Tillsammans är vi starka

MIN LILLA ELLIS GÖR EN FANFICTION UTAN ATT TAGGA MIG??!! *Förkrossad*

Jag tycker du är underbar även om du tydligen glöööömt mig! Dx

Kapitel 3.

När vi ätit våran kyckling var alla mätta och trötta. Vi fixade fram sovsäckar och bestämde oss för att sova under bar himmel. Vi kröp ned medans solen fortfarande stod en liten bit uppe på himlen. Jag satt i min sovsäck och kollade upp på stjärnorna som började visa sig. Sakta men säkert blev de fler och fler. Plötsligt märkte jag att himlen inte längre var blå, utan nu var den en mörkblå, fin färg. Jag la mig ned och somnade direkt.

- Lynx, Liras, Willie! Vakna!! skrek Emilia högt. Det första jag såg när jag vaknade var Emilia som satt upp och skrek. Willie och Liras hade nu också vaknat.
- Vad är det, Emilia, frågade jag henne. Men hon kunde knappt prata.
- Lugna ned dig, sa Willie med en lugnande röst. Emilia började bli lite lugnare nu.
- Vi måste ge oss iväg, sa hon och nickade.
- Varför? frågade Liras.
- Det var dödsätare här i natt, svarade hon och kollade på oss med sina mörkbruna ögon. Alla tre kollade med stora ögon på henne.
- Jag berättar mer sedan, men nu måste vi plocka ihop och ge oss iväg, sa hon sedan. Vi nickade instämmande.
- Men hur ska vi få plats med allting då? frågade Liras. Jag tänkte ett tag och sedan slog det mig.
- Den där påsen du har som förminskar saker, har du kvar den? frågade jag honom.
- Bra idé, men nej. Den måste ha åkt av när taket föll, sa han efter att han hade kollat bland sina fickor.
- Men då får vi väl leta efter den, sa Willie.
- Willie och Liras får leta efter den där påsen så fixar jag och Emilia packningen, blir det bra?
- Men jag vill leta, sa Emilia.
- Jaja, då får du och Liras leta och jag och Willie fixa.
De andra mumlade "okej" och Emilia och min bror började gå åt hållet jag hittade de.
Jag tog en sovsäck och började trycka ned den i fodralet. Willie började göra samma sak.
- Så, vad är ditt favorit ämne, frågade han. Jag kollade upp.
- Försvar mot svartkonster tror jag, själv då? svarade jag.
- Samma här, sa Willie. Jag nickade till svar. Ingen sa någonting och jag fortsatte med sovsäcken.
- HALLÅ!! hörde jag plötsligt någon skrika.


Det här blev inte så spännande som jag hade tänkt, men hoppas att det är okej ändå. Tre saker till;
Förlåt för att det blev sent, jag var på hajk i helgen och jag glömde bort på i måndags.
Taaaack för alla fina kommentarer, kram på er ♥
Och till sist, FÖRLÅT FÖR ATT JAG GLÖMDE ATT TAGGA DIG HANNA!!! ♥♥

Och jag vet att kapitlet inte blev så långt och inte jättebra, men jag hann inte skriva mer.

kan jag dra mig ut, tycker inte om så himla många dialoger...

Såklart, jag tvingar dig inte att läsa!

eller jag läser, men jag komenterrar inget svar, för det kan då komma klagomål så du vet

jättebra längtar till nästa ♥

Så braaaaaaaa!Och supermegaazumfantastiskt! ♥ ♥

jag med verkligen toppenbra ff!

Jätte mega bra!

Taaaack alla underbara underbaringar! ♥