The cure [J_J & Sallad]

Samuel kollar på Thomas knä. "Shit, du har skadat dig rejält. Jag har ett "First Aid Kit" om du vill låna." Han kollade ner på hans knä igen. Det såg väldigt infekterat ut. Jag kollade upp på honom. "Du är väl inte påväg att bli infekterad va?" Sa Samuel och backade litegrann.

Thmas kolald i knäet. "nope, det e infektionen som släpper. forksan fångade mig det ända viset bli smitad."Sa han och suckar och kolade såret snabbt, "och tror deras kula var något med bedövningsmedel eller något"Sa han kort och kollade upp hans hud var smått blek av mistet av blod

Samuel kollade upp från Thomas knä och såg honom rakt i ögonen. "Okej." sa han, inte säker på om han skulle lita på Thomas eller inte. Det kanske är bra att ha nån att slå följe med. Men han vill veta lite mer om honom först. "Hur gammal är du? Och hur kommer det sig att forskarna kan ditt namn?"

Thomas kollafr på samuel "17, hue gammal r du ens??" frågade han som följd."jag hsr varit tagen av dem efter räddat en tjej ifrån dem. Eller mitt ex" sa han dirker

Samuel småler lite mot Thomas. "Ditt ex? Dumpade hon dig eller?" Sa han flinande. "Alltså vem vill ens ha en flickvän lixom?`Det blir en person mindre att behöva oroa sig för." tillade jag sen. "Jag är arton år gammal, men ser ganska liten ut för min ålder."

Thomas flinar bara."ex du vet inte när vi gjorde slut och dock tror jag honlever. Och gillade du personen r det så. Men bata skönt slippa henne."sa han dirker."liten? Intr dirker."sa han

Samuel flinade tillbaka. "Jag är inte direkt personen som går runt och blir kär i folk under en extrem sjukdomsepedemi, men det kanske bara är jag." sa han och började skratta. "Iallefall, jag ska gå och hitta ett ställe att sova på. Du kan få följa med om du vill."

Thomas suckar "vi var ihop inann det här skitet"Sa han kort och lite buttert. "Men visst följer väl med bättre än att vara ensam just nu"sa han kort och smärtan steg i hans ben mera men han stod neutrallt och kollade på Samiel.