Slytherin Romantik

Zack vrider sitt huvud när han hör Julia tala till honom,
"Zack förlåt, jag förstår om du hatar mig. Du har all rätt i världen att hata mig... Jag vill bara säga att jag är så ledsen för det jag gjorde mot dig och hoppas du kan ge mig en chans att bevisa att jag kan ändra på mig." säger Julia till honom, han ser på henne där hon står tyst med rödgråtna ögon och fuktiga kinder. Vad ska jag göra nu då... Kan det bli mer komplicerat? Tänker Zack och vrider blicken ut över landskapet igen medan han gnider sina händer mot varandra.

Han drar ett djupt andetag,
"Du vet Julia, du är inte den enda som haft en tuff uppväxt." mumlar han och slänger en snabb blick mot henne.
"Men det ger ingen rätten att behandla andra människor illa. Mina föräldrar har aldrig varit vänliga, eller särskilt kärleksfulla. Jag kan inte minnas att jag någonsin fått höra ett gott ord från dem om mig. Men jag går inte runt och sårar andra människor... Jag skulle gärna vilja bete mig som en idiot om jag kunde men jag har igen rätt att ta ut min ilska på andra..." fortsätter Zack att säga med låg röst. Han ser ut över landskapet med dystra ögon.
"Men..." Zack suckar och ser på Julia,
"Alla förtjänar en andra chans antar jag... Men, idag är ingen bra dag för det. Jag vet att du ville se mig klockan sex ikväll men kan vi ta det imorgon istället...?" avslutar Zack med och ser på Julia medan han rätar på sig och sätter händerna i fickorna på sina svarta byxor.

" Vi behöver inte ses du verkar ändå upptagen så vi skiter i det" sa Julia och slog armarna om sig själv för att hålla värmen. Hon var lite svartsjuk på den där tjejen hon hade sett Zack med vid frukosten och man såg det lite på henne att hon var svartsjuk.
" Jag borde kanske gå" mumlade hon och vände sig om och började gå därifrån.
" Önskade att jag fick lära känna dig bättre men vi verkar gå skilda vägar nu men vi syns väl" sa hon och gick därifrån.

Zack ser efter Julia, hans hjärta värker efter flickan med de gyllene lockarna och de vackra ögonen. Men hans tillit till henne behöver byggas upp innan han kan ge henne en chans. Kanske ajg borde ge Raven en ny chans och se om Julia verkligen bestämt sig för att bli en ny människa eller om det bara var tomma ord... Tänker Zack men vad han inte tänker på är att Julia kanske blir ännu mer svartsjuk om han och Raven blir tillsammans.
"Vad gör ajg nu då..?" mumlar han ut och bestämmer sig för att vandra runt ett tag i skolkorridorerna. Han går långsamt in och befinner sig helt plötsligt på femte våningen i en övergiven korridor. Han lunkar planlöst omkring med sina tankar på Julia och Raven. Den ena dold från honom bakom en fasad av elakhet och den andra är öppen och ärlig mot honom och är en genomsnäll människa. Men frågan för Zack är inte vem som är snällast utan vem hans hjärta vill ha och vem som behöver honom. Han längtar efter dagen då han kan ta hand om någon, dagen då han är behövd.
"Kanske borde jag ge Raven en ny chans först..." mumlar han för sig själv och sparkar på lite gammalt murbruksdamm på golvet.

Julia hade gått tillbaka till slottet och gick sakta tillbaka till sällskapsrummet och suckade tyst. Hon kände hur svartsjuk hon var på den andra tjejen.
" Sen när är jag svartsjuk på någon annan" muttrade hon för sig själv och gick in i sällskapsrummet och styrde stegen mot sovsalen för att plugga lite.

Zack vandrar vidare genom slottet, hans tankar virvlar i all hast.
"Zack, hej." Zack ser upp när han hör den välbekanta rösten.
"Hej Mayvis..." säger Zack och sätter sig på bänken han står vid. Mayvis kommer ram till honom och sätter sig bredvid.
"Vad gör du här?" frågar hon och ser på honom. Zack tittar ner på sina händer. Han rycker på axlarna,
"Många tankar." mumlar han som svar. Mayvis lägger sin hand ovanpå hans händer.
"Vill du prata om det?" frågar hon och ger honom ett uppmuntrande leende men han skakar på huvudet.
"Okej, då gör vi inte det. Men... Jag vet att det handlar om Julia... Och Raven.." Zack ser upp på sin vän och suckar ljudligt.
"Jag vet bara inte vad jag ska göra... Raven är säker. Hon är öppen och ärlig mot mig. Hon vill vara med mig för att hon verkligen tycker om mig..."
"Men... Efter vad som hände förra gången, kan du verkligen lita på henne?" frågar Mayvis med orolig röst, Zack ser på henne och han känner tårarna trycka på men han håller dem undan.
"Jag vet inte... Men samtidigt, det var en sådan obetydlig grej liksom. Jag vet att det var fel av henne att kyssa den där Gryffindor killen men hon gjorde det bara för att vi ahde bråkat och hon menade inget med det. Hennes känslor är ändå sanna mot mig..." Mayvis nickar,
"Jag förstår... Julia då?" frågar hon, Zack rycker på axlarna och rätar sig innan han lutar sig mot väggen bakom dem.
"Julia är... Julia är Julia. Jag vet inte om jag kan lit apå henne, jag vet inte vem hon egentligen är och jag vet ine vad hennes verkliga motiv för att vara med mig är och var gång hon säger något vänligt eller känsloladdat så vet jag inte om ajg kan tro på det." Mayvis lägger huvudet på sned så att hennes korta svarta hår faller ner över hennes ögon.
"Men, dina känslor för Julia har ju funnits där länge och du säger ju själv att hon kanske är en bra människa innerst inne, bara det att ingen verkligen känner henne, eller?" säger Mayvis och Zack reser sig ilsket från bänken och vandrar fram och tillbaka framför bänken.

Efter ett tag stannar han upp och ser på Mayvis.
"Ja, jag vet att jag sa det och mina känslor för henne har funnits länge men vem fan försöker jag lura? Jag kan ju inte lita på henne och du vet hur jag är... Du vet ur min familj är, din är likadan.. Det finns ingen kärlek att hämta där och ajg vill ha kärlek. Någon som ser på mig och deras ögon börjar lysa. Någon som ler när de tänker på mig... Någon som är varm och som älskar mig.... Shit..." Zack drar händerna genom sitt hår frustrerat.
"Jag låter som en jävla tjej... Fan Mayvis... Det är bara med dig som jag kan vara så här ärlig och öppen om hur jag verkligen känner... Du är en bra vän... Jag är glad att jag har dig..." Zack sätter sig ner på bänken igen. Mayvis lägger armarna om honom medan hon ler.
"Du är som en bror för mig. Jag finns alltid här för dig, så som du finns för mig Zack..." viskar Mayvis och Zack tar tacksamt emot kramen.

"Vad säger du om att dra ner till Stora Salen och äta middag? Klockan är ändå halv sex på kvällen..." säger Mayvis när hon släppt taget om Zack. Han ser upp på henne, han håller tillbaka tårarna som trycker på och nickar.
"Jag tycker vi gör det... Jag har vandrat runt i slottet hela dagen.. Kan behöva något att äta... Och jag ska möta Raven klockan sju, kan behöva lite energi så jag kan tänka klart." Mayvis fnittrar,
"Det kan du nog inte ändå med alla de tankarna i huvudet. Tihihih" Zack skrockar lite,
"Du har nog rätt i det..." hans röst är lite sorgsen men Det är hanterbart. De båda börjar gå ner till Stora sAlen för att äta en tidig middag.

Julia gick ner till stora salen för att äta lite middag innan hon skulle försvinna in i läxvärlden och inte gå att få kontakt med. Hon krockade med Mimmi på väg in i stora salen och fick en hatisk blick av henne men Julia bara ignorerade den och kollade efter Zack. Den pirrande känslan i magen var tillbaka.
" Tror du att Zack någonsin skulle vilja ha dig du är så jävla falsk och korkad" sa Mimmi och flinade elakt. Julia slängde en blick på Mimmi.
" Ursäkta sa du något för jag pratar inte med dig" sa hon och gick bort för att sätta sig vid bordet.
" Du kommer aldrig få Zack och du förtjänar honom inte heller så håll dina smutsiga händer borta från honom" ropade Mimmi efter Julia.
" Så du kan få honom eller?" frågade Julia och kollade tyst på Mimmi. Mimmi blängde argt på Julia och drog fram trollstaven.
" Du tror att du är så jävla cool och duktig men du är bara falsk, elak och korkad" sa Mimmi. Julia stod tyst och kollade på Mimmis trollstav.
" Om det är vad du tycker så har du rätt jag är falsk, elak och korkad men jag ska ändra på det" sa Julia ärligt.

Zack och Mayvis vandrar ner för stentrapporna när de hör höga röster komma från Stora Salen. Zack ser på Mayvis med fundersamma ögon, men Mayvis bara rycker på axlarna. Det är inte så ovanligt att Mimmi bråka med folk, inte fören Zack hör Julias röst reagerar han ordentligt.
"Så du kan få honom eller?" hör de Julia säga,
"Du tror att du är så jävla cool och duktig men du är bara falsk, elak och korkad" Det var Mimmis röst, Zack skyndar ner för stentrapporna med Mayvis efter sig.
"Om det är vad du tycker så har du rätt jag är falsk, elak och korkad men jag ska ändra på det." Hör Zack Julia säga precis när han kommer in i Stora Salen.

Hela salen ligger dödstyst och Zack får syn på Mimmis trollstav, hon är bara något steg från honom.
"Mimmi?! Va fan håller du på med?!" ropar han förbannat ut och går rakt fram till henne. Han drar staven ur hennes hand med en ilsken rörelse.
"Är du inte klok?!" ropar han ut och stirrar på henne, han slänger en blick bakåt mot Julia innan han ser på Mimmi igen.

Julia kollar snabbt på Zack med en tacksam blick. Mimmi fnyser och blänger på Julia.
" Var glad att han var är och kunde försvara dig annars hade du legat i sjukhusflygen just nu" fräste hon och stormade ut ur stora salen. Julia kollade efter Mimmi.
" Tack Zack" sa Julia och log mot honom.

Zack ska precis svara Julia när Mayvis kommer fram,
"Ge mig staven så springer jag efter å ger henne den." säger hon, Zack nickar och ger henne staven innan han vänder sin uppmärksamhet mot Julia.
"Inga problem Julia." pustar han fram och drar handen genom sitt hår.
"Är du okej?" frågar han sedan och ser undrande på henne.

" Ja då jag är okej" sa Julia och kollade ner på golvet eftersom hon kände hur hennes kinder bli varma och en rodnad spred sig över kinderna.
" Men Mimmi har rätt jag är falsk, elak och korkad" sa hon och kollade snabbt upp på honom och man såg ärligheten i hennes ögon.