av massa folk i gula slipsar utanför dörren. I ett hörn sitter Claudia. Doris går fort mot henne, medan hon råkar välta ner en blomkruka på vägen. När hon slutligen kommer fram till Claudia sätter hon sig ner bredvid henne. Vet inte riktigt vad hon ska säga.
-hej, säger Claudia utan att kolla upp från läxorna.
-hej, svarar Doris snabbt och fortsätter kolla rakt fram. Vad ska man säga? Är det normalt att det ofta blir långa tystnader mellan några som ska förställa bästa vänner? Egentligen borde kanske Doris vara arg på Claudia. Deras fjärde år var inte det bästa precis. man brukar inte nämna allt som hände.
Särskilt inte om man är en Hufflepuff. Men Doris kan inte vara arg på Claudia. Hon vet att hon inte riktigt menade det, utan att det bara slank ut ur hennes mun.
Doris inser att dom suttit tysta i mer en två minuter nu. Doris måste säga något. Men vad?
- Doris, börjar Claudia. Hon kollar upp från läxorna och ser Doris rakt i ögonen.
- vad? Svarar Doris, som är väldigt glad att någon avbröt tystnaden.

(nästan en månad... jag borde skämmas xc)

Claudia tvekar lite innan hon fortsätter. Borde hon verkligen säga det här? Tänk om hon förstör allt. Men innan hon har ändrat sig slinker orden ur hennes mun:
"Håller du med dem, eller?" Hon låter aggressiv, arg, som om hon tror att Doris tänker svika henne. Innerst inne gör hon ju egentligen inte det, men det bara blir så. Och Doris kryper som vanligt ihop, sänker blicken tills hon stirrar ner i bordet. Claudia svär inombords, men hon vägrar att ta tillbaka det hon sagt. Istället höjer hon på ögonbrynen när Doris inte säger någonting. "Nå?"
"Nej", mumlar Doris och flackar med blicken. Svaret kom snabbt. För snabbt. Claudia vet inte om hon tror henne, ändå mjuknar hon lite inombords. Doris har ju all anledning att vara sur på henne, så många bråk som hon startat. Hon bestämmer sig för att godta förklaringen, det finns liksom en gräns för hur mycket man kan bråka på en dag, och lutar sig lite närmare Doris.
"Har du övat nåt på waddiwasi?" undrar hon och Doris skakar på huvudet, märkbart lättad över bytet av samtalsämne. Claudia skruvar fast korken till sin bläckflaska ordentligt och skjuter fram den mot henne.
"Försök."
Doris plockar fram sin trollstav och Claudia tar det som ett ja. Och hon försöker, om och om och om igen. Hon lyckas inte direkt bra, men framemot slutet kan hon faktiskt få stenen att flyga upp en decimeter eller så. Claudia nickar uppskattande åt henne och får ett svagt leende tillbaka.
Uppehållsrummet är tomt nu bortsett från dem, även om det ännu inte är så sent att husalferna kommer och städar. En snabb blick på den svarta och gula klockan på väggen visar att den är halv tolv, och Claudia fångar bläckflaskan från luften där den nu svävar.
"Vi borde gå in i sovsalen, klockan är mycket", ler hon och plockar snabbt ihop böckerna. Doris ser väldigt trött ut, men ändå glad, och hon går före in i sovsalen där Hannah och de andra säkert redan sover. Claudia följer efter, kryper ner i sin säng efter att ha bytt om till pyjamas och sommar i samma stund som hon lägger huvudet på kudden.

Shit! Du har ju fått vänta i evighete!!
Förlåt!!


Doris vaknar av att Claudia viftar med sin fjäderpenna i ansiktet på henne.
- Morgnar då båda försover sig är hopplösa, klagar hon. Upp med dig nu!
Doris gnuggar sig kring ögonen och kliver sakta upp. Hon lyssnar halvt när Claudia går igenom alla Doris lektioner för dagen. Hon packar även ner alla böcker i Doris väska så det ska gå snabbare.

Efter Doris har klätt på sig, borstat håret, och tvättat ansiktet går dem tysta ner till frukosten. Dem är tysta hela vägen. Dom går tysta in i stora salen. Tysta fram till Hufflepuffbordet. Doris känner blickar i nacken. Hon känner att någon pekar och att några viskar. Doris tänker att det är Hannah och Lucy som säkert varit skvallerbyttor, och pratat om Claudia. Men sen upptäcker Doris att Claudia går flera meter framför Doris. Det är Doris alla kollar på. Doris vet inte vad hon ska göra. Hon har aldrig varit i en liknande situation innan. Hon kollar på Claudia. Hon har satt sig bredvid Stephanie. Båda två sitter med huvudena böjda över The Daily Prophet. Doris ökar farten och går snabbt fram till dem och sätter mig ner. Claudia kollar hastigt upp från tidningen. Hon ser bekymrat på Doris.
-vad? Frågar Doris. Claudia biter sig i läppen och ger Doris tidningen. Det är en bild på hennes mamma som ser sig omkring och ser förvånad ut. Hon har en sår i pannan. Café i Hogsmeade rånat, står det med stora bokstäver. Doris första tanke är att börja läsa. Men hon vill inte. Hon förstår redan vad som har hänt. Deras café är rånat och hennes mamma har troligen blivit misshandlad eller hotad av dödsätarna. Det var därför alla pekade och viskade. Doris känner hur ögonen börjar tåras. Varför rånar någon deras lilla fattiga café? Varför inget annat med mer pengar? Är det bara för att dem är blodsförrädare?
- Du Doris, börjar Claudia.
- Jag hoppar nog lektionerna idag, avbryter Doris. Hon tar tidningen i handen och går upp mot sovsalen.
- Jag är hemskt ledsen för det som hänt, säger Ernie när Doris passerar. Doris svarar inte. Hon ger honom inte ens en blick. Hon ångrar det genast. Han ville ju bara vara hjälpsam. Men just nu vill hon bara upp och klappa Kokos.