Livs liv på Hogwarts

Super bra ändå.
Har en gissning men den stämmer nog inte... eller...

fett bra

Kapitel 8!!!!

Jag vaknade med ett ryck. Det var mitt i natten. Först trodde jag att jag hade drömt allt. Men min bultande smärta i huvudet fick mig snart att inse att det verkligen hänt. Jag satte mig upp. Det var tomt i den vita sjukhusflygeln,förutom mig förstås. Jag hävde mig upp ur sängen,och gick fram till ett fönster. Det var en stor lysande fullmåne på himmelen.
Men där,i det månbelysta ljuset var en skepnad. Den gick fort framåt, men stannade sedan.
Jag fick en enorm lust att följa efter den.
Jag drog på mig min Hogwartsuniform och tassade ut.
Det var kallt i luften.
När jag kommit ungefär 30 meter ifrån skepnaden förstod jag var det var. Mina fasansfulla minnen började starta. Det var en dementor!

Onej... En dementor är inget bra...

Braa

Till Remus Granger: Bra gissning

Braa

Kapitel 9!!!!!!!

Jag var som förstenad. Jag försökte frammana min patronus men det gick inge vidare. Jag bytte taktik. Jag sprang, dementoren följde efter. Jag halkade. Jag låg där säker på att jag skulle dö.
-EXPECTO PATRONUM!!!! hördes en ilsken röst.
Jag tittade upp. Det var Dumbledore. En silvrig fenixfågel jagade iväg den mörka dementoren.
Jag reste mig upp.
-T...tack säger jag, darrig på rösten.
Dumbledore var för ilsken för att svara men nickade.

När jag kom upp till sjukhusflygeln väntade madam Pomfrey på mig. Hon bäddade ner mig i en säng och gav mig en stor chokladkaka. Efter en stunds stormade Lily in.
-Vad.. Har.. Hänt!!!!!! Flåsade/skrek hon.
Jag tog en bit av chokladen innan jag svarade.
-Dementor..
-HÄR!!!!!!!! Skrek Lily som hade slutat flåsa.
-Ja här! Hördes madam Pomfrey stränga röst som fortsatte: Så nu kan ni vara snäll att gå Evans.
Det såg ut som om Lily skulle protestera men ångrade sig och gick iväg.

*Nästa dag*

Jag gick ner till frukosten. Madam Pomfreys choklad hade gjort susen och jag kände mig som gått som frisk, förutom huvudvärken som inte hade gått över än.
När Lily såg mig kastade hon sig över mig och kramade mig.
-Du är frisk!! Och det lät som om inte kunde bestämma sig för om hon skulle skratta eller gråta. Jag kände en våg av tacksamhet av att jag hade en vän och besvarade kramen.

Nästa kapitel blir lite längre......

Hoppas iaf att ni gillar mitt kapitel

Braa

Yey! Blir alltid lika glad när ett nytt kapitel kommer up