Monster High School 2

(oh, also, man skriver namnet på sin karris innan man börjar)

Chi~
Jag sitter på en bänk i en tågstation och tittar ner på rälsen. Mina händer ligger knutna i mitt knä, min rygg är rak och mina tänder håller på att slita sönder min läpp. Jag sneglar åt sidan, men ser inget speciellt. Bara en väldig massa... folk...

Plötsligt slår ångesten till, och jag försöker dra djupa andetag. Försök att se människan. De är alla separata individer. tänker jag, om och om igen. Men det enda jag kan se är ett myller. Jag börjar hyperventilera, och trots att jag försöker sluta så går det inte.

Varför kom jag ens hit? Jag vet mycket väl om att det här skulle hända, hur kunde jag vara så dum?
Plötsligt minns jag, och suckar.
Min andning blir sakta men säkert lugnare, och jag blundar.

Det här kommer bli svårt

yay!


Namn: Samantha (Sam)
Ålder: 15
Kön: tjej
Varelse: Blandning mellan varulv och vampyr (dvs vampyr men förvandlas till varulv vid fullmåne och kan äta vitlök, gå in i hus utan att bli inbjuden osv. Men måste dricka blod och kan inte gå ut i solljus, åldras inte.)
Utseende: men utan piercigarna och med orange/röda ögon
Personlighet: Kaxig och ganska elak när hon vill visa sig cool men är egentligen väldigt osäker, hon bryr sig verkligen om de hon älskar.
Sexuell läggning: rollas
Intressen: Gå runt med sina kompisar och vara bitchig x)
Familj och bakgrund: Hon hade sin mamma, pappa och lillebror. Hennes pappa var en VÄLDIGT religiös präst som tyckte att vampyrer och varulvar var djävulens typ barn eller nåt x) När hon blev biten av en blandning av varulv och vampyr blev hon utstött från sin familj. Det var 50 år sedan...
Övrigt: -

Isabelle Granger jag har ändrat min mall kan du ändra i första inlägget?

Alec ~
Just idag, då den där internatskolan inte skulle börja förän senare idag vandrade jag runt på tågstationen, idag förklädd i lila hår, piercingar i både läpp och näsa och gråa, ytliga ögon. Självklart var detta inte mitt verkliga utseende, men det var roligt att leka. Efter en liten stund fastnade min blick på en svart hårig flicka i min ålder som hade ett par underliga ögon. Röda.
Hon såg lite bedrövad ut, så med ett litet leende satte jag mig bredvid henne.
"Hej", hälsade jag.
"Hur är läget?"

(Okej, så ändrade då jag råkat läsa helt fel, haha xD)

Marlyn-

Tåget rullade in på stationen och jag reste mig för att gå på det. Men precis när jag kommit fram till dörren slogs jag omkull av en fågellik person som snabbt ursäktade sig och skyndade sig på tåget. Jag reste mig upp och borstade av fjädrar som hade lossnat från honom.

Jag hittade tom kupé på tåget och satte mig.

~Rosie

Jag sitter hopkurad på en bänk och väntar på att tåget ska komma.
Jag studerar människorna som med jämna mellanrum skyndar iväg för att hinna med tåget.

Det är oftast svårt att se mig själv som en individ när jag är runt vanliga dödliga. Att aldrig åldras är ett stort problem när man väl har slagit sig ner på en plats och planerar att stanna, jag har aldrig kunnat bo på en och samma plats mer än fem år.
Jag har nu vandrat på jorden i mer än 100 dödliga år och det känns för först gången på väldigt länge att jag har hittat det ställe där jag kan kanske bara kanske kan slå mig ner...

Chi:
Jag rycker till då jag hör en röst framför mig. Jag tittar förskräckt upp, och då jag ser en pojke med lila hår vidgas mina ögon i rädsla. Jag sätter en hand bakom mig, i ett försök att komma bort därifrån så fort som möjligt. Men min hand famlar i tomma luften och det inser jag först då det är försent. Jag känner min kropp dunsa mot det hårda betonggolvet och kan nästan höra hur mina vingar knakar under min rygg.

Jag reser mig upp och stirrar på pojken igen. Hans aura är ett virrvarr av färger. Bara en formskiftare.

Jag rodnar kraftigt och tittar förläget ner i marken. "Ehh.. Jag.. Förlåt... Jag menar.. Jag trodde..." stammar jag fram, viskande.

JAAAA SJÄLVKLART
Mall kommer! Om det fortfarande går:33