Öppet fantasyrollspel!

Jag rör genom skogen

Jag tittade ned för berget. Där stod en skogs alv och en ''vanlig'' alv. Jag sprang allt jag kunde ned för berget. ''Har ni fått något slags meddelande om att ni skulle träffa några andra?'' frågade jag. Jag stegrade en gång när jag så vargen. ''Vad heter ni? frågade jag sedan.
''Jag är Vici,''

Jag tittar på kentauren som kommer galopperande. Borde jag ge mig iväg? Jag är inte van vid att träffa andra magiska väsen. Men samtidigt så verkar dom ju inte vilja mig något ont.
''Har ni fått något slags meddelande om att ni skulle träffa några andra?'' frågade kentauren och stegrade när hon såg Gray.
jag samlade mig och tog till orda. Jag har inte pratat med några magiska väsen sen jag var 10 och alvkvinnan Lakeja som jag bodde hos dog.
"För det första så är inte min varg farlig. Och varför undrar du om jag har fått ett meddelande?"
Jag tänker på häromdagen och vad jag såg på bladen. Det jag såg på bladen var en text om att jag skulle möta några andra magiska väsen och tillsammans med dom gör något.
"Mitt namn är Moon", säger jag efter en stunds tvekande.

Det blev kanske lite långt...

Jag rör mig försiktigt genom skogen. Jag må vara så gott som odödlig, men ifall en björn biter huvudet av mig är jag ganska död ändå. Plötsligt hör jag röster, och när jag tittar mellan grenarna ser jag en grupp av vad verkar vara olika magiska varelser. Jag bestämmer mig för att bara gå vidare, ingen vettig varelse umgås med en fallen ängel. Men när jag vänder för att gå kliver jag på en kvist. Inte en chans att de missade det.

Jag hör några prata en bit bort, jag går mot dem.

Jag hör en kvist brytas och vänder mig ditåt och ser något som ser ut såm en fallen ängel. Snart ser jag ännu en magisk varelse närma sig. Jag borde get mig av när jag hade chansen vi blir bara fler och fler. Men jag fick ju faktiskt ett medelande...

Skogsalven såg mig redan, tror jag. Det verkar inte finnas några möjliga flyktvägar, och de skulle tro att jag hade något att dölja om jag stack. Lika bra att försöka minimera antalet varelser som vill döda mig. Jag går långsamt närmare.

Jag tittar på vareserna bakom en buske.

Jag tar mod till mig och svarar på kentaurens fråga.
-Jag vet inget om att jag skulle träffa några andra.
-Vad är du för sorts väsen? frågar alven med vargen.
-Alv. svarar jag.
-Den ljusa, skogens barn, den fallna och stjärnornas läsare. säger kentauren lågmält. Nu väntar vi bara på månens barn, den i skuggan och den fallna, fortsätter hon sedan.
Just då kommer en varulv fram till oss.

Jag springer mot några röster, när jag kommit fram ställer jag mig bakom ett träd, för att de inte ska se mig.