Varför, Varför inte?

Hjälp! Spring Remus!!

Du skriver som en Gud!! Jag sitter här och gråter för att du skriver så bra!!

Ursäkta att jag inte skrivit på så länge. Här kommer ett nytt kapitel iallafall.

Kapitel 4:

Kniven ven genom den sköra luften och landade strax ovanför Remus huvud och fästes i trädet bakom honom. En hårlock satt kvar när han sprang iväg mot solen som just skulle gå upp. Han tänkte på en barnvisa som hans mamma alltid sjöng när han skulle gå och lägga sig.

Gryningsluften skär i pojkens sköra lungor
Han minns vampyrernas tungor
Tungorna och tänderna mot sin hals
Han sprang inte mer. Sprang inte alls

Första versen ekade i hans huvud om och om igen. En trygghet skölde över honom och han svimmade.

Maia kollade mot träden som Remus försvunnit bakom. Kniven satt fast i det stora trädet Remus stått vid. En hårlock satt fast och just när hon skulle sträcka sig fram för att ta den så blåste den ur hennes händer och försvann föralltid. Borta. Hon skulle aldrig mer få se den, som hon aldrig mer skule få se Joanna eller Remus mer. Hon gick långsamt mot det håll hon trodde var tryggast. Hon gick snabbare och snabbare när hon kände att tårarna brände bakom ögonlocken. Grenarna piskade i ansiktet när hon sprang. Sprang bort från allt. Tårarna började rinna och skogen blev glesare. Kniven höll hon hårt i sin hand när musik hördes långt bort ifrån.

Most people turn you away
I don't listen to what they say
They don't se you like I do
I wish they was liike you
They have'nt a friend like Ben
Like ben

Tårarna strömade ner för Maias kinder när hon följde musiken.

PARVA DU SKRIVER SÅ BRAAAA!!! ♥

Du skriver super bra!

Nu fattade jag vad Maia gjorde...

Det här är awesome! Du skriver sjukt bra ♥

JÄTTE BRA!

SUPERBRA!!

Jättebra!

Men Rowling! Du är så duktig på att beskriva det ända jag kan säga är att jag vill ha minst fem gånger så långa kap!