Prs med Snivillinus

Yay! cx

"Jag har ingen aning", viskar jag tillbaka och plötsligt kommer vi ut i en stor hall.
"Detta", säger Spencer, "är The Pit [kommer inte ihåg vad det heter på svenska? du vet där Al (;_ tog självmord]. Faller ni ner där är ni-" han sveper sitt pekfinger över sin hals och gestikulerar sedan mot avgrunden som jag ser först nu. Den stupar, brant. Jag får nästan hjärtklappning. Varför så många höga höjder?
"Så", säger Spencer, "Gå och lägg er nu, för imorgon börjar initieringen."

Jag och Day börjar gå mot en sovsal (eller vi följer efter en inbodd för att få se var de är.)

Spencer visar oss till en stor sovsal. "Delar tjejer och killar?", ropar en kille i bakgrunden.
"Passar det inte så kan du ju gå och bli falanglös!", ryter Spencer.

Jag ryggar tillbaka när jag hör Spencer. Jag fattar att killen som ropade hellre vill dela sovrum än bli falanglös. De falanglösas liv består mest av att frysa och tigga, och vem vill det? Jag, Day och ett antal andra killar och tjejer går långsamt in i en sovsal. Om jag får erkänna det så känns det inte så bra att dela med killar. Särskilt dem som jag inte känner...

Jag ser mig om och när jag tittar på våningsängarna staplade längs väggarna känner jag hur enormt trött jag är. Jag dimper ner på en överslaf och slocknar.