For live, hope and magic

"Vi måste dock hjälpa dem med ett varg besvär de har haft i månader." Hon nickade och såg på henne.
"Jag talade om allt och de är rätt stolta över att ha oss här. De har även svårt med smuttsigt vattenhål och deras vete är så söndertorkat att jag har lovat att hjäälpa dem." Hon log mjukt.
"Och allt jag bregär i gengäld är några nätters sömn här."

Shu nickade sakta.
"Vad är deras varg besvär?" frågade hon, hon kanske kunde hjälpa till med det. Skulle nog inte vara så svårt med de verktyg hon hade.

"Dem kommer in i byn vid mörkrets inbrott och ränner runt. Dödar allt från hundar till männisiskor." Hon suckade.
"Det här är vargarnas plats. Jag kan inte döda dem och det ska vi inte häller." Hon satte sig ner och drog handen genom rävens päls.

"Men vad ska vi då göra med de?" frågade Shu och höjde på ögonbrynen, döda hade alltid vart den enklaste lösningen för henne. "Fånga de?" frågade hon förvirrat.

"Varför ska vi fånga dem? Till vilken nytta kommer de göra?" Hon såg upp. "Jag tänker sätta deras själar fria. " Hon reste sig. "Deras själar kommer tillhöra byn och skydda den mot onda andar."

"Ow.. okej." sa Shu och ryckte på axlarna. "Visste inte du kunde göra det." suckade hon.

Hon log utmattad.
"Jag har aldrig riktigt försökt. Men det är bättre det än att döda vargarna så de lider." Hon log trött. "De kommer bara att somna" Hon gav i från sig en suck.
"Och aldrig vakna igen."

Shu nickade.
"Aha.." sa hon och log svagt och tittade på räven.

Fyú nickade och lyfte upp räven.
"Om du kommer med så går vi upp till rummet. Vi delar på ett och vi kommer sen att få mat." Hon log svagt och öppnade dörren igen och gick in.

"Låter bra." sa Shu och gick in efter henne med blicken på räven. Hon undrade lite varför han följde efter henne.