PRS mellan cool-machoman och cute-tönt

Daves hjärta började rusa när han kände Toms hand om sin nacke och deras pannor möttes. Hans ögon var fixerade på Toms läppar och det tog några sekunder innan hans hjärna lyckades förstå frågan. "Ja-ah" svarade han och ordet blev till en flämtning när Tom smekte hans kindben.
Han såg in i pojkens grönbruna ögon och slogs av hur attraktiv han var. Han hade aldrig riktigt dragits till människor på det här sättet, visst hade han haft kändiscrushar men de hade alltid varit så ouppnåeliga.
Tom var nära, både fysiskt och mentalt. Ändå ville Dave ha honom ännu närmare. Eftersom att han i princip låg ovanpå Tom lät han sin hand vila på hans bröstkorg och lät försiktigt sina läppar möta hans.
Herregud herregud herregud!
Toms läppar var så otroligt mjuka, och när Dave försiktigt avslutade kyssen saknade han dem redan. Han kände sig lätt drogad, höll tillbaka fånléendet och smekte försiktigt Toms bröstkorg. Han vågade inte möta Toms blick, men ville inte heller dra sig bort. Tänk om han var arg?
Förlåt, men det är faktiskt inte mitt fel att du smakar väldigt gott.

En låg flämntning lämnade Toms läppar när han kände Daves varma hand på sitt bröst, och inte en lång stund efter mötte deras läppar. Han spärrade chockat upp ögonen och spände sig, men efter en stund gav han efter och särade på läpparna. Han placerade sin hand på hans bakhuvud, trasslade in sina fingrar i hans hår och när de avslutade kyssen så rodnade han. Mer, han ville bara ha mer och ville bara komma närmare - hud mot hud och läppar mot läppar..
Han greppade tag i hans tröja, mötte hans blick och letade efter något slags accepterande. Sakta började han dra av honom tröjan, slängde iväg den när den var av. Han bet sig i läppen, lät sina händer sakta glida över hans rygg upp till axlarna. De fortsatte glida ner över hans armar, han kramade försiktigt hans biceps innan han lät de glida upp till axlarna igen. Sakta smekte han honom över bröstet och sedan över magen. Han flämtade tyst till när han kände musklerna under den varma huden, mötte hans blick. Ett leende spred sig på hans läppar. "Du är så fin." mumlade han, och gav honom en djup tungkyss. Kyssen bevarade något längre än den senaste och han var tvungen att ta ett djupt andetag efteråt för att samla sig. "Vi.. vi borde sova nu." stammade han fram, svalde hårt. Han var rädd att det skulle gå för långt, så långt att han inte skulle kunna ha någon självkontroll längre.
Tom puttade försiktigt bort Dave så att han kunde flytta sig så att det fanns mer plats åt honom. När även Dave lagt sig ner på ett mer bekvämt sätt lade han sig så nära honom han kunde. Han lindade armarna runt honom och placerade en mjuk kyss på hans bröst innan han lade sitt huvud där. "Godnatt, jag.." viskade han, avbröt sig själv och bet sig i läppen. .. gillar dig? Älskar dig?
En kort stund efter att han slutit ögonen somnade han, med n känsla av kärlek och trygghet.

Dave kämpade för att behålla självbehärskningen när Tom greppade tag i hans tröja - men hans andhämtning blev avsevärt tyngre när hans nakna bröst blottades. Toms händer letade sig över hans rygg och upp över axlarna, utforskade hans kropp.
"Ja" andades Dave, kände hur hans hud knottrades under pojkens beröring. Biceps, axlar igen, bröst - herregud - mage. Han höll på att förlora kontrollen över sin kropp och knäppte händerna bakom huvudet för att hindra sig själv från att röra vid Tom. Magmusklerna spändes under huden när hans händer vandrade nerför magen, men så försvann de. Nej, sluta inte.
Tom kysste honom istället och Daves bröst fylldes av så mycket värme att besvikelsen inte fick plats. Han tänkte just svara att Tom också var fin när han sa att de borde sova. Han suckade lågt, var allt annat än trött, men vad skulle han göra? Han lindade sina armar runt Tom och lutade hakan mot hans huvud. Snart blev pojkens andhämtning djup och regelbunden - han hade somnat.
Dave själv sov inte mycket den natten.

Tom vaknade av ljudet från klockan som ljöd över området. Han var omfamnad av två starka armar och paniken började växa - han spände sig och instinkterna sa till honom att fly. Hans blick mötte ett par blåa ögon och han slappnade genast av. Dave.
Ett leende spred sig på hans läppar av tankarna om vad som hänt förgående natt, innan han sänkte blicken med rodnande kinder och bet sig i läppen. Han skämdes - han hade varit hög på alla känslor och tappat självkontrollen helt. Men han hade varit överlycklig, han hade aldrig känt en sådan känsla förr.
"Godmorgon." sa han, kysste honom mjukt på hakan. Han drog sig loss ur hans grep, satte sig gränsle över hans midja och böjde sig fram. Med en utmanande blick mötte han Daves, gav honom en mjuk kyss. "Tack för igår, förresten." viskade han när de särat på läpparna, bet sig i läppen.
Herregud, vad håller du på med?! Han började rodna, sänkte blicken och reste sig snabbt upp, började klä på sig. "Vi ses där ute sen." mumlade han, gick in på toaletten för att fixa sig. Han hatade att han var så osäker i sig själv, men han hade aldrig gjort det där med någon förr. Visst, han hade gjort det här om kvällen när han varit full. Men det hade inte varit lika betydelsefull som detta.

Dave stönade lågt och lade armen över ögonen när han hörde klockan. Ugh. Vid rörelsen upptäckte han att han hade armarna om något - eller snarare någon. Han öppnade ögonen och såg en rodnade Tom. Åh, just det, okej... Hans sömndruckna hjärna försökte minnas hur man betedde sig när man vaknade upp med en übergullig kille innan han insåg att han inte hade särskilt mycket erfarenhet inom ämnet.
Det verkade dock inte vara särskilt svårt, och när Tom satte sig gränsle över honom och böjde sig ner tog han tag i hans nacke, drog honom närmare. "Tack själv, och tack för ett trevligt uppvaknande" log han. Han kände sig sorglös och - ja, faktiskt - förälskad.
När Tom rodnande försvann in på toan rynkade han lätt på pannan. Ångrade han sig? Dave bestämde sig för att han fick ta upp det med Tom senare, klädde på sig och drog en hand genom håret innan han gick ut på gårdsplanen.

När Tom nästan var klar hörde han dörren öppnas och glada, skrattande röster. Han mötte sin egen blick i spegeln och greppade tag i handfatet, stelnade till.
Försiktigt öppnade han toalettdörren, smög så tyst han kunde ut
"Usch, här kommer bögen."
Tom vände sig om. Killarna skrattade, och Jack stod med armarna korsade över bröstet och ett stort flin på läpparna. Han gav honom ett falskt leende och en kylig blick. "Vad sa du?"
"Jag sa: Usch, här kommer bögen." upprepade han. Tom svalde hårt, gick fram till honom och satte sina händer på hans bröst. "Det tyckte du inte här om natten, va?" väste han, flinade stort. Han lät sina händer sakta glida upp till hans axlar, höll om de hårt och knäade honom sedan i skrevet. Han vek sig dubbelt och då knäade Tom honom i ansiktet, innan han lämnade rummet och gick ut på gårdsplanen. Han torkade bort tårarna som börjat rinna, gick direkt fram till Dave och kramade om honom hårt. Han visste att det var dumt och onödigt att ta åt sig, men det gjorde ont ändå. Efter en stund släppte han honom, tog ett djupt, skakande amdetag och bet sig i läppen. Han ställde sig bredvid honom med sänkt blick.
"Förlåt." mumlade han.

Dave iakttog utan större engagemang killarna som droppade in på gårdsplanen när Tom kom utsnubblande ur stugan med röda ögon och ganska galen uppsyn. Han gick rakt fram till Dave och kramade honom hårt. Han rynkade förvirrat pannan, huvudet snurrade av frågor men han höll om pojken tillbaka tills han drog ett djupt andetag och lösgjorde sig ur kramen.
"Be inte om ursäkt" svarade Dave med en snett leende. Han skulle just fråga vad som hänt när han hörde en visselpipa och ledaren stod framför dem.
"Idag ska ni träna på att ta er fram obemärkt i svåra terränger. Se det som ett slags... Kurragömma. Våra ledare kommer att röra sig i skogen med hagelgevär. Er uppgift är helt enkelt att inte bli träffade." Ett sorl steg i gruppen. Dave kunde inte hindra ett leende, uppgiften lät faktiskt riktigt kul.

(Har typ en idé att Tom går vilse sen hittar Dave honom och de är ensamma mitt i skogen så det är fint och nåt händer haha? c'x)

(jaa! det blir awesome haha)

Tom spärrade chockat upp ögonen.
Herregud, vill de döda oss?! tänkte han. Visst, de skulle ha säkerhetsvästar på sig och massor av utrustning, men det skulle fortfarande vara livsfarligt.
Sorlet tystnade och instruktören vände sig om när Jack, kom haltandes med en blodig näsa mot ledet. Vid varsin sida hade han Kyle och Scott, och han höll sig uppe med hjälp av att ha varsin arm runt deras nackar.
Instruktören höjde skeptiskt ögonbrynen. "Vad har hänt med dig, pojk?" frågade han. Jack sket fullständigt i honom, och pekade mot Tom istället.
"Fy fan vad du ska få igen, Tom!" skrek han ursinnigt. Instruktören himlade med ögonen. "Ta honom till sjukstugan, pojkar." sa han, och Scott och Kyle gick med honom till sjukstugan. Instruktören mötte Toms blick och han svalde hårt.
"Gjorde du det där, lillgrabben?" frågade han. Han nickade, innan han svarade. "Ja-a, sir." stammade han fram.
"Bra jobbat."
Tom vände blicken mot Dave med ett flin på läpparna. Två män gick fram till ledet och gav alla ett armband och utrustning. "Armbandet håller koll på er, om ni lämnar skogen och försöker rymma kan jag garantera er att ni faktiskt kommer bli skjutna. Kamouflage får ni använda er av naturen." sa instruktören under tiden de tog på sig sin utrustning. "Så, sprid ut er! Vi kommer om ca 6 minuter."
Grindarna öppnades och alla sprang ut ur området. Tom var snabb, det visste han, men han var inte särskilt stark eller uthållig. Efter att ha sprungit så snabbt han kunde med vikten i 15 minuter saktade han ner och började gå.
Han varvade om med att gå och jogga i ungefär en halvtimme. Han kunde höra skott och skrik ibland, långt bort, och han var livrädd.
Slutligen hade han gått så långt bort att han inte såg lägret längre, hörde skotten och hade tappat bort sig. Han såg en stor, mossklädd sten och satte sig bakom den med ryggen mot den.

Träden runt omkring Dave var för tillfället hans enda sällskap och medan han fortsatte i snabb gångtakt vandrade tankarna till samma ämne som alltid nu för tiden. Tom.
Daves kunde inte låta bli att le när han tänkte på morgonsamlingen. Ärligt talat var han fortfarande rätt chockad - Tom hade spöat upp Jack!
Hans tankar avbröts tvärt när han såg en rörelse i ögonvrån. Han kastade sig in bakom närmsta busken och såg med andan i halsen på när en av ledarna klev ut på stigen han nyss hade gått på. Se mig inte se mig inte se mig inte!
Och faktiskt, ledaren fortsatte rakt över stigen och in i skogen. Dave andades ljudligt in och insåg först då att han hade hållit andan. Han snubblade ut på stigen och fortsatte småspringandes tills träden öppnade sig och han såg en liten glänta. Mitt i den fanns en sten och lutad mot stenen satt Tom.
Dave kände sig löjligt lycklig över det faktum att han var ensam mitt i skogen med Tom och gick fram, satte sig försiktigt bredvid honom.
"Hej du" sade han mjukt.

Tom kollade skrämset upp när han hörde någon närma sig, hjärtat var uppe i halsgropen och han var beredd på att fly. När Dave visade upp sig kunde han andas ut, och ett leende spred sig på hans läppar.
"Hej." mumlade han, tog hans hand och flätade samman deras fingrar. "Så du fann mig tillslut?" frågade han, flinade och bet sig i läppen. Han sänkte blicken med rodnande kinder, smekte lätt hans tumme med sin. Han höjde blicken igen och mötte hans blåa ögon, släppte hans hand och kollade sig omkring. Det var fritt fram. Tom böjde sig mot Dave, gav honom en djup tungkyss och nafsade honom mjukt i läppen innan han satte sig tillrätta med rodnande kinder och lite tyngre andning.
"Du.." började han, fångade upp hans hand och svalde hårt. "Jag vet inte riktigt vem du var innan du kom hit. Kan du inte berätta lite om din familj, vänner? Kanske någon flickvän? Eller pojkvän..?" frågade han. Strupen blev mindre och det var jobbigt att få ut sig orden 'flickvän' och 'pojkvän'. Tanken av att det hade varit någon innan som gjort samma saker och känt samma känslor med Dave gjorde ont. Nej, han ville absolut inte vara den svartsjuka typen, men han ville att Dave skulle vara hans och han skulle vara Daves.. Om de nu skulle komma hem från kriget, hoppades han att allt detta inte skulle vara över, att någon annan skulle vänta på honom och allt detta skulle vara bortglömt. Om de nu skulle komma hem från kriget, var det Dave han ville komma hem med.